Vindar som ler!

Foto: Seth Janson

Det här med styrketräning kan vara knepiga grejer. Samtidigt som träningen rent tekniskt är busenkel att förstå, så har mekanismerna bakom våra individuella drivkrafter inte alltid varit det. I takt med att allt fler intresserar sig för träning med vikter, och dessutom får uppleva hur oerhört välgörande det kan vara, så blir också skälen till varför vi väljer att pina oss alltmer handfasta och allmängiltiga.

Det är idag fler än någonsin som med självklar stolthet beger sig till gymmet, och även om det fortfarande känns ofattbart för de flesta varför någon ens skulle vilja ha lika mycket muskler som Ronnie Coleman (”för vad ska man ha alla dem till?”), så är det allt färre som ifrågasätter själva gärningen – träningen.

Det skadar heller inte att vi nu också fått PR-mässig draghjälp modell megastor under ett antal veckor. Jag talar om en 150 kg tung, och 2 meter lång, vrålstark lantbrukare, som helt otippat besatt en ansenlig talang för dans. Jag vågar påstå att Magnus Samuelssons sympatiska sätt och ärligt hårdkämpande prestationer i Let’s Dance på fredagarna, har betytt mer för att perforera många av de fördomar som finns mot oss som föredrar marklyft och proteindrinkar före poker och Mariestads, än någon annan gjort på mycket länge. Tack Magnus, och tack svenska folket, som de facto var de som röstade fram honom till segern.

Just idag värker min egen rygg lite extra. Golfsvingen är nämligen tagen ur sitt ide, och det som för ett par månader sedan kände som en diffus hägring, är nu här – golfsäsongen. Lagom till premiären kan jag ”halvstolt” meddela att vågen nu visar nästan 9 kg mindre än när året började. Jag har dock fortfarande typ 5 kg kvar till mina 82, som kommer vara mitt fysiska rättesnöre hädanefter. Amen.

Allt detta sammantaget innebär att jag just nu tycker att livet är ganska kulsamt.

I en from förhoppning att ge dig en antydan till leende och kanske ett embryo till en mer positiv ståndpunkt, har vi de senaste veckorna jobbat hårt med att färdigställa ännu en utgåva av BODY . Häri läser du bland annat om ett på många sätt fascinerande träningspass med den störste av Sveriges (och världens?) bodybuilders, nämligen Martin Kjellström. Som jag skrivit i texten (som du kan läsa med början från sidan 26) så hade jag nog aldrig trott på det som utspelades där i Kungsbacka, om jag inte hade haft bilderna med mig hem som bevis. Vi dyker också ner i dietdiket, och fiskar där upp nya rön kring det vi kan kalla lågkolhydratsfundamentalismen.

Du får en utsökt möjlighet att bygga dig bredare genom att ta fasta på tips och råd från vår egen fitnessdrottning Carina Isaksson. Dessutom skickade vi iväg allas vår Ove Rytter till Arnold Sports Festival, och lät honom löpa fritt mellan expobås och pressläktare.

Om du fortfarande inte känner den minsta inspirationsstegring så kanske grymt smarriga grillspett är mer din melodi? Eller kanske ett möte med en imponerande kille, som enligt legenden har alla rätt? För allt det och lite till läser du om i BODY.

I dina växande musklers tjänst
Chefredaktör – BODY

Bild 325388

REDAKTÖREN LISTAR: Prylar jag inte klarar mig utan

1. DuoGrips
Trots sin enkelhet en av de större innovationerna för min träning på
senare år – dragremmar och handledsstöd i ett. Att de är fruktansvärt
tidsbesparande skadar inte heller.

2. Internet
Det har blivit så självklart att man inte ens tänker på det, men testa
att vara utan nätet en dag så ser du vad jag menar. Världen kanske inte
stannar – men bra nära.

3. Espresso
Om man är chefredaktör är kaffe bra. Om man är chefredaktör och
tillika tvåbarnspappa är kaffe extremt bra. Och om man är chefredaktör,
tvåbarnspappa och pendlar mellan Stockholm och Västerås varje dag är
kaffe helt oumbärligt.

4. iPod
Apple är för mig vad Hummer är för Arnold, och denna lilla manick har
snabbt blivit en favorit som gjort både min träning och mitt arbete
roligare.

5. Golfklubbor
Kommentar överflödig.