Ove Rytter med Arnold under tidigt 1980-tal…
Del 4. Läs del 3…
Ove Rytter om Arnold: Med endast ett par biceps i startkapital…
Med en kraftig accent – om än charmig – och med ett par grova biceps som enda startkapital, har österrikaren Arnold Schwarzenegger byggt en hel industri kring sitt namn. En saga som saknar motstycke. Inte bara i bodybuildingkretsar.
Första gången jag träffade Arnold var 1981. Han hade då just etablerat sig som ”den meste Mr Olympiavinnaren genom tiderna”, etter att ha gjort comeback efter fem års bortavaro från tävlingsscenen. Nu ville han satsa vidare. Som skådespelare. Han sade sig ha behövt en morot för att komma i form. Mr Olympia var en lämplig utmaning tyckte han.
Några år tidigare hade jag sett filmen ”Hercules i New York” på en liten muggig kvartersbiograf på Söder i Stockholm. En mindre välgjord rulle och tveksamma skådespelarinsatser. Långt ifrån Oscarstitlar och kassasuccéer. Därför var jag förvånad över att någon producent med självaktning vågade satsa på en före detta bodybuilder, med tveksam skådespelartalang, accent och dessutom en suspekt vaggande gångstil. Varken jag – eller någon annan (utom möjligen herr AS själv) kunde väl ana att hans namn en dag skulle förknippas med den högst betalda skådisen i världen!?
Arnold var vid tillfället för vårt möte mitt uppe i sin period av Conan-inspelningar. Han var klädd i en stor, säckig skjorta med ”World Gym” tryckt på ryggen och han var öppen och mer pratsam än jag väntat mig. En person som man riktigt känner närvaron av. Jag fick en bra intervju i en tidig utgåva av B&K Sports Magazine. Och på kvällen rumlade jag runt i Köpenhamn med ”The Austrian Oak”. Det var inte så dumt att vara nykläckt chefredaktör – trots allt.
Vad många inte känner till är Arnolds stora portion humor och ständiga ordlekar. Just humorn är mycket av hemligheten till hans popularitet bland vänner och producenter. Till hans karaktäristiska drag hör också en bland filmstjärnor inte alltid förekommande egenskap: disciplin. Den är kryddad med en omtalad punktlighet och en målmedveten energi. Något han säger sig ha bodybuildingträningen att tacka för. Förmodligen ligger det mycket sanning i detta.
Det är nästan ofattbart hur han från sitt första träningspass hemma i Graz gamla ishall, numer innehållande ett stort Arnold-museum, lyckats behålla sin dröm, sin vilja och sina mål. Utan att vika en tum. Även de mest kritiska till bodybuilding, samt Arnolds i vissa stycken tvivelaktiga skådespelartalang, har fått ge vika för detta fenomens kraft och popularitet.
Jag minns för ett par år sedan då Arnold som vanligt tränade sitt tidiga morgonpass på motionscykeln (han cyklar endast Life-cycle…) på World Gym i Venice, där jag för tillfället befann mig. Han kom till gymmet i sin stora Hummer och parkerade på sin alltid reserverade plats under gymmet, märkt med hans namn och en stor guldstjärna. Jag frågade hur han vågade åka till gymmet i en så uppseendeväckande bil, med risk för rån och överfall. Han hade ju inte ens en livvakt med sig i en bil som alla vände sig om efter! Och livvakt hade långt mindre kända Hollywood-skådisar med sig bara de skulle promenera runt kvarteret. Arnold skrattade och sade att; ”Even the crooks loves me” (”Även bovarna gillar mig”). Kanske ligger det något i det.
Det finns ju bara en Arnold. Och kommer bara att finnas en. Så är det.
De flesta bilderna du ser i detta reportage är aldrig tidigare publicerade.
B&K Sports Magazine har, som enda tidning i världen, fått rättigheterna att publicera dem. Vi har Mr Albert Busek i Tyskland att tacka för det.
Albert driver tidningen Sport Revue och är en mycket nära vän till Arnold.
Tack, Albert!
Albert Busek om Arnold: Att människor underskattar honom har alltid varit hans största styrka
Jag var 18 år när jag första gången mötte Arnold Schwarzenegger. Redan då hade han en dröm: att åka till USA och bli rik och berömd. Idag år hans namn synonymt med ”The American Dream”. Mycket tidigt började Arnold på ren instinkt att utveckla egenskaper som skulle driva honom framåt. Han hade en förmåga att koppla bort kritiska och negativa röster i omgivningen, vilka alla menade att han var en drömmare som inte visste vad som krävdes för att komma till toppen.
Men han brydde sig aldrig, utan log och svalde. Drömmen hade han – och ingen kunde ta den ifrån honom.
Arnold är ett geni på att förenkla det svåra och mirakulös när det kommer till att sätta mål, vilka ligger precis snäppet över vad han tror sig vara kapabel till. Han blev med åren även en mästare på att endast renodla de projekt som drev hans karriär framåt. Allt annat undveks konsekvent, utan att han för den skull blev asocial eller världsfrånvänd. Tvärtom har han alltid varit mycket omtyckt av sin omgivning.
Han blev med åren allt snabbare på att ta beslut; även mycket viktiga sådana. Han vågade allt mer – utan att vara dumdristig.
Jag skulle vilja kalla honom ”Bodybuildings Greatest Son”. En ”Joyous Mr. Bottom Line” och en human förebild. På toppen av alla succéer är han en sann familjeman.
Att människor underskattar honom har alltid varit Arnolds största styrka. Personligen är jag ett levande bevis för att vänskap för Arnold är mer än ett ord, Han har gjort mitt liv mer meningsfullt – och jag anser den 31 oktober 1965, då jag för första gången träffade denna intressanta yngling, vara en av de största dagarna i mitt liv.
Thank you, Arnold and God bless you.
