Okey, dags att erkänna då...

2011-07-12 16:51 av Carina

...innan någon annan börjar läcka sanningen om mina små FMF (fort men fel) som jag lyckades med i helgen. Exempelvis Petra, där jag riktigt känner hur det kliar i hennes snabba tangentfingrarna...=)

Men min version är den sanna. Erkänner faktiskt att även jag var glatt överraskad att inget tok hänt på hela jäkla helgen. Men det hela började fint på söndag förmiddag, när bästa planeraren (dvs jag) skulle städa upp i vårt rum på Lögdö, under tiden min kära Alex höll förmiddagens föreläsning.

Sagt och gjort så hastade jag iväg till vårt tidigare rum, där det låg två killar och sov (mycket gott) intet ont anandes, typ. Inte tordes jag tända lampan heller, utan packade snabbt och tyst ihop våra kläder.

Tyckte nog att vår packning hade växt något, med det var väl för att det var ovikta kläder tänkte jag. Väskan blev verkligen överfull, så jag fick komma på något smart sätt att få med mig allt. Faktiskt hittade jag ett skärp. Lite olikt Alex alla bälten, men, men... Jag tänkte väl att han köpt ett nytt.

Hur som helst så blev det till slut ett fint litet paket, och ingen av killarna hann vakna heller – så tyst och effektivt jobbade jag...(-_+)

Innan jag visste att det låg mer än våra kläder i detta paket var jag faktiskt riktigt nöjd över min påhittighet med skärpet... Så nöjd att jag tog denna bild innan vi for.

Halvvägs hem ringer sedan Anders Graneheim på Petras mobil och sa att det fanns starka misstankar om att jag lyckats få med mig en extra jacka, en mobiltelefon och ett par bilnycklar som tydligen låg i jackfickan... Även ett linne och ett skärp saknades också, tydligen.

Pga monsunregn kunde vi inte stanna där och då, utan tvingades vänta tills vi kom till Gävle och ett parkeringshus. Mycket riktigt så fanns precis allt med i vår bil, och i mitt lilla klädpaket. Jättebra.

Som om detta inte vore nog så tappade "någon" bort våra egna bilnycklar när vi letade efter Granis prylar. Jag kan faktiskt inte med ord beskriva hur det kändes när vi alla var oroliga för hur fasiken vi skulle ta oss hem från Gävle utan bilnyckel. Dessutom har jag inte ens kvar min extranyckel till bilen. Den ligger på botten i Svartån efter en kajaktur förra sommaren...(-_-)

Det var ju bara helt j-vla otroligt att bilnycklarna bara försvann!

Därför var lättnaden fullständig när nycklarna sedan påträffades igen av "någon". Vi ringde sedan glatt till Anders och berättade att allt fanns i säkert förvar, och lovade bestämt att jag skulle posta det snarast. Jag har fortfarande inte vågat fråga vem som ägde dessa saker, men personen i fråga borde ha fått paketet idag. Måste bara komma på något bra sätt att gottgöra honom på...=)

Bildbevis på att sakerna postades igår...

Summa sumarum, tycker jag att det var mörkrets fel. Men vissa andra har säkert en annan åsikt. Jag brukar faktisk alltid klara mig i olika diskussioner med att vi har en fri värld, att vi kan tycka olika, att ingen har rätt och ingen har fel. Och så enkelt det kan faktiskt vara då...(+_-)

Längtar redan till nästa års läger där vi alla från olika delar av landet sammanstrålar denna helg, för bara mys, och mera mys, och så klart lite tokigheter. En och annan hantel & skivstång förflyttas också för dom allra flesta då, som inte hade fullt upp med att hinna och besöka Gatufesten inne i Sundsvall...

Ett jättetack till Anders & Chatarina och Viktor som gör denna helg till en fantastisk upplevelse för oss alla. Nästa år ska jag tvinga med våra kära vänner från Skara, som har varit saknade här denna helg.

Amazon – kommande TV-drottning av Galdiator-arenan...