Bikivad?

Du som läser BODY, eller på annat sätt håller dig uppdaterad om vad som sker i den stora vida muskelvärlden, känner säkert till att man infört en ny tävlingskategori för damer. BIKINI, heter den.

Förutom att Bikini också är en mindre ö i Stilla Havet, där USA för övrigt genomförde ett gäng kärnvapensprängningar på 1950-talet, så är det också ett än mindre klädesplagg för kvinnor, avsett att främst skyla kvinnans allra mest heliga attribut vid exempelvis bad, fysiktävling eller liknande. Och nu är det dessutom en egen tävlingskategori.

Konceptet verkar enkelt. Man behöver ingen nämnvärd mängd muskler. Man behöver ingen särskilt noggrann diet. Man behöver inte kunna några poseringar, om nu inte utmanande höftvickningar räknas. Man behöver rätt och slätt bara se snygg ut i högklackade skor och…(trumvirvel!)…bikini.

Många gillar det. Många gillar det som bara den (fan, man har i år till och med infört en proffsdivision i Bikini). Det mest tillrättalagda skälet är att det sägs få fler tjejer att vilja tävla. Och kanske är världen så skapt att den är full av kvinnor som ter sig alldeles sagolika i denna tvådelade baddräkt (detta betvivlas icke), och som också önskar krydda sin tillvaro genom att tävla. Det är i alla fall vad man vill att vi ska tro. I själva verket har en samling herrar bestämt sig för att krysta fram tävlingsformen Bikini med ingen viktigare anledning än att ge arrangörer ett alibi för att visa upp lite tits-and-ass.

Notera nu att jag gillar tits-and-ass lika mycket som vem som helst (kanske rent av mer, lite beroende på vem du frågar). Jag kommer dessutom för evigt rusa för att få ställa mig längst fram i raden av alla oss som innerligt tillber och helgar vackra och vältränade kvinnokroppar. Och det inte bara för att det är mitt jobb.

Men det är precis av den anledningen som jag tvärtemot alla de handtrallande tävlingsarrangörer och kåtflåsande expobesökare som i USA – The Land of Opportunity – både skapat och utvecklat denna ”tävlingsform”, inte ställer mig bakom den. Jag anser nämligen att den inte hör hemma hos oss, de fysiktävlande.

”Men Alex, din förbannade mupp, ska man inte få tävla i Bikini då, om man vill det?”, kanske du utbrister nu? Absolut, menar jag. Varje dag i veckan, om man så vill. Och kanske kommer även jag sitta där i publiken någon gång. Kanske gör jag rentav min bänkgranne sällskap i hans av brunst inducerade busvisslingar. Men jag gör det i så fall på en charterresa, på en nattklubb, en Ålandsbåt, vid en galleriainvigning eller under en blötlagd after beach. Inte på någon av våra ordinarie tävlingar.

Du som fortfarande inte riktigt greppat min poäng är nog i tämligen gott sällskap. Fråga vilken hardcorebyggare som helst vad hon eller han tycker om Body Fitness, så är oddsen goda att svaret blir mer Hawaiian Tropic än kroppskultur. För många blir steget till Bikini därmed lika minimalt som en gängse brasiliansk underdel av aktuell badbeklädnad. Men det steget är ack så viktigt. Jag menar att alla ”våra” grenar måste utgå från en hantel, en skivstång och en djupt rotad kärlek till företeelsen vi vardagligt benämner som styrketräning.

I Bikini behöver man uppenbarligen varken muskler, definition eller kunskaper i framförande. Faktum är att man inte ens behöver ett gymkort.

Och då får det vara för mig.

Bikivad?

I dina växande musklers tjänst.

Chefredaktör – BODY

REDAKTÖREN LISTAR: ROLIGAST, JUST NU

1. BODY Radio
Vår podcast har rivstartat lyssnarmässigt, och vitsorden är övervägande positiva.

2. Tävlingssäsongen
Har skrivit om detta förut. Hur höstlukten blandas med Hot Stuff-oljan
för att rama in vår sports högtid. Olympia, SM och FF – here we go!

3. Golfen
Ja, att den i det närmaste är över. Kanske beror det på att Tiger
glömde att gå hem innan han gick och lade sig, men i år har det knappt
slagits en boll.

4. NBA
Nygammal kärlek som i 82 matcher plus slutspel kommer att förgylla mina sömnlösa nätter framöver.

5. Konjunkturen
Det vänder nu, det känns tydligt. Som chefredaktör är man såklart glad när ens läsare och annonsörer mår riktigt bra.