- This topic is empty.
-
Posts
-
Hej,
Jag behöver er hjälp!
Har på lite mer än ett år gått ner 12 kg. Från 65 kg till 53 kilo. Jag är 166 cm.
Detta har skett över en lång period, vilket jag ville där jag varit mycket restriktiv med vitt mjöl, socker och nu på senare tid även rött kött (detta mer ur en miljösynpunkt). Har tränat 4-5 pass i veckan.
Har SJÄLVKLART fuskat med alkohol, godis etc. men kanske 1-2 ggr i månaden och mycket lite.
Så har gått från ett BMI på 24.0 till 19.5 cirka och jag är numera nöjd med kroppen (klart jag vill förbättra saker).Jag tränar två-tre styrkepass i veckan med fokus på stora muskelgrupper, ett intervall pass och en till två promenader.
Jag äter mat! Mycket mat! och jag lagar numera nästan all mat och har fått ett stort intresse för att laga god hälsosam mat!
Ofta ser mina dagar ut som följer:
– Havregrynsgröt och ägg till frukost
– Lax/kyckling med sjukt mycket grönsaker till lunch (ofta en wok typ som jag älskar)
– Kvarg/keso/ägg och frukt till mellis
– Samma kvällsmat som lunch i princip. Någon finncrisp eller något mer kanske.
– Lägger till en potatis här och var när jag är sugen på det, ist för så mycket grönsaker.
Småäter ibland på bär, riskaka, jordnötssmör. Ja, det som finns hemma, men inga stora mängder.Äter nästan inget vitt mjöl, knappt något socker (förutom frukten) och väääldigt lite skräpmat. Har ätit en pizza detta år och en hamburgare. Däremot har ju en del kebabsallader slunkit ner!
Detta är DOCK inget jag lider av för jag är helt enkelt inte sugen på hamburgare, chips, pizza. Tvärtom – blir jag sötsugen tar jag lite mörk choklad eller ett äpple. Snacks så tar jag popcorn eller en fin ost. Gärnna med ett glas rött.Problemet är att jag inte vill gå ner mycket mer och människor i min omgivning ifrågasätter min mat. Jag märker att jag blivit ganska smal, har storlek 25 i jeans nu och XS upp till. Det räcker för mig, vill inte förlora mina former!
Men – jag kan inte äta mer för jag har svårt för det efter denna viktnedgång.
Alltså att äta vitt mjöl får mig att bli så uppsvullen och de gör ont i magen och godis är jag liksom inte sugen på.
Har svårt att äta ris med och blir jätte mätt direkt.
Dessutom älskar jag mina stora portioner med broccoli, morötter, majs, bambuskott, lök, vitkål, keso, lax/kyckling eller tonfisk. Alltså jag älskar det!!
Sen ska jag inte hymla med att hjärnspöken ofta säger till mig ”du vet hur du kommer må efter” när jag ska beställa på restaurang exempelvis. Även om jag tränat två timmar innan och KAN ta en burgare så väljer jag alltid nyttigaste alternativet. Man blir påverkad av att gå ner i vikt, så är det!Till mitt dilemma:
Hur gör jag för att behålla min vikt (53 kilo) träna 4-5 pass i veckan, men utan att börja trycka i mig massor av skit?
Alla säger hela tiden till mig: DU kan ju äta en bulle till fikat, vad gör de för skada? Du är ju smal.
Saken är den att efter jag vet hur jag mådde innan när jag vägde 65 mot nu så VILL jag inte det. jag vill inte äta en massa kanelbullar, tårta, pizza och chips. Jag äter hellre god mat som jag känner gör mig gott!
Älskar känslan av att bli mätt, men inte tung & sömig som jag blev innan.
Detta verkar dock störa många i min omgivning och jag blir såklart sårad av detta.
Försöker ALDRIG proppsa på dem min kost, och många av dem äter mycket godis och fet mat samt att de inte tränar.
Men att de ifrågasätter mig som vill äta mycket frukt och grönt, har jag svårt att förstå.
Eller tänker jag fel?
Har de rätt med att kosten gått lite för långt?Försöker hela tiden hitta en bra balans och är trött på att hela tiden bli ifrågasatt samt att jag behöver försvara mig.
Ni får så gärna komma med synpunkter, dåliga som bra. Jag kan ta det faktum att jag tänker (om det är så) fel!
Och om möjligt – dela med er av era erfarenheter!
Skulle uppskattas otroligt mycket!Att folk har åsikter om ens kost är tyvärr något man får leva med om man inte äter ”som alla andra”, bara att skaka av sig och gå vidare.
Vill du behålla den vikt du har nu och samtidigt träna lika mycket är lösningen mycket enkel. Ät mer.
Lägg till någon bra kolhydratkälla till lunch och kvällsmat (potatis rules!) och dra ner lite på dom mättande grönsakerna (broccoli osv).Hjärnspöken efter en viktnedgång är tyvärr väldigt vanligt, ffa bland tjejer, och något som man bör vara uppmärksam på.
Det gäller att hitta en bra balans där det inte spårar ur på något av hållen. Inte det lättaste alla gånger.Tack Jorgen för ditt svar. Ska testa att lägga till lite mer kolhydrater som potatis, kanske quinoa och minska som du säger på broccoli och liknande. Jätte bra tips!
Ja hjärnspöken har jag tyvärr en del och något jag måste jobba med. Har gått ifrån en livsstil där jag åt godis nästan varje dag, alltid tog pasta/pizza/hamburgare på resturang och ständigt åt skräpmat till att räkna varenda liten kalori och nu när jag har en stark och bra kropp så vill jag inte förstöra detta. Det mest underbara har dock varit att jag är så mycket piggare nu, får inte ”matkoma” som jag kallade det innan och har fått upp ögonen för så mycket god mat!
Vet ju innerst inne att med tanke på den tid jag lägger ner på träning, 4-5 pass i veckan så gör det inget om det slinker ner en glass, ris, popcorn eller något annat gott. Tyvärr blir man väldigt medveten om vad allt innehåller efter att ha räknar kalorier och det framkallar ibland ångest hos mig.
Jag vill inte att maten ska styra mitt liv, utan vill att det ska bli en härlig njutning i vardagen och dit tänker jag nå! Men det är minst lika mycket jobb att hitta ett upplägg som fungerar i vardagen, som den tid jag lagt ner på att gå ner i vikt!
Bara kämpa på!Åter igen – tack för ditt svar!
Det är lätt att, mycket svårare att faktiskt göra, men var aktsam på dom osunda signalerna som hjärnan skickar ut när det kommer till kostvanorna. Det är väldigt lätt att hamna i ett dåligt ätmönster och med tillhörande sjukdomar.
Att äta sunt är bra, att äta extremt på något vis är det inte och just ditt kaloriräknande tycker jag att du borde lägga ner. Ffa när du beskriver att det ibland kan framkalla ångest.
Om du känner att det inte funkar så sök professionell hjälp. Jag har vänner som har behövt göra det och det har krävts för att dom skall kunna lära sig äta på ett sunt sätt.Som aktiv inom kroppsbyggningen i Sverige så vet jag hur vanligt det är inom fitnessbranchen och hur mycket dom profilerna som finns påverkar andra. Och inte alltid på ett positivt sätt.
Okej, tack för tipset.
Jag kanske behöver prata med någon om det.
Jag har slutat räkna kalorier, och det var jävligt tufft. Däremot kan jag inte äta något onyttigt ännu. Alltså godis, chips, pizza, hamburgare, en pasta eller liknande. Tänker att allt jag kämpat för kommer komma tillbaka då.
Det låter sjukt, jag vet det. Men det är svårt för mig att göra det nu. Bara att sluta räkna var tufft nog.
Som du säger, det finns många profiler och jag följer många på Instagram där det enda man ser är platta magar med sexpack, klart man blir påverkad!Däremot så när det kommer till bra mat, äter jag mängder av det.
Min släkt har varit lite orolig, så var vi på buffé i helgen (thai) där jag åt en gigantisk portion. Visserligen bestod den bara av kyckling och wokade grönsaker, lite frukter men min portion var överlägset störst av allas. och det fick jag ingen ångest över alls. Vet att jag behöver äta bra mat för att orka!
Varpå mina kusiner sa: Men du äter ju massor? Vi trodde inte du åt alls. (Just för jag blivit smalare).
Men att som dom, lassa på med fritirad kyckling, firterade lökringar, friterad banan och massor av ris med jordnötssås skulle jag aldrig göra längre.Har det gått för långt då? Eller är det OK att bara vilja äta nyttigt?
Inser att min tankesätt ”Jag kommer bli tjock igen om jag äter en liten chokladbit eller typ en kanelbulle” inte är bra, men jag tänker fortsätta jobba med mig själv för att även de ska försvinna. Tar små steg men tycker ändå att det går bra! Först kalorierna och sen de dumma hjärnspökena.
- You must be logged in to reply to this topic.
