Digital hjärngympa – framtidens dopning?

När jag började träna hade jag bara kommit i kontakt med muskelträning i form av Arne ”Ge mig en kvart om dagen” Tammers korrespondenskurser.

Denna legendar, som senare kom att bli omnämnd i en av Magnus Ugglas slagdängor, sålde sina kurser via postorderannonser i bland annat serietidningen Fantomen (som jag läste varje fredag), FIB-aktuellt (som var lite barnförbjuden) och i Expressens (som hade sin storhetstid upplagemässigt) eftertextannonser. 

Det fanns olika steg i kursbreven. Svårighetsgraden ökade för varje gång det skramlade i brevlådan. Där låg ett brev från Arne, med egenhändigt påklistrat frimärke. Tiotusentals män från norr till söder körde sit-ups, utfall, spänsthopp och armhävningar i Tammersk regi.

Jag vet inte om ni läsare av dagens BODY känner till ”Bullworkern”? En slags ihop-pressbar tub i stål, som var grejen att bygga både bröst, armar och axlar med. Om man nu ville ha det där ”lilla extra” att imponera med i badbyxor, modell Ä, på stranden, alltså.

Resultaten? Tveksamma! Men denna ihopklämbara tub var i alla fall bättre än den fruktansvärda ”Kungsfjädern”, som var tandläkarens bästa vän, med sin sprätta-tillbaka-slå-ut-tänderna-benägenhet.

Faktum var att herr Tammer satt och handknackade sina svar på en gammaldags skrivmaskin i sin lägenhet i Skärholmen, tre trappor över gården. Skrivmaskinen var sliten (jag vet, eftersom hans efterlevande hade vänligheten att låta mig ärva den). Med denna välfingrade skivmaskin kunde han, i kombination med den geniala uppfinningen kopieringsmaskinen, leverera inte mindre än 400 000 brevkurser innan den gick i graven. Då tyvärr med herr Tammer i sällskap.

Jag tänkte på denna svunna era då jag nyligen, vid nära 60 års ålder, skulle agera försökskanin. På riktigt. Jag blev nämligen uppkopplad (motsatsen till avkopplad?) till en slags avancerad TNS-maskin kallad ”Speedgym”. Inför 2 000 teknikintensiva hjärnor under Scandinavian Interactive Media Event (SIME) skulle jag träna på … håll i dig nu… Cirkus i Stockholm. 

Ja, just på den stora scenen, med 4 000 ögon som kritiskt skulle syna hur den gamla, kaxiga byggaren från svunnen tid gjorde bort sig med den ”framtida träningen”, iförd specialdräkt med elektroder över hela kroppen. Och tanken slog mig strax innan jag äntrade scenen (efter att ha stretchat min högra lårbiceps, som efter vattenskidåkning för tio år sedan ständigt gör sig påmind): Hur tränar vi om tjugo år? Kan vi med digitala hjälpmedel förenkla, förbättra och idka någon slags ”digital dopning”? Kan den i så fall spåras, förbjudas? Eller rent av uppmuntras och vara ett legalt sätt att slå gårdagens rekord och resultat?

Nu vet jag inte om det var så att mina träningspass innefattat allt för få utfall de senaste månaderna, men jag fick i alla fall en brutal gluteusträningsvärk av den nervpirrande maskinen. Kände mig dagen efter som en Salvador Dali-tavla med en gluteus som kunde agerat fällbom vid Stockholms vägtullar.

Det finns idag även många appar och datorspel som säger sig förbättra vårt fokus, träningsglädje minne och intelligens. Men metoderna får ofta kritik från forskar-världen. Man verkar inte tro på till exempel uppfinningar som ”Hjärnträningsspel” som Lumosity, Cogmed eller Fit Brains. 

Men om däremot du söker på ordet ”Biohacking” kommer du in i en ny värld. Du kommer att kunna läsa om öppna källkoder, transhumanism, och techno-progressivism. På en samlingsplats som kallas ”The Grinder” talar man om kroppens modifiering och implantation av cybernetiska enheter i våra kroppar. Transhumanism och Biohacking är verktyg och baserar sig på forskning (där avsändaren ibland är lite otydlig). Biohacking är ett sätt att hantera sin egen biologi med en kombination av medicinsk, näringsmässig och elektronisk teknik. 

Man undrar: Är digital hjärngympa och kanske transbiologisk mutation en del av morgondagen? Jag tror att Arne skulle vända sig i graven.

Ove Rytter: ”Arne Tammer var för mig, och många andra, en stor inspirationskälla. Vid våra många träffar under åren hade han alltid något nytt, klokt att säga. Hans visionära pionjärarbere inom styrketräningen med sina kurser ”Ge mig en kvart om dagen”, är svårt att värdemäta.”