Vissa inlägg som jag skriver grundas ur egna erfarenheter. Andra inlägg kommer från saker som jag anser är viktiga att ta upp, eller som i dagens inlägg då texten istället kan vara tillägnad specifika personer. Inga namn nämnda, men oavsett vem eller vilka det texten riktas mot så finns det troligtvis många fler som kan relatera till när livet inte riktigt går i det håll vi önskar.
Många gånger har vi en väldigt tydlig och klar bild i huvudet kring hur saker och ting skall bli. Man drar igång något projekt, byter arbete eller går in i någon relation. Men, saker blir inte alltid som man har tänkt sig. Projekten kanske spricker, arbetet sägs upp eller relationen går i kras. Oavsett hur planen såg ut i huvudet så kan allt förändras inom loppet av 10 minuter. Det som oftast i de flesta fall kommer i kläm när dessa planer spricker, är just träningen. När livet tar snabba vändningar som ställer stora krav på oss, antingen fysiskt eller emotionellt, så räcker ofta inte orken och gnistan till för att göra ännu en kraftansträngning – träna. När livet ibland slår bakut och inget längre följer planen, så glömmer vi på två röda sekunder det som ofta ses som vårt egna lyckopiller, träningen. Det som faktiskt frigör endorfiner i vår kropp, är det som de flesta minst av allt orkar lägga energi på vid dessa perioder i livet. Men, det är just här som träningen faktiskt kan hjälpa oss som mest. Kanske inte på långa vägar som mest fysiskt då orken inte finns i överflöd, men de emotionella fördelarna som uppkommer som en ”biprodukt” av det om träningen ger oss, är också den medicinen som vi behöver som mest i just dessa lägena. Tänk dig något som gör dig glad även fast livet i alla andra aspekter känns som raka motsatsen för tillfället.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Långt ifrån. Men när då allting vänds upp och ned, ge inte upp allt. EN, om så ack enormt stor, pusselbit fallerar i livet, så kommer det troligtvis inte hjälpa dig att rycka undan mattan under fötterna kring de andra bitarna som håller oss samman?
Oavsett vilka delar det är av oss som försvinner så är det viktigt att inte tappa fotfästet kring allt annat. Du glömmer inte av din familj, så vad är det som gör att du glömmer av dig själv? Nu om någon gång när oförutsedda saker sker, är det egentligen då som vi skall vara extra snälla och ge kroppen och hjärnan det som den verkligen mår bra av.
Så oavsett om du har förlorat jobbet, en kär vän, en partner eller kanske råkat ut för en annan tung händelse, träningen är, oavsett hur långt borta det än kan kännas i sådana sammanhang, vårt egna lyckopiller. Bruka det väl, och träna det som du tycker är roligt för stunden. Sätt ribban lägre, men ta inte bort den helt. Sänk kraven och gör det du tycker är roligt för stunden. Om det för dagen skulle innebära en långpromenad, att spela tennis, ett tungt benpass eller enbart träna biceps i en timme, så gör det som skingrar dina tankar och får dig att röra på dig och frisätta endorfinerna. Gör det inte för någon annan, inte för att visa upp vad du kan trots stridens hetta mitt i livet. Gör det för dig själv, för DIN, egna skull.
Ta hand om er och håll hårt i era pusselbitar. Stora som små.
/ Jenny
