Sitter just nu i skrivande stund i bilen på väg ner till Falkenberg där vi ska begrava far min i morgon. Har nog ett par tunga dagar framför mig…
Jag har inte hunnit börja sörja pappa på riktigt än, mitt liv har varit en himla cirkus de sista veckorna sedan pappa lämnade oss.
Nästan direkt drog arbetet med bodelningen igång vilket kom att visa sig vara en extremt stor & invecklad process. Att vi ska tro att detta ska bli klart de närmsta månaderna (vilket det eg SKA vara enligt regelboken) kan vi ju bara glömma säger han som vet…suck…
Att gå igenom sin barndom & pappas liv i form av igendammade flyttkartonger staplade upp till taken är tungt & ger mig ångest & en alldeles för hög puls av bara tanken.:(
& nu pratar vi tyvärr inte bara om ett hem/hus som ska tas om hand, det finns några stycken… För att inte sedan tala om allt det administrativa kring en bouppteckning!
Men det måste göras & jag vet nu vad all min lediga fritid kommer spenderas på de närmsta månaderna.
Men först och främst ska jag nu få ta farväl av min älskade far & då ska jag inte tänka en sekund på allt det jobbiga, utan bara fokusera på det fina vi hade tillsammans.:)
Pappa…
Det finns så mycket man önskar att man hade hunnit säga till dig, visa dig & få dela med dig. Mitt liv känns som det knappt hade hunnit börja på riktigt…
Jag har alltid varit som du: envis, långsiktlig & sett ljust på framtiden. Alltid arbetat för morgondagen…slitit hårt för att SEN, någon gång i framtiden, kunna göra allt det där som livet egentligen går ut på.
Jag hann aldrig visa dig mitt drömhem, fick aldrig ge dig några barnbarn..
Jag vet inte om jag hade kunnat ge dig detta inom de närmsta åren, men jag har nu förstått att tiden tickar på. Tiden tickar i ett rasande tempo & tiden är något man aldrig får tillbaka. Just tid är det som numera alltid står högst på min önskelista, för vad har du för glädje av allt det andra fina i livet om du inte hinner njuta av det?
Pappa…
Jag vet att du investerade för framtiden, för oss barn, mig & min bror. Men i allt detta hårda arbete så tappade du bort dig själv & förlorade fotfästet & därmed allt du kämpat för.
Jag ville alltid se dig lycklig pappa, bad dig ta hand om dig själv & ta vara på det du byggt upp. Men du tänkte på oss sa du…det bevisar vilket stort hjärta du hade/har.
Det var också hjärtat som vägrade överge dig. Ditt hjärta höll dig vid liv längre än vad någon kunde ana var möjligt, det vägrade släppa taget om livet. Envisare människa får vi leta länge efter, på gott & ont…
Pappa…
Det finns inte tillräckligt med ord för vad du har betytt för mig, vad du fortfarande betyder för mig… Jag kan bara beskriva min kärlek till dig på ett enda sätt:
Det finns bara EN pappa & det är du, MIN pappa!<3
Älskar dig.
Forever Together.<3
Stig Larsson fru Eva sa några tänkvärda ord…:
