Cypern resan

2012-05-08 07:15 av Andreaz

Familjen på plats i hotellrummet på Cypern.

Jag tröttnade på Sverige och tog med mig familjen på en sista minuten resa till Cypern. Galet skönt att bara komma iväg.
När jag åker iväg med familjen så skriver jag lite dagbok, för att när barna sedan blir äldre ska kunna läsa om vår resa. All text kommer att hamna i det fotoalbum jag sätter ihop. Så att det blir någon typ av story runt omkring det hela. Tänkte jag kunde dela med mig lite av texterna, helt oredigerat och helt utan någon direkt anknytning till träning.. Utan bara vår resa rakt upp och ner..

Tisdagen den 1 maj

Dagen d. Eller dagen för deportering till Cypern. Familjen skulle åka på sin första semester med sitt senaste tillskott, Emilio 5veckor. Föräldrarna hade bävat sen de bokade resan. Ja, eller under en hel vecka. Det var ju trots allt en sista minuten de valt att hoppa på.

Men allt började bra mycket tidigare. Paniken då de insåg att deras barn inte var registrerad hos Skatteverket. Polisen sa med myndig röst, nej till att ge ut ett pass. Efter många samtal och fax, stod passet klart samma dag de skulle fara. De oroliga föräldrarna kunde pusta ut för en stund.

För den som inte rest med barn under två år, vet inte om vilket helvete de har. Barnen får ingen egen flygstol utan får bo i en av föräldrarnas knä.

I ett överfyllt plan av barn och en temperatur som snuddar på trettiostrecket är det en utmaning utöver det vanliga. Pappa Andreaz tog dottern Valentina på 1,5år och Veronica fick hålla till godo med bröstet åt Emilio. Han hade än så länge inte nått upp till första steget i livet, nämligen det steget då du får njuta av mat. Inte för att det är något fel på mjölk, men för att vara på det klara så finns det så mycket mer av livet.

Hur som helst så gick resan bättre än vad de oroliga föräldrarna hade förväntat sig. Planet lyfte i tid och anlände i tid. Inte en flygkrach så långt ögat kunde nå. Bussfärd i en buss med ac'n ställd på 17 grader. Skulle det vara något att anmärka på, skulle det vara att klockan var ett på natten. En tid långt efter bolli bompa slutat. Pappa Andreaz kunde dock bädda ner familjen i tryggt förvar, efter att han haft en dialog med hotellpersonalen.

Alla som anlände på natten fick en påse med varsin smörgås. Med de 32åren av erfarenhet och kompetens av mackätning som pappan hade, insåg han rätt snabbt att här behövdes det lite slughet. Ett stor övertygande leende drog han upp ur fickan och kastade rakt in i nyllet, strax under näsan. Med den bredaste turistengelskan, hävdade han sedan att fyra smörgåsar måste han ju ändå ha. För hur man än räknade, så var det trots allt fyra munnar som gapade tomt. Även om en hade mjölkmustach.

Mätta och belåtna lade sig familjen Engström för att vakna upp till en ny solig dag på Cypern. Närmare bestämt Althea Beach, Protaras. Ett stenkast från Fig tree bay. En dag som startade med fruktsallad, pannkakor och ett stor glas bubbel. Ingen Sture plans magnum, men nog så stor för en småbarnsfamilj. Semestern hade just börjat.

Pooldäcket utanför våran lägenhet. Min dotter som inspekterar vattnet.

Onsdagen den 2 maj

Gårdags kvällen började med en liten sväng utanför hotellets gränser. Snacka om att leva "in the edge". Klockan var väl närmare sju när vi kom upp på strippen. På andra sidan mötes våra blickar av ett par halvpackade killar. Andreaz promenerade utan tröja med Valentina sittandes i barnvagnen. Antingen gillade killarna vad de såg, eller så var de bara jävligt sugna på ett skönt slagsmål. Veronica bar på Emilio i bärselet och promenerade vid min sida. Vi insåg rätt snabbt att det inte hade varit några problem att skippa all inclusive och istället gått ut och ätit. Däremot är du galet skönt att bara kunna sätta sig på området och äta när som, i alla fall när man har små barn med sig.

Denna dag började med muller och regn. Vi visste sen innan att just onsdagen skulle vara den dagen då det skulle regna. Så vi blev inte direkt överraskade, men ändå känns det lite trist när vi är på ön som har flest soldagar i världen. Den som däremot inte brydde sig var Valentina som plaskade i vattenpölarn, trotts avsaknande av regnkläder.

Pappa Andreaz hade egentligen bestämt att han inte skulle träna under semestern. Men nu när vattendropparna föll, så kändes det ändå som en bra ide. Däremot så skulle frukosten inmundas med lite bubbel och en massor av ägg. Valentina som pappa hade fått skaka liv i, var inte lika imponerad av frukosten. Men fick i alla fall i sig lite apelsin. Vilka förövrigt är av en helt annan karaktär i detta paradis. De bara smälter i munnen och är saftigare än disktrasan på dagis. Dagen rullade på med båda snackbar med mackor och en och annan likör. Är väl barnen hade somnat så fick pappa gå och träna med både en jävel innanför västen och allt för mycket mat i magen. Gymmet på hotellet som är ett av de bättre hotellgym han varit på, hade allt han behövde. Ska vi hitta något att gnälla på, vilket man måste när man är svensk. Så skulle det vara att det var alldeles för lite vikter. Det blev att samla ihop alla vikterna gymmet kunde erbjuda och packa på bänkpressen. Det är isådda här lägen det känns extra bra att köra doggcrapp träning. Bänken på 100kg räckte till att få bra kontakt och tryck. När spriten trängde ut i ådrorna och maten fyllde upp musklerna, såg pappan ut som han skulle explodera som en tonårsfinne. Galet vad lite skit i munnen kan ställa till med. 30min träning innan illamåendet sakta kröp sig på. Nu väntas det snart lunch, bar de små liven bestämmer sig för att vakna. Sen blir det nog ett dopp i polen med Valentina. Sist den i är en badkruka!

Hotellet by night. Här ovan ser ni en av poolerna med restaurangen ovanför. På dagarna så var det ett vattenfall ner från restaurangen ner i poolen.

Torsdagen den 3 maj

Regnandet öste ner dag 3. Varför pissade gudarna på dem. Var det något de hade gjort?

Andreaz vaknade som vanligt innan resten av familjen började vrida och vända på sig. Efter 10min hade i alla fall familjen hunnit gnugga ut den värsta sömnen. De hade kvällen innan pratat om att vara lite tidigare till frukost. Försöka slippa den värsta folkmobben med trötta småbarnsföräldrar. Familjen anlände enligt plan 08:30 och kunde välja fritt bland borden. Egentligen är det ingen i familjen som äter frukost i vanliga fall. Andreaz brukar ta sitt första mål mat lagom till lunch. T.om Valentina har svårt att äta på morgonen. Så när det väl åts frukost, betydde det att det var semester på agendan. Valentina fick lite av varje. Vilket fientliges mera var en chansning från föräldrarna, då de hoppades att hon i alla fall skulle äta något. Andreaz åt sin sedvanliga frukost med omelett, ärggröra och stekta ägg. Till det drack det en kaffe och ett glas bubbel. Veronica åt sin sedvanliga fruktyoghurt, ärggröra och en skiva bröd. Dagen till ära festade hon även till det med en croasant.

Det är egentligen konstigt hur man kan vakna upp utsvulten på morgonen. I alla fall med tanke på all mat man ätit dagen innan. Det här med att känna av energi intag är inte kroppens starka sida. Eftersom det här är landet med flest soldagar, så finns det inte så många inomhus aktiviteter att välja på. Så det största nöjet blir att äta mat och testa olika drinkar i baren. Det finns förresten mat från 07:30 till 21:00. Så någon risk att vi svälter ihjäl är inte överhängande.

Efter frukost blev Veronica iväg skickad till spat för att fixa ögonbrynen. Pappa tog istället med sig vagnen med Emilio, Valentina, hinkar och spadar för att promenera ner till stranden.

Valentinas glädje när hon insåg att all mark var en enorm sandlåda, går inte att beskriva. Första gången hon är på en riktig strand. Förutom att fylla hinken med sand, så bestämde hon sig även för att göra en sand inpackning på hela sin kropp. Sandig med ett enormt leende på läpparna när mamma kom tillbaka.

Nu hoppas vi bara på att solen ska titta fram lite mera, så att bi kan bada i Polen med gott samvete. Vi siktar även på att ta en tur på strippen i eftermiddag. Vilket vi siktat på varje dag. Dock utan någon som helst framgång.

Lite regn blev till en liten promenad ner till havet för att kolla vågorna.

Fredag den 4 maj

Bang! Yrvaken tittar Andreaz upp och undrar vad som hänt. Han ligger i sängen med täcket uppdraget till knäna. Lite lagom svettig efter en natt utomlands. AC'n stängde de redan av andra dagen, då den ägnades för mycket. Det blev även för kallt. Svenskar som just haft en lång vinter, vill ha det varmt. Gärna lite sådär extra varmt. Breve hans ansikte ligger en liten kudde. Den låg inte där när han somnade. Ett lätt skrik hörs. - dadda Säger hans dotter med ett stort leende och tittar på han med sina stora klarblå ögon. Jasså, du passade på att kasta din kudde på din sovande pappa.

Morgonen fortsätter med ett gräl mellan mor och far. Det hör inte till vanligheten, då de i mångt om mycket delar uppfattning. Men när det kommer till världsliga ting som temperatur, så är det annat liv i skällan. Pappa Andreaz blir irriterad då vanmäktig att hans son Emilio sovit i mammas säng och är helt dygnsur av svett. Mamma sover med dubtäcke och låter honom ligga där under med både body och mammas varma kropp nära. Det här är det eviga grollet. Mamma klär på och pappa klär av. Kastar man en snabb blick på dem så inser man ganska snabbt deras olikheter. Mamma går i långbyxor och långarmat, förutom mitt på dagen. Andreaz går i shorts och ibland sätter han på sig en t-shirt. Hon fryser jämt och pappa fryser aldrig. Båda har uppfattningen att deras barn har precis samma känslighet för temperaturer som dem. Pappa hävdar konstant att är det 20 grader på morgonen, så bör det vara kort ärmar som gäller. Mamma däremot hävdar att det blåser, vilket gör att det blir bra mycket kallare, framförallt för att vi måste sitta i skuggan med Emilio. Om och om igen. Som rena rama tivolihjulet tjatas det om kläder.

När pappa passar på att ta upp sin son från mammas sida av sängen. Passar Valentina på att äta ett kex på pappas sida. Vilket Mamma Veronica tycker är väldigt roligt, eftersom hon vet att pappa kommer ligga och svära hela natten för att det kliar av alla smulor.

Denna dag verkar solig, vilket inte direkt var igår. Så efter frukost är det ombyte för att gå ner till polen. När Valentina fått doppa sig några gånger och tänderna hackar för fullt, går solen i moln. Himlen täcks av grå moln och solen verkar ha dragit på semester till Sverige.

Som de vana småbarnsföräldrar de är, så har de självklart en plan b. Vi hade ju tänkt att passa på att gå till strippen. Pappa kastar upp sin dotter på axeln och drar till receptionen för att hyra en barnvagn. Veronica skyndar sig till rummet för att fylla upp Emilio. Strax är Valentina och Pappa tillbaka, dock 5 euro fattigare. Sen bär det av med en långpromenad. Blir att gå hela strandpromenaden till Fig tree bay. Under promenaden njuter vi av turisters härliga kommentarer. Skriker lilla Emilio är bärselet, skakar folk på huvudet och muttrar. Sådär små barns ska inte åka utomlands. Är han istället tyst och sover. Så möts vi av leende människor som utbrister "Åhhhhh vad söt" eller "sådär ska bi också gå med våra barn!".

Emilio skriker dock en stor del av den 2timmar långa promenaden. Med all rätt också. För när vi kommer hem så börjar ungen skita. Veronica lägger snabbt upp han på sängen och börjar byta. Men ungen har skrikit i många timmar och verkar ha haft helt stopp i magen. Nu rinner det dock på utan problem. Veronica gapar på hjälp och formar meningr som"det tar aldrig slut!", "kolla Andreaz, det är helt galet". När ungen tappat hela sin födelsevikt i form av avföring och Veronica blivit tvungen att lyfta in han i badrummet för avsköljning. Då står han där Andreaz. Leendet upp till öronen. Stirrandes på Veronica del av sängen. Precis där Emilio just legat. Han roppar lite försiktigt. - Tror du Emilio blir bajare? - Va.. Vadå?.. - Ja, han har bajat ner hela din säng! Hämnden är ljuv.

Farsan softar på stranden med kidsen.

Lördagen den 5 maj

Sommar och sol och vi har kort tajt kjol, sjunger Andreaz efter han tittat ut genom fönstret. Inte för att det var något snyggt med kort kjol som gick förbi. Ska han vara ärlig så var det snarare en grek cypriot med för stor skjorta och jälevare häng på sina chinos, i full fart med att klippa buskarna. Anledningen varför han sjöng på sången över huvud taget var för att solen sken sitt starkaste och molnen var som bort blåsta.

Vädret var så bra, så att familjen packade i ordning badväskan med allt som behövdes. En snabb frukost på restaurangen och sedan ner till havet.

Hotellet ligger verkligen helt perfekt. Ett rätt litet område som innehåller två stora polanläggningar. En av dem mitt i resortern. Det är även där som restaurangen ligger som vi äter på. Skulle vi förmodan inte orka gå de 50metrarna så har vi en bikinibar vid polkanten. Tyvärr inga bikinitjejer här heller. Däremot gott om efter-gravid-feta småbarnsmammor med sina skengravida män. Vart tredje par har även far/mor-mor med sig, som bräker ut sig på solbäddarna. Skrockar världsvana och berättar vad vindolme heter på grekiska. Som de lärde sig när de var 1vecka i Grekland för 30år sedan. Det var där de mötte sitt livs kärlek. Mannen med mörkbruna ögon, uppknäppt skjorta och talade med dem som om de var guds gåva till mannen. I alla fall under den veckan. Den enda dolme han ville lära ut om var hur hans egen skulle bestiga denna turist, för att sedan köra samma trick nästa vecka. Då med en ny kvinna. Nu sitter hon här med barn barnen i Cypern med sin halv allkade gubbe som somnat med fiskarmössan neddragen till näsan i bikinibaren. - Ja, han är ju snäll i alla fall. Skrockar hon glatt och busar med det minsta ban barnet. Greken finns bara kvar i drömmarnas och fantasins värld.

Idag passar familjen på att fördriva hela förmiddagen vid havet. Andreaz som inte är mycket för att sola, utan mer den rastlösa typen, passar på att stå i vattnet med Valentina.

Han tänker för sig själv. Jag är verkligen som perfekt för att semestra med barn. Inte nog att han är som ett stort barn hela han. Barn har ju också en tendens att inte vilja sitta stilla. Så nu har han hela tiden något att göra. Jaga efter sin dotter, bada, gräva sandslott, you namn it och han kan göra det. En fucking perfekt farsa, i alla fall sånna här dagar. Däremot är det mer synd om Veronica. Hon är tvungen att ligga i skuggan med Emilio. Som förövrigt har ont i magen, vilket han i princip har varje dag. Hon älskar däremot att ligga i solen och kan utan problem fördriva en hel dag med näsan upp i det blå och kokosoljan över hela sn kropp. Kanske är de det perfekte paret för att leva som en familj med två barn. Helt olika men ändå så olika. Spader knäckt och hjärter dam.

Det fina vädret tar verkligen ut sin rätt och ungarna somnar i två timmar mitt på dagen. Pappa hinnerbköra ett snabb pass i gymmet och mamma hinner sitta på vår altan och njuta av sin bok. Alla nöjda och belåtna. Eftermiddagen bedrivs inte direkt på något annat sätt. Bad i havet, glass i magen och en hel del stenkastning i havet. Valentinas nya hobby.

Lek i sanden.

Söndagen den 6 maj

Som en luftballong seglar familjen över resortern. All inclusive maten har satt sina spår. Som alltid så börjar man veckan med att höja kocken till skyarna. För att när veckan närmar sig sitt slut, pusta ut och önskar att man slapp se gubbjäveln resten av sitt liv.

Den här sista kvällen som jag nu sitter och skriver det här, tänkte jag passa på att summera veckan lite.

Det här är tredje gången Andreaz är på Cypern. Landet ligger han varmt om hjärtat och den här resan gjorde det inte sämre. Ett svårslaget resmål som bjuder på ett härligt klimat, stekande sol och ett trevligt folk. Resortern vi bott på är även den av högsta kvalitet. Nära till havet, pooldäck utanför dörren på lägenheten. En bar som bjöd på riktiga drinkar och inga ihop blankade safter, som jag varit med om tidigare. Det fanns mat från 07:30 till 22:00 på dagarna, så du var aldrig hungrig. Dryck fanns fram till 24:00 och det var allt från slush till barna, kaffe eller starksprit till de vuxna. Den Cypriotiska ölen är även den väldigt god, påminner om den spanska san miguel. Ett hotell som jag garanterat skulle kunna besöka igen. Veronica och barnen trivdes även med landet, så det blir nog några besök hit framöver. Skönt med en flygresa på bara 4timmar och du kan i princip åka när du vill på året.

Valentina har blivit av med sin skräck för vatten och badar både i havet och kan duscha. Riktigt skönt inför hennes och pappas plask och lek skola som börjar efter sommaren.

Men det absolut största kvittot på att vi åkte till rätt ställe, är när jag ser glädjen i Valentinas ögon. Kärleken, leendet och de klarblå ögonen i en härlig harmoni. Krokodiltårarna när jag lyfter upp henne från allt lek på stranden för att förflytta familjen till lunchen. Hon älskar havet, sanden och alla båtar som far förbi. All tid och rum försvinner och hon kommer inte ens på sig att känna törst eller hunger. Ett lyckorus som slår vilken drog som helst. Hoppas att vi snart kan åka så att min son Emilio får njuta av allt det roliga som hans stora syster just fått uppleva. Att få vara förälder åt dem är en gåva.

Vi älskar er / Mamma och pappa

Poolen på dagen!