Insändare: Sidorna det ibland hettar till på! -2

Publicerad 1991-12-26 00:00

Del 2 av insändarna från 1/1992.

Svar på brev från VM-laget

Det är med häpnad och största förvåning jag läser ert brev. Det känns verkligen tufft att få så svidande kritik från människor i en sport man älskar och gör allt för att försvara. Under 10 år har vi på B&K gjort vårt bästa - men det räcker tydligen inte för er som skrivit under brevet.

Jag besvarar här, punkt för punkt, era tyckanden.

• Istället för att åka till Polen själv, köpte jag material av Albert Busek från Tyskland, som är en utmärkt fotograf och skribent. Jag anser mig som egen företagare själv kunna välja hur jag anskaffar mitt material.

  Dessutom kan Busek leverera initierat högkvalitativt material, vilket jag bedömde att ingen i den svenska truppen kunde eller hade tid med. Och i de fall jag tidigare erbjudits skrivet material av Jan-Peter Olofsson, har han begärt för mycket betalt. Som vilket annat inköp som helst; så måste jag ta hänsyn till pris, kvalitet och leveranstid.

  För att försäkra mig om att få bästa möjliga bildmaterial på det största medaljhoppet på VM (Ingvar), vidtogs följande åtgärder:

  
  
  • A. Studiofotografering
    
  • B. Träningsfotografering under 2 dagar i Alingsås. Jag skickade helt enkelt ned fotograf & assistent för att genomföra detta.
    
  • C. Totalt fotade vi olika profiler under 7 dagar och samtliga bra profiler studiofotograferades backstage på SM. Dessutom hade vi en fast stationerad fotograf framför scenen, samt ett filmteam med 2 kameror som bevakade evenemanget. Men det kanske anses som en alltför svag bevakning av "amatörsidan" det också? Jag beställde därefter fotningar med bl a Micke Sewerin, Alexandra Vusir m fl. För att ha extra bilder på de övriga VM-tävlande är studiofotografering gjord med Renato Somenzi, Rickard Carlsson och Jan Malmkvist på SM - om vi nu talar VM-deltagare. Om de sedan skulle vara med och slåss om finalplatser på VM, skulle jag få bilder av dem från Busek.

    Och om någon av dem hade placerat sig i toppen, hade vi efter tävlingen skickat en fotograf eller som vi ofta gör tagit hit det aktuella namnet (till Stockholm).

  
  Men vi på B&K är alltid lika oroliga - kommer någon att vara dopad? Våra fotosessioner för 10 000-tals kronor är då bortkastade.

  Då frågar man sig: Vem är boven? Vi eller de tävlande & "officials" som nu klagat på oss?

• "Är B&K inte längre intresserade av byggning på amatörnivå", frågas det. En oförskämd fråga/påstående jag bara inte fattar hur man kan haspla ur sig. Årets höjdpunkt för svenskt vidkommande är SM - inte VM - vilket vi säkert är överens om.

  Vi har 7 sidor SM-reportage i nr 12 och bevakning av alla landsdelsmästerskap. Om någon i förbundsstyrelsen hade intresse av att stödja svensk amatörbodybuilding - och få ett vad de anser bra reportage från t ex VM i Polen - skulle de väl kunna erbjuda sig att skriva detta gratis?

• "Är inte årets svenska tävlande på internationella tävlingar tillräckligt säljande för B&K?". Frågan är mycket luddig. Jag genomskådar här en slags hackkycklingsmentalitet där någon eller några irriterar sig på mig eller B&K som produkt. Vad menar ni?

  Vore intressant att få ett telefonsamtal med ett förtydligande. Ty snart fattar jag inte vad ni klagar på.

• "Reportaget från EM (1991) var i magraste laget", säger ni.

  Om ni tycker att 5 sidor är "magert" för en tävling, så har ni aldrig producerat en tidning. Antalet bilder kan ni själva räkna (om nu alla vet hur detta reportage såg ut som står med namn på detta klagobrev) i jubileumsnumret.

  B&K var där, publicerade massor av bilder och en text. Är det texten som är dålig? Eller är det bilderna som är dåliga? Eller "kräver" ni 10 sidor för att vara nöjda? Jag fattar inte kritiken, innan denna närmare preciseras.

  På skoj har jag tittat i andra bodybuildingtidningar världen över. INGEN av dem har ett större reportage från EM - om de har något alls! Vi var till och med tvungna att sätta texten på lägre punktantal (mindre text) än normalt, för att få med de 12 tätskrivna A4-bladen från detta evenemang.

• "Är ni inte rädda att förlora gamla läsare?", frågar ni.

  En snäll fråga, som jag närmare kan redogöra för om någon av er har intresse. Kort kan jag säga; Vi datakör samtliga våra registrerade namn, för att få fram förnyelseprocenten, som dramatiskt förbättrats de senaste åren. B&K säljer bättre än någonsin, varför vi inte är "rädda".

B&K Sports Magazine är den enda privatägda tidningen i Sverige som GRATIS låter sitt förbund medverka. Vi upplåter utrymme för SBBF att vidareförmedla information, vilket är unikt.

B&K bekostar till och med bilder + repro på dessa, för att göra förbundssidan mer läsvärd. Normalt betalar ett förbund stora pengar, för att kunna ge ut en tidning - som är enormt viktig för hela sporten.

Fattar ni som skrivit under brevet hur viktig tidningen är för att dra folk till de tävlingar som ni själva ställer upp på? Eller har "det goda" med tidningen helt glömts bort?

Ring vilket förbundskansli som helst så får ni veta hur många hundra tusen de varje år satsar på sina respektive tidningar (som i så gott som samtliga fall går med förlust).

När det gäller bevakning av aerobics, så förstår den sunt tänkande och framåt individen i denna bransch, att detta endast är av godo. B&K kommer nu att börja skriva om "cross-training", dvs vikten av styrketräning för en aerobicutövare.

Aerobic-människorna är en enormt stor målgrupp, som vi inom denna sport skall göra allt för att införliva i verksamheten. Att vi sedan ägnar några sidor åt detta tycker vi är försvarbart.

Att vi utökat sidantalet med 16 sidor, det är det ingen som kommenterar.

Att det finns synpunkter på B&K uppskattar jag. Men då det kommer brev som luktar uppvigling, då blir jag ledsen.

Med vänliga hälsningar Ove Rytter, Chefred.