Tror nog att många skulle kunna känna igen sig i det av Stefan Sauk myntade ”Det är mycket nu…”.
Samtidigt som krigen rasar runt jorden och kriserna avlöser varandra här hemma, så får vi besked att vi faktiskt bara sett början på eländet. I stormens öga kan jag dock ändå känna hopp.
Alla har vi olika sätt att tackla bedrövelse. Jag kan själv börja tjura som ett barn ibland när det går tungt. Men faktiskt bara för en kort stund. Sedan vaknar jag liksom till, blinkar bort tårarna och kavlar upp ärmarna ett par varv. Och faktiskt kan då de tappade sugarna återerövras, bitterheten vändas till handlingskraft, och det dystra läget omformas till möjligheter. Notera att jag skriver detta utan att försöka slå mig för bröstet. För jag är varken särskilt stark, modig eller beundransvärd. Jag är bara logisk. Och med ett logiskt synsätt så framträder alltid ett antal alternativ, som i huvudsak kan kokas ned till två universella: Gilla läget, eller gör något åt det. Och eftersom jag försöker leva efter filosofin ”Varför ha tråkigt när man kan ha roligt?”, så är det mycket sällan jag väljer att stanna kvar i ett mentalt stadium som jag inte är bekväm med.
Hopp värmer.
”Men det är väl ingen konst att göra nummer två när hela ändan är full?”, sa alltid en gammal kompis till mig (även om han förstås använde andra referenser till både ”nummer två” och till ”ändan”). Och han har naturligtvis rätt. Vissa saker går kanske inte att lösa enkelt, och ibland kan de val man ställs inför vara idel onda ting. Men min poäng är att självömkan, hur välbehövlig och trösterik den än kan verka, är definitivt inte en fruktbar del av lösningen. Det är extremt sällsynt att vi kan förändra andra människor än oss själva. Därför blir det i min bok mycket intressantare att jobba med sina egna tillkortakommanden och sin syn på sin omvärld.
Men vad har allt detta flum med träning att göra, kanske du undrar?
Ingenting, säger jag.
Och allting.
För mig så utgör träningen en fundamental kraftkälla, på flera olika plan i livet. Den ger mental plats för enskild eftertanke (vilket bringar dig klarhet), den ger livsnödvändig självrespekt (vilket gör dig stolt över dig själv), den ger mer energi tillbaka än den tar (vilket ger dig massor av möjligheter) och den skapar fysiska förutsättningar till både glädje, lust och livskraft (vilket sammantaget är en stor fet bonus!). Jag menar att träningen är på flera sätt så ohyggligt mycket viktigare än vi vanligen tror. Från min horisont är träningen en nyckelfaktor till att jag kan gå genom livet och känna mig nöjd, lycklig, frisk, stark och alltjämt nyfiken.
Och att känna hopp.
I dina växande musklers tjänst
Chefredaktör – BODY
PS! Jo, just det – mitt lilla deffprojekt: har nu plockat av ungefär hälften av det jag föreställde mig när jag började vid årsskiftet. Problemet är bara att det inte är hälften av tiden kvar. Därför har jag nu ökat träningsdosen till mitt max. Återkommer!
REDAKTÖREN LISTAR: Alternativa yrken (om nu det skulle bli aktuellt)
1. Skånsk polis
Det verkar ju inte vara direkt svårt att överträffa förväntningarna i Rosengård. En baggis!
2. EU-parlamentariker
Bryssel låter som kärlek. Nära golfbanan, nära vinet och med grymma pensionsvillkor. Var skriver man under?
3. Personlig tränare
Sökes: Genuin kärlek till andra människor, välbeställt på energikontot och strimmor av sadist. Halvnära.
4. Flygledare
Jag har bra radioröst, ser bra ut i headset, och är grym på Tetris. Hur svårt kan det då vara?
5. Charkuterist
Att få knåda och putsa kombinerade muskler och ädla proteinkällor dagarna i ända låter som en våt dröm.
