Robert Svensson skrev:
Alltid är det samma visa också. Folk klagar över att de har missat så mycket med att överföra boken till film. Vadå, kom det som en jätteöveraskning?
Gör som jag: jag ser filmen först, sedan läser jag boken. Just nu håller jag på och läser igenom "Clockwork Orange", har dock sett filmen ett par gånger innan. Då snappar man upp mer detaljer. Mycket roligare.
Robert Svensson skrev:
Bara man inte klagar på att filmerna inte har fått med allt – så är jag nöjd.
Tänk om böckerna var lika beskrivande som filmerna? Hur hade inte det sett ut då? Då hade antagligen "Män som hatar kvinnor" varit minst hälften så jädra tjock som den är nu. Jag har sagt till mig själv att jag ska läsa boken innan. Men jag börjar fan tvivla på att jag kommer göra det inom det närmaste decenniet.
Jag håller med dig i de flesta punkterna här. Visserligen läser jag i princip aldrig några böcker, förutom nyligen då jag läste Twilight-böckerna efter att ha sett den första filmen.
Om det beror på min lathet eller min dåliga fantasi, det vet jag inte, men jag tyckte om att redan ha ett klart begrepp om utseendet av karaktärerna m.m.
Angående hur "beskrivande" böcker är vs. filmer så beror det till väldigt stor del av hur bra skådespelarna och filmskaparna. Ibland kan en filmsnutt på 10 sekunder beskriva mer än 1-2sidor i en bok. 10 sekunder räcker gott och väl för att etablera en ny miljö och visa hur huvudpersonen mår i denna.
Twilight-boken är skriven ur "Bella's" (den kvinnliga huvudrollen) perspektiv. För att återspegla så mycket som möjligt av alla hennes tankar som framförs i boken, utan att lägga till en berättarröst, ställs det höga krav på skådespelerskan.
Jag tyckte också att man snappade upp en del detaljer, framförallt i skådespelarnas mimik. Små, små gester som man kankse inte tänkte på tidigare men som återspeglar något som bokförfattaren kanske har lagt ner en halv sida på.
En del äldre människor, som jag har stött på, har på sätt och vis åsikten att film inter är ett särskillt intellektuellt sätt att ta till sig en berättelse på. De menar att man får allting serverat och att man inte behöver tänka själv. Jag anser dock att det snarare handlar om en form av beteendevetenskap, för att kunna ta till sig allt som filmskapare och skådespelare försöker förmedla till en.
