Dubbla pallplatser för Oliver!

Svagheterna förbättrade, styrkorna kvar.

Oliver Adzievski gjorde proffsdebut 2004, och sadlade 2012 om till 212-klassen vilket ledde till hans första finalplats. De två gångna helgerna har Oliver klivit upp på prispallen – brons både på Omaha och Toronto Pro!

Då Oliver inte jobbar hårt med att utveckla sitt gym Fitness Force i Trelleborg (läs mer om gymmet på facebook) så sliter han med sin egen fysik – vilket gett resultat:

Resultat Omaha Pro 2015
30 maj, Omaha, Nebraska, USA

  1. Dobromir Delev, Bulgarien – 6
  2. Richard Jackson, USA – 10
  3. Oliver Adzievski, Sverige – 18
  4. Darron Glenn, USA – 24
  5. Thomas Anderson, USA – 30
  6. Elbert Daron Lytle, USA – 36
  7. Bleau Taylor, USA – 42
  8. Rod Ketchens, USA – 48

Bildgalleri från 212 hos Muscular Development.

Resultat Toronto Pro Supershow 2015
6 juni, Toronto, Kanada

  1. Zane Watson, Kanada – 5
  2. Shaun Clarida, USA – 10
  3. Oliver Adzievski, Sverige – 17
  4. Mboya Edwards, Kanada – 18
  5. Raul Carrasco, Spanien – 29
  6. Vincent Wawryk, Kanada – 29
  7. Benjamin Parra, Mexiko – 32
  8. Javier Martinez, Kanada – 40

Bildgalleri från 212 hos Muscular Development.

Övning 1 – Chins

Efter ett par set med latsdrag som uppvärmning så är Oliver redo för chins.

Det ser onekligen ganska speciellt ut när Oliver, som för dagen vägen närmare 110 kg hänger sig i chinsräcket. Jag har varit med massor av gånger när fitnesskillar öst på i chins, men det blir ju lite annat när man väger 25–30 kilo mer.

Oliver gör sina reps med en kort, explosiv rörelse, och han formligen flyger upp i övningens kontraktionsfas. Oliver är stark som en balkansk björn, minst. Under hans tredje set frågar jag honom om han kan tänka sig några reps till, bara så att jag kan få alla bilder jag behöver.

– Alex, jag kommer att köra minst två set till. Fler än så om du behöver såklart, men jag gör alltid minst fem set, säger han medan han pustar ut.

Han är inte bara stark utan också tjurig, konstaterar jag.

Ytterligare två svettiga set senare är han klar, och går utan att vila raka vägen till latsdragen.

Övning 2 – Latsdrag

Jag noterar att Oliver har en riktigt bra träningsgnista och frågar honom därför om han tar någon PWO innan han tränar. Han fnyser till:

– Alla unga killar kör med en massa kemikalier för att kunna träna hårt. Jag fattar inte det riktigt. Att man inte kan träna utan stimulanter känns lite märkligt. Själv ser jag bara till att äta frukost innan, och därefter bär det av. Inga konstigheter, säger Oliver och spänner fast dragremmarna i stången.

Även här kör Oliver med ett snabbt och intensivt tempo med fokus på kontraktionen. repetition efter repetition, utandning efter utandning. Lika intensiv är hans träning som den är enkel och odramatisk.
Fem set blir det här också, och det har vi båda koll på. Däremot är jag inte lika säker på att han överhuvudtaget räknar repsen.

– Jag har ett hum, säger han och flinar med sitt svettiga ansikte. Jag kör på tills jag helt enkelt inte orkar fler…

Inga konstigheter.

Övning 3 – Latsdag med omvänt grepp

Jag är nu visuellt mätt på denna manick och önskar nog därför att vi tog oss vidare till något annat, men Oliver har sin rutin och han har sina förväntningar. Han vänder därför händerna om för att köra några set med omvänt grepp.

– Jag tycker den är lite snällare mot mina bicepsfästen, och jag tycker dessutom att den ger mig aningen bättre sträck i botten, säger gymägare Adzievski och pangar på.

Mönstret känns igen. Oliver pangar på … korta distinkta rörelser, små verbala konstateranden och en krigarblick som helt klart stulits från Gerard Butler i ”300”. Jag gör mitt yttersta för att hinna med, och för att få med alla detaljer i bild. Det går sådär.

Tre set och oräkneliga (jag menar det) repetitioner senare vänder sig oliver om. ”Äntligen”, tänker jag.

Icke.

Övning 4 – Latsdrag bakom nacken

Framför mig sitter ju en yrkesman som inte är van att lämna något åt slumpen. Ryggen ska utvecklas, med både bredd, kött och detaljer. Då håller det inte att göra något halvdant. Nog finns det utrymme i hans latissimus dorsi för ett par set av latsdrag bakom nacken.

– Tycker att den tar väldigt bra högt upp på latsen, säger Oliver. Men så här långt in i passet så tycker jag att det räcker med tre set, hinner han säga innan han kastar sig in i repsdimman igen.

Hela Oliver Adzievski och alla de cirka 110 kg han för stunden bär med sig hjälper till. Repetition efter repetition ångar han på. Skoningslös, nästan besinngslös öser han på. Oliver levererar stort även i denna numera rätt aparta övning.

Övning 5 – Sittande rodd

Rowing time. Oliver ägnar inte någon nämnvärt lång tid åt att vila eller samla sig. Det är nästan så hans normala tempo och sätt att göra saker störs av det faktum att jag med kamera och ljus inte förmår att ställa om lika fort som han. Men han biter ihop. För honom är detta ett dubbeljobb. Att träna är en väsentlig del i hans yrkesutövning. Att göra det inför min kamera är det också.

I denna övning ser man att Oliver har 25+ år i gymmet under bältet. Hans sträckning i det främre läget är precis där den ska vara. inte för lång, inte för kort. Hans kontraktion sker explosivt och kraftfullt rätt in i magen. Jag hör inget annat än hans andningar och kamerans klickande.

Repetition efter repetition öser han på, set efter set. Enkelt, okomplicerat, odramatiskt. men intensivt och effektivt.

Övning 6 – Hantelrodd

Oliver rullar in ett par olika hantlar, och riggar en bänk i lämplig höjd. Även här reflekterar jag över hur enkelt och okomplicerat han tränar. Han har full kontroll och det är han som äger vikterna hela tiden. Aldrig det omvända. Det är säkert också en av hemligheterna till att oliver nästan aldrig är skadad.

Fyra tuffa set med en arm i taget är det tänkt att bli. Repsen är som vanligt helt ointressant, men de är i alla fall betydligt fler än jag skulle kunnat ana. Oliver vet vad han gör, helt klart.

Rörelsen är kort, både i bottenläget och i toppen. Jag noterar att Oliver inte roterar sin överkropp nämnvärt, vilket såklart är en medveten strategi. därigenom låter han latsen göra jobbet snarare än erectorerna.

Inga konstigheter.

Övning 7 – Stångrodd

Sista övningen – och det är ingen dålig avslutning. Sedan länge en favorit till både Yates, Coleman och Cutler, vilka alla var veritabla ryggmonster. Såklart att den därför ska vara en av huvudingredienserna även i Olivers arsenal.

Oliver håller aningen bredare än jag trott, men i övrigt göra han rörelsen med precis samma minutiösa kontroll som allting annat under passet. Rätt position med bålen, rätt sträckning i armarna, rätt kontraktionsrörelse… Allting sitter där det ska.

Fem set med 12–15 reps i varje set blir det innan både han och jag är nöjda. Oliver är rejält svettig, och så även jag.