min träningsvärk ligger i regel mellan 2:a och 3:e graden och det har den gjort under alla år som jag har tränat (21 år). får oftast ganska rejäl träningsvärk.
men om träningsvärken är produktiv känner jag på musklens fyllighet dagen efter. när musklen har fått mer än vad den tål så är den tom och platt.

sedan har jag märkt att värken ökar när musklerna börjar lagra in mer glykogen och vatten. det ser jag som att det är en liten skada på musklen, när trycket ökar i musklen så gör det mer ont.

och nästkommande pass så känner man om man är på rätt väg. vikten känns lättare.
håller man däremot alltid på att kämpa med samma vikt och repetioner så är det dax att ändra något; träning och träningsmängd, kost, sömn, vila etc.

sedan så tror jag att om man tränar med full kontakt i hela rörelsebanan så får man lättare och mer träningsvärk och effektivare träning.

kvalitet = att få ut så mycket av så lite träning som möjligt!:emo-thumb

Innan någon kan förklara exakt på molekylnivå varför träningsvärk (läs: lätt inflamation) uppstår i en muskel så kommer jag vara extremt skeptisk till det mesta man läser. Det är bara teorier.

Om träningsvärk uppstår när muskeln förstärks så borde det innebära följande.
- Om man tränat man inte fått träningsvärk så har man heller inte fått en förstärkning.
- Längre vila ger mer träningsvärk vilket logiskt borde innebär bättre förstärkning.

Men om en kroppsbyggare får för sig att gå en tennismatch så kan jag garantera att kroppsbyggaren får en grym träningvärk (såvida byggaren kämpat på plan) men då tror inte jag det sker en förstärkning utan snarare en försvagning om byggaren är grov.
Ligger man extremt lågt på näring så borde det heller inte kunna uppstå någon träningsvärk eftersom det då inte finns något att "bygga" med.
Träningsvärk är ju dessutom som värst om man haft ett långt uppehåll. Detta trotts att de flesta tar det lite försiktigt första passet. Sedan blir värken mindre och mindre trotts att man ökar på träningen.

Enligt min logik så orsakas träningsvärk av en kombination av hårt och ovant arbete. Är det både hårt och ovant så får man ruggigt mycket värk. Är det bara hårt men inte ovant så blir det värk men inte extremt.

Jag tror inte man skall söka ursprunget till varför värken uppstår i muskeln utan jag tror man får leta med början i hjärnan och nervtrådarna ut till muskeln. Givetvis är det kemiska reaktioner som orsakar inflamationen och möjligen är det nervtrådarna som startar den.
OM det varit så att värken alltid är proportionell med arbetet så hade det däremot varit helt logiskt att leta efter orsaken i sjävla muskeln. Jag tror inte en muskel kan "lära" sig vad som är ovant och hur hårt något är. En muskel är "dum". Det enda som kan förstå och anpassa sig är hjärnan.

Det borde också stämma bättre in med att det är hjärnan som triggar värken om man tror starkt på "överbelastning" av cns (centrala nervsystemet). Att nervsystemet skulle kunna överbelastas på grund av att det producerat "starka" signaler tror jag inte alls på. Möjligen kan nerverna göra av med energi när de genererar signaler men jag tror att de snabbt hämtar upp denna energi igen. Hjärnan har ju högsta prioritet när det gäller glukosupptag.

Vi är faktiskt konstruerade för att fly. Naturen är mycket hård, det är ständigt en kamp på liv och död samt att skaffa föda. Att ödsla kraft och energi på att kämpa är väldigt osmart. De lägen som ett djur kämpar för sitt liv är när djurets barn är hotat, "jaktmarker" håller på att få intrång eller vid parningsbeteende (exempelvis att hanar kämpar om visa vem som är starkas).
Allt går ut på att reproducera sig och skapa så starka avkommor som möjligt.
Det sätt hjärnan lagrar skrämmande minnen är också skapade på ett sådant sätt att det skall gynna våran överlevnad. Det går exemempelvis att skrämma en människa så mycket att den får en ändrad personlighet. Rädlsor orsakar mycket starkare minnen än någon annan typ just därför att dessa händelser är viktiga att dra lärdom av för fortsatt överlevnad (i djurens värld).

Eftersom det i naturen är konstant svält så måste ett djur vara energieffektivt. Människan klarar exempelvis undernäring mycket bättre än övergödning när det gäller energi. Möjligen kan detta beteende orsaka en del plötsliga kraftansamlingar om man måste fly (läs: springa för livet). Och därmed en del träningsvärk.
Jag tror i alla fall att ett djur som fått värk efter ansträgning haft större chans att överleva jämfört med ett som inte fått värk. Ett skadat djur är ett mycket lätt byte.

Det h

Smärtan i kroppen som orsakas av träningvärken skulle ge dig en signal om att ta det lungt och kanske gömma dig. Alltså inte ge dig ut för att söka föda m.m. Och på så sätt undvika att utsätta sig för farliga situationer. Även att detta mer lugna tempo skulle ge muskeln en bättre chans att återhämta sig.

Hade man inte känt någon smärta så hade eventuellt djuret sökt föda precis som vanligt, möjligen råkat ut för ny fara och fått börja kuta men då försvagad med betydligt större risk för skada.

Okej, det var ett pedagogiskt och bra s

Joachim Bartoll: Vad jag l

Har ni prövat det här: Dagen efter en hård träning som ger träningsvärk går man tillbaka till gymmet och kör exakt samma program en gång till. Efter det är träningsvärken som bort blåst. Förklara det om ni kan.

Ja det kan vi förklara , du har aldrig haft riktig träningsvärk

Kroppen är ju smart, den lägger inte ner energi på saker som inte behöver det. Nu är det inte hjärnan som styr det hela på cellnivå utan hjärnan (och vissa andra delar) skickar sigaler (hormoner) som i sin tur berättar för celler hur de kan jobba. Men celler har viss förmåga att själva kunna styra hur de jobbar. Exempelvis näringsupptag.

GLUT (Glucose Transporter) är den transportör som finns i celler som har till uppgift att pumpa in glukos i cellen. När det gäller muskler så är det framförallt GLUT4 som styr detta (finns en hel del olika GLUT transportörer). För att en sådan här transportör skall kunna pumpa in glukos i cellen så måste den sitta på cellmembranet. Vissa GLUT transportörer sitter alltid där medan andra translokeras (förflyttas) om cellen känner att den är hungrig. Det gäller med muskelceller. Muskelceller är förmodligen en av de mest anpassningsbara cellerna som finns i kroppen och en av förklaringarna hittas säkert i att den i första hand använder GLUT4 för att hämta in glukos. Den styr alltså sitt eget näringsupptag och den avgör hur mycket näring den skall hämta in beroende på hur den arbetar.

Insulinkänslighetsträning går ju ut på att endast pumpa upp en muskel med relativt många reps. Syftet med det är att få muskeln att translokera så många GLUT4 transportörer som möjligt till cellmembranet. Det är också bra om man har många GLUT4 transportörer för fler kan förmodligen hämta in mer. Tömmer man en muskel (läs: minskar muskelns glykogenpool) så ökas antalet GLUT4 i muskelcellen. Kanske är det detta som gör att man kan överkompensera kolhydrater genom att först tömma och sedan fylla.

Det finns liknande anpassning i andra celler med även om den inte är lika krafig som i muskelceller. Exempelvis senor. Senskador tar ju lång tid att läka eftersom ämnesomsättningen är låg i dessa celler. Kör en person som har en senskada vattengymnastik 8 timmar om dagen exempelvis så kanske den kan förkorta läketiden till en tredjedel. Förmodligen beror även detta på GLUT och att cellerna i senorna ökar på deras ämnesomsättning.

Att vila aktivt är en mycket bättre vila än att vila passivt. Det betyder att om man tror att bästa vilan görs i sängen eller att titta på teve så tror man fel. Bästa vilan görs med viss fysisk aktivitet, lite promenader då och då exempelvis.

Att köra ett hårt träningspass och sedan något eller några insulinkänslighetsträningspass kan säkert fungera mellan de hårda passen. Detta borde inte förlänga återhämtningen mellan de hårda passen utan snarare förkorta den. Men det är viktigt att det används låga vikter och man endast tränar för att få lite pump i muskeln.
Om det är bättre än att köra promenader eller kanske både promenader och insulinkänslighetsträningspass vet jag inte. All form av rörelse gör borde i alla fall göra så att musklerna återhämtar sig snabbare så länge rörelsen inte orsakar någon skuld (läs: muskler får arbeta så hårt att de måste "ta igen sig").

Desto mer näring man kan trycka in i en muskel desto mer ökas förutsättningarna för tillväxt. Men muskeln måste vilja växa med och vad jag lärt mig så kan detta endast orsakas av att man överbelastar muskeln så mycket man bara kan.
Exakt hur någon väljer att överbelasta sin muskeln beror nog framförallt på psyket. Många (de allra flesta) använder en teknik där de "mäter" hur starka de var i förra passet och försöker slå det i nästkommande. Gjorde man 10 stycken på 100 kg så vill man göra 11 i nästa pass på samma vikt. Det är en enkel metod men personligen så tror inte jag att den är maximalt effektiv. Den "lockar" till att utföra övningar fel och man brukar ofta fokusera på favoritmuskler med (läs: muskler som är lätta att bygga för den personen). En bättre metod men MYCKET svårare är att gå på känsla, lära sig att "andas" med muskeln under passet och försöka känna hur man maximalt kan stressa muskeln under passet. Fler reps är psykologiskt mer jobbigt än färre men jag tror det är något bättre att köra fler om man vill ha volym. Viss variation är ju bra med men det får göras på känsla.

Det är väldigt få som lärt sig köra hårt enligt min erfarenhet. Vet inte hur många gånger man hört "jag kör 5 set på knäböjjen och alla till failure". Men jag har aldrig set med egna ögon någon som orkat köra 5 hårda set i böjjen till failure. Knappt sett de som orkat köra två hårda set i böjjen till failure.
Med failure menar jag att man kör till man missar vilket jag själv anser är utmärkt teknik för att träna hårt. En miss är inte samma sak som "oj vad jobbigt det blev, jag tror jag lägger ner". Utan det är att man sliter som fan och inte ger sig men den kommer kanske inte upp ändå och då behövs hjälp.
Vanligt att folk vilar för lite mellan setten, ok tränar man insulinkänslighetsträning så går det säkert bra att vila kort. Men skall man köra skiten ur muskeln så måste man vila ett tag mellan setten, annars börjar det bli mjölksyretträning mer och mer (om vilan förkortas).

Värsta träningsvärken har jag fått efter 100 repetitioner knäböj på ett bodypump-pass där jag la på för mycket vikter, det var första och sista gången jag körde ett bodypump pass. Tjejen fick fortsätta utan mig.

Men on-topic, numera får jag rätt bra träningsvärk efter ungefär 2 dagar, lite mer av den sköna träningsvärken och inte den där man inte kan röra sig.

Men ibland blir det nästan som växtvärk, dvs konstant värk men inte alls som träningsvärk. Rörlighet och så är det inget fel på, det är inte som extrem träningsvärk. Jag antar att det är för att man blir lite sliten, när detta sker så tar jag ett litet längre uppehåll innan jag aktiverar de musklerna igen på träningen. Tränar jag fel de dagarna det sker?

ntressant tr

Enligt Karolinska Institutet ska det ha gjorts en unders

Det

Jag ska inte orera alltför mycket angående studien eftersom det var rätt länge sedan jag tog del av den, men jag vill minnas att de ansåg att en ökning av cellvolymen (p.g.a. av den ökade genomblödningen i samband med träning) skulle innebära ett ökat tryck mot nerverna vilket resulterade i träningsvärken. Detta skulle kunna förklara varför träningsvärk ofta avtar ju mer man tränar eftersom blodkärlen anpassar sig vartefter genomblödningen blir mer effektiv i det aktuella området, men detta är rent spekulerande från min sida.

Så de fortsätter alltså forska kring ämnet, det låter mycket intressant, inte för att det kanske är av betydelse för gemene man (men jag kanske har fel ), men onekligen vore det av värde att veta lite mer om vad som egentligen sker i musklerna efter styrketräning.

Det va la härligt o höra att Body Pump tog musten ur dig... bra med varierande träning lilla gubben! Kör ett par gånger till så du får ett fulländat pass som merit!! hi hi