Jag har lääänge lääänge haft problem med mitt knä. Första skedet var att jag ramlade i en trappa och stukade knät för 5 år sedan, gick med binda på knät i ca en månad och sen blev det bra.

Andra skedet var att jag slog upp skadan på en MMA träning, för 3 år sedan. Gick med kryckor i en-två månader, sen blev det lite bättre men aldrig helt bra.

Tredje skedet var när jag förra våren började träna friidrott på elitnivå​ igen men var tvungen att sluta då jag, pga smärtan och stelheten i knät, inte kunde prestera på den nivån som krävdes. Under sommaren och hösten blev smärtan inte värre då jag är van vid den. Men jag kände under vintern att det är så konstigt att jag har så ont i mitt knä utan att det blir bättre, och träning hjälper inte.

Sökte läkarvård, får reda på att jag har två kroniskt​ inflammatoriska muskelfästen i knät. Påbörjar kortison behandling till följd av detta. Första och andra behandlingen fungerande jätte bra, tredje behandlingen varade ​knappt en månad och gjorde dessutom förbannat jävla skitont, både processen med sprutorna och biverkningarna efteråt.

Har även gått på sjukgymnastik, som jag fortsatte att göra hemma men känner ingen direkt förändring? Blir bara mer och mer utmattad och trött i knät av det. Inte som en skön "jag har tränat idag och imorgon kommer jag ha träningsvärk" utan mer "mitt knä känns svagt och mitt ben darrar så fort jag böjer det".

Under dessa fem åren har jag till och från känt hur det knäpper till i knät men till en början var det VÄLDIGT sällan. Och på sista tiden har det blivit värre och allt oftare. Detta hände idag, två veckor efter att det hände sist.

Jag skulle sätta mitt friska knä i golvet för att få på mig skorna och känner hur det knäpper till. Inte att det gör lite ont utan att det bokstavligen säger "poff" i knät, så att det hörs utåt, och gör så ont att jag måste ta tag i hallbyrån för att inte ramla baklänges av det. Nu x antal timmar senare ligger jag i sängen och kan inte sova pga det gör fortfarande ont i knät. Och jag är livrädd, hela kroppen darrar.

Jag​ är konstant trött i knät, klarar knappt av att gå på spelningar längre, kan inte gå ut och dansa eller bowla för att det gör både ont och känns obehagligt i knät. Jag försöker så gott jag kan helt enkelt. Men det påverkar höften, smalbenet och foten. Får blåmärken runt utsidan av knät och ner på utsidan av smalbenet när jag går mycket. Måste vrida på foten så att smärtan i knät släpper, pga hur musklerna hänger ihop.

Nu har jag bokat en ny tid imorgon, för en ny behandling av kortison. Men inombords skriker förnuftet att jag borde boka en röntgen också. Jag är livrädd för att behöva operera knät, men jag känner mig ändå så jävla trött på detta nu. Kan det inte bara ta slut?!

Vad jag vill och behöver veta är: har ni haft liknande eller samma problem? Hur skulle ni har gjort? Vad bör jag göra?

Behöver lite vett och logik, kanske höra att det är OK att vara rädd. Hatar att inte kunna ha full rörlighet, känner mig som en 25åring i 80årings kropp :down: