Jag har gjort knäböj i snart fyra år. Ledstjärnan för "formen" har varit djupa knäböj med en upprätt bröstrygg, knän som går i linje med fötterna, tillräckligt rörliga fotleder för att inte knäna ska åka fram för mycket. Jag tycker att jag har en ganska bra form och har inte känt av några smärtor i rygg eller knän, tills idag.

Idag kom en gentleman som var "erfaren personlig tränare" och som fick för sig att påpeka ett problem jag, trots min enligt egen utsaga goda form, varit medveten om. Problemet är att när jag böjer under 90 grader så följer mitt bäckben med och underroterar. Det här är det enda problemet jag haft i mina böj men har inte riktigt försökt åtgärda det eftersom att jag inte känt några smärtor av det, detta förklarade jag för honom.

Den personliga tränaren sa dock att det en dag kommer säga "snap", även om jag inte idag känner några smärtor så kommer slutet på mina knäböj komma i all hast. Nåväl, ödmjuk, lyhörd och naiv som jag är lyssnar jag till hans råd: att börja pressa precis innan bäckbenet börjar underrotera, jag sänker vikten och börjar böja som enligt hans instruktioner.

Nu kändes det istället väldigt påfrestande för bäckben och ländrygg men jag drog inte på mig några smärt i just böjen. Däremot var det jävligt nära på att gå illa till när jag - med samma instruktioner om att hålla bäckbenet still - började benpressa i maskin. Känslan var en hastig smärta och jag upplevde det som om att muskeln mellan rumpa och ländryggen var på väg att släppa/krampa. Detta är något jag aldrig har känt av i vare sig knäböj eller benpress, om jag låter bäckbenet rotera in istället för att forcera det på plats.

Då undrar jag, vad tycker ni? Ska jag börja om från 20 kg och jobba mig uppåt med en estetiskt snygg form på bäckbenet? Jag vill ju så klart inte skada mig, men gör jag verkligen det om jag låter bäckbenet underrotera OCH jag ändå inte känner smärtor av att låta det göra så?

Jag har laddat upp en bild som exakt visar mitt problem (höger på bilden).

posterior-pelvic-tilt-squat.png