Återhämtning
Har haft en lååång arbetshelg med två arbetspass på 13 timmar vardera! I dag blev det ett möte på förmiddagen och sen återlåtning på blodcentralen, det senare rekommenderar jag alla att göra rebelbundet! Man hjälper samtidigt som man får både en hälsocheck och ökar kroppens egen förmåga att blida nya blodkroppar.
Nu är jag äntligen hemma planen är att bara slappa och återhämta sig!!! SKÖNT!!!
I kväll blir det ett favoritpass med sonen innehållandes gym och lite bollspel mellan seten. Jag brukar hinna med någon mindre muskelgrupp dessa kvällar och får samtidigt umgås en stund med William. Han har ökat från 25 kg i bänkpress till 43,25 på någon månad så det är inte fy skam. Vi får se om jag lyckas få med frugan...;-)
Hoppas ni alla får en lika skön avslutning på dagen som jag!:-)
Äventyr i Tjeckien - Oppava -GP
Det blev ett rejält uppehåll i mitt premiärbloggande, teknikens styrka är också dess svaghet, min dator kraschade och har varit obrukbar i drygt en vecka. Tack vare en duktig vän spinner den nu som den ska. Eftersom jag haft "semester" blir därför det här inlägget lite extra långt med rapport från Oppava - GP i Tjeckien. Jag har mycket att lära mig, hur lägger jag in text och bilder? Jag får nöja mig med att till en börja lära mig hur texten ska komma på plats, det här med bilder tar jag tag i senare, ett steg i taget! Det kommer nog att bli en del retroaktiva bilder till den text som jag till en början lägger in. Jag har en del i kappsäcken!;-)
Några av dessa bilder kommer att vara från Oppava – Grand Prix. En lika fantastisk som stökig tävling med trettio år på nacken. Många av våra bästa namn har tidigare deltagit i Oppava GP med stora framgångar. Ingvar Larsson, Janne Malmkvist, Dennis Fagerstrand och Thomas Lundmark för att nämna några. Tävlingen är känd för att vara generös med priser, förr fanns det både bil, solarium och andra kapitalstarka produkter bland de priser som de bästa kunde få med sig, - eller köra hem! Kapitalvarorna är idag utbytta mot pengar, hela 170 000 kr var summan som toppnamnen under helgen skulle få splitta mellan varandra.
Tävlingen som gick av stapeln för två helger sedan började med en lång resa. Runt halv sex på morgonkulan blir jag hämtad av Christer Renman och Jesper Hägglund från Timrå. En av dem ska tävla, den andre: Jesper följer med som reserv - coach, ressällskap och har som uppgift att filma krabbor, twistade kvartsryggar och både enkla och dubbla biccar! Tjeckerna ska visst ha en speciell förkärlek till den förstnämnda posen, men framför allt är det Christer som linsen ska fånga. Planen för Christer är att delta i CB. Christer är 166 centimeter över havet, åtminstone om man ska lita på vad som står i hans pass. Eftersom Christer inte platsar i Svenska landslaget i basket gäller det att han får väga högst 2 kg mer än han är kort, förlåt lång. Det hela verkar vara under kontroll, han ligger ganska precis på 68 kg och tanken är att han ska dricka så lite att ett läskpapper skulle likna en regnig höstdag i jämförelse med honom. Matlådor är med i medhavd kylbag och alla andra nödvändiga detaljer ligger säkert i hans SAK (Sundsvalls Atlet Klubb) trunk. Christer har en helt fantastiskt komplett överkropp med lika otroliga separationer. Hans svaghet återfinns på kroppens andra halva, men jag är tvärsäker på att om han fixar till detta så är han en man att framöver slåss om medaljer på riktigt stora mästerskap i klassen under 70 kg!
Resans första etapp är att först ta sig ner till Arlanda, en tripp på ca 35 mil, del två innebar två timmar i luften till Prag och del tre en drygt 40 mil lång resa på Tjeckisk mark. Trots att bilfärden till största delen avverkas på motorväg är biltrafiken hysterisk, mest att liknas vid rusningtrafiken på någon av Stockholms infartsleder. De flesta Tjecker verkar dock ha lagt hjärnan i baksätet när de satte sig i bilen och det var inte ovanligt att vi blev omkörda i 180 knyck. Körde vi själva om enligt Svenskt maner kunde vi räkna med att få två blinkande framlyktor några meter från avgasröret. Efter drygt 75 mil bakom ratten är vi framme, Oppavas bästa hotell tar emot med sköna sängar! F.ö. kan jag tillägga att tävlingsarrangören bjöd oss både boende och mat, generöst, även om maten till ett 70 procent bestod av kokt, osaltad kyckling och ris he - he. De resterande 30 procenten och belöningen till både tävlade och coacher var en efterlängtad generös buffé som vi skulle få efter tävlingen.
Väl på hotellet söker vi upp Kent Dorby, en av Sveriges genom tiderna mest rutinerade byggare, han hade klokt nog anlänt en dag tidigare och hade slipat till formen några snäpp sedan SM. Jag smörjer in Kent några svängar med brun utan sol innan det är dags att knoppa. Natten blir tuff för Christer, han lider främst av en bråkig mage och diarré, men har även tendenser till kramper. Han och jag är i princip vaken hela natten, Jesper sover som en stock och Christers bubbliga mage gör allt vad den kan för att släppa ut både innehåll i flytande och
i gasform. Luften i rummet är tät och doften, eller rättare sagt odören, känns mer som den kring ett reningsverk, det var verkligen synd om Christer. Jesper som sov klarade sig, men vem vet vad han drömde. Efter diverse mineral inmundigande och lite vatten verkade Christer vara "fit for fight" och vi med en anslutande Kent begav oss mot tävlingsarenan, invägning och för Christers del en koll om hur långt hans hjässa befann sig över golvet.
På plats möter vi även omslagsfavoriten och den duktige Chris Harnell som skulle mäta och väga in i den längre klassen, han var i mycket bra form! För Christer del verkade han vara "hemma med halmen" på 66,6 kg, men då kom chocken: 166 centimeter blev till 164 med det Tjeckiska måttbandet. Efter ett snabbt övervägande var det bara för Christer att välja att tävla i 80 kg: s klassen, tufft då de flesta mer eller mindre vägde tio pannor mer där. Kent Vägde in med några kg: s marginal och även Chris fick grönt kort för den långa CB – klassen. Kent och Christer skulle alltså mötas i 80: an. Nu blir det till att coacha 2 stycken samtidigt, Chris hade som tur var en egen coach.
Det var en något rörig miljö backstage, inga anslag om dagordning och de Tjeckiska funktionärerna kunde allt utom att prata Engelska. Efter teckenspråk och stapplande kommunikation blev det racerinsmörning och pumpning av Kent och Christer, det var totalt 10 man som skulle mötas. Väl på scenen ser det mycket bra ut, Kent med sin 30 åriga rutin, en hud som en tonåring och fantastiska balans och harmoni, det enda som fattades var en riktigt knivskarp deff, men det hade vi redan talat om innan Kent och jag. Christer är rakbladsvass i överkroppen, den innehar även en ordentligt med massa, där finns inget att klaga på! Christers svaghet är som nämnts låren, de har förbättrats men Christer har lovat en vinter med hänglås på överkroppen, benen ska förbättras, att han klarat 270 i böj gäller inte på en scen. Både Kent och Christer tas fram till den första särposeringen med fyra man, helt rätt då båda två förtjänar en placering bland dessa. Christer är framme på några särposeringar men får sen vila. Lite oroad blir jag när Kent plockas fram med deltagare som ser ut att hamna långt bak i fältet. När det är dags för den fria poseringen poserar båda riktigt bra. Det syns att Kent gjort det här förr och Christers magrullningar får den något stela Tjeckiska publiken att vakna till. Nu är första halvan av tävlingen klar. Dessvärre kan jag inte få se Chris särbedömningar då hans klass tävlar precis innan 80 klassen, dock får jag se hans fria posering som ser riktigt bra ut, han är duktig på att visa tänderna den grabben!
Både Kent och Christer kommer som väntat till final, så gäller även för Chris. För hans del slås dock båda längdklasserna ihop och Chris kommer 6: a i en klass med både korta och långa, det skulle ha slutat med en bronspeng för honom om så inte varit fallet, lite surt tycker jag! Så var det dags! Efter den sedvanliga posedownen utropas Kent som 6: a, jag faller några sekunder i coma, men Kent tar det med fattning. Christer kommer 3: a, men skulle i mina patriotiska ögon definitivt ha varit klar 2: a, men han är märkbart nöjd. Christers många nattliga toalettruscher är glömda och gaserna har skingrats. Vinnaren var i en klass för sig, hård i alla partier, symetriskt och harmonisk.
Efter en lång dag och totalt 7 insmörjningar av Kent och Christer beger vi oss tillbaka till hotellet, duschar av oss och går ner till den efterlängtade buffén. Den är frikostig och väldekorerad, men lite väl fylld av Tjeckiska något ospecificerade specialiteter. Glassen och bakelserna efteråt försvann dock som smör i solsken. Vid buffén befann sig även ett fullblodsproffs i form av den holländska Roally Winklaar 14: e man på Mr Olympia, han är inte liten den pöjken!
Bilder kommer som sagt senare!
Må så gott!
Hej och välkommen till min blogg!
Jag fick faktiskt lite pirr i magen när jag tog emot Alex samtal angående att jag skulle bli en av BODYs bloggare, Pirret var naturligtvis av positiv karaktär! "Gammel–gubben" ska bli en bloggare! Jag har haft lite träning av att under ett år varit aktiv på Facebook, men att ansvara för en blogg innebär ju såklart ett större ansvar. Jag känner mig hedrad över förtroendet och hoppas på att kunna förmedla tankar kring liv, träning och framför allt mående, det är ju måendet som är det centrala och viktigaste i våra liv, den miljö som vi skapar ska ju förhoppningsvis vara en frukt av de val som för oss framåt i en positiv riktning. Att träna på en motionsnivå passar en del, medan ett mål att tävla ger andra den ultimata tillfredsställelsen. Det fina är att ingen nivå av träning är fel, det enda fel man kan göra är att strunta i att sköta om sin kropp, mår kroppen bra, mår knoppen också bra, och vise versa! Detta samband är något som jag blir allt mer medveten om.
Jag tycker att jag har ett liv fyllt av privilegier, jag har en underbar familj där alla är friska, mitt arbete inom psykiatrin har gett mig erfarenheter om knopp och mående och mitt stora träningsintresse både självkännedom och erfarenheter på både det fysiska planet men också i den mentala dimensionen.
Hösten som gått har innehållit massor av roliga och intressanta händelser. Jag har haft en del föreläsningar, fick via telefon hedersamt ta emot SKIP-pokalen och Kenneth Johansson och har faktiskt efter en sommar av liv i "sus och dus" fått en någorlunda struktur på mina gymbesök! Nja, riktigt bra har det väl inte varit, men jag känner faktiskt en liten nytändning! Att börja blogga tror jag till och med kan påverka och förbättra min träningsfrekvens ytterligare, jag lovar att då och då rapportera hur det går.
Nu på lördag har jag fått förmånen att ha en föreläsning på Hörby Atletklubb som ligger strax utanför Lund. En lång tågresa blir det direkt efter en arbetsdag på 12 timmar, men det är alltid lika roligt att besöka gym och anläggningar runt om i Sverige! Hoppas nu att alla ni träningsintresserade får en lugn och härlig helg, gärna med en av dagarna innehållandes ett möte med er själva med svett och adrenalin bland hantlar och stänger.
Ta hand om er!
Mvh
Anders
Välkommen till min blogg
Hej
Här kommer jag snart att börja blogga! Hoppas ni kommer att gilla den!
// Anders
