Finn din egen sång

Foto: Janne Danielsson

För ungefär två veckor sedan lade jag tillfälligt ned den konceptuella pennan för att ge mig ut i den verkliga världen. Jag hade förmånen att få hålla ett föredrag för ett av världens större IT-företag, här i Sverige beläget strax norr om Stockholm. Mitt anspråkslösa lilla anförande ingick i företagets hälsosatsning, där alla i personalen under en veckas tid fick bli ivrigt uppvaktade av både gympersonal, kostrådgivare, hälsoterapeuter, massörer och liknande.

Tanken var såklart att man skulle bli inspirerad att faktiskt ta sina skrivbordsambitioner om ett sundare och friskare liv till lite mer handgripliga höjder.

När det väl var min tur satt där ett 50-tal lunchjäktade medmänniskor i lokalen. Alla delade de arbetsgivare och arbetsplats, men i övrigt var det en ganska brokig samling som nyfiket betraktade mig. Män, kvinnor, pojkar, flickor, runda, smala, öppna och mer reserverade. I princip alla människotyper mitt begränsade intellekt kan uppfatta fanns representerade. Avgjort olika, med avgjort olika förutsättningar. Men med en övergripande beröringspunkt som förenade dem alla – de ville må bättre, bli starkare, gladare, piggare, leva längre och dessutom ha roligare under resan.

Jag skulle såklart ha kunnat förmå hela gruppen att signa upp sig på en helårsprenumeration på BODY, så hade hela biffen varit löst, liksom (eller?). Men jag har för länge sedan insett att världen inte är sådan. Att en sanning inte passar alla. Blott en blick över den grupp åhörare som jag under knappa 90 minuter fick betrakta som mina egna skulle också ha bekräftat detta. Lisa, 59 år, går förmodligen inte igång i någon större utsträckning när Pierre ror med 65-kiloshantlarna. Peter, 36, får nog ingen hormonspik av att läsa om Toney Freemans Olympiadrömmar.

Ändå vore det nästintill tjänstefel att inte lovsjunga styrketräningens extremt positiva egenskaper även i denna församling. Så, jodå. Alla fick veta att ingen annan träningsform på ett så individuellt och specifikt sätt utgår från dig och din unika kapacitet. Att heller ingen annan träningsform ger dig lika kvalitativ och användbar styrka. Och så klart att inget annat låter dig träna precis det du behöver eller vill, och därmed låter dig skapa den form på kroppen du själv vill ha. Det var ungefär här jag hade dem, kände jag. När jag sedan nästan lite förnumstigt avslutade med att berätta att ingen annan träningsform ger dig i närheten av den hormonella respons som på många sätt utgör den källa till energi, glädje, kraft och lust som vi alla inbitna redan är supertorskar på, så var det lite som game over. (Vad då? Självgod? Jag?)

Att alla 50 skulle rusa ut till SATS-, Sportlife- eller Balance-borden i receptionen utanför för ett medlemskap var naturligtvis inte min avsikt. Och så blev det förstås inte heller. Men jag upplevde ändå att antalet leenden var fler än när jag började. Jag menade sedan att om man tar två kliv tillbaka och tittar på sitt liv, och därefter ställer sig frågan om vilken träning som är den bästa, är det enda svaret som kan komma ifråga: DEN SOM BLIR AV.

Fasen, vi kan ha hur mycket kompetens som helst, hur många gymkort som helst, och hur många progressiva arbetsgivare som helst som frigör hur stora resurser som helst för vår hälsa. Men kommer vi ändå inte iväg och ”gör jobbet” är alla de yttre förutsättningarna helt meningslösa.

Därför är vi alla – bitna byggare, fjättrade fitnessflammor, hungriga hardcorelyftare, kralliga kabeldragare, tuffa trappmaskinsbrukare och alla övriga som vanligtvis inte beträder gymmet så ofta – skyldiga oss själva att hitta vår egen sång. Vår melodi, vårt sätt att träna och motionera.

Alla är inte skapta lika, och därför finns det heller ingen lösning som passar alla. Har du hittat din egen är jag den förste att gratulera – du kommer att leva ett rikare liv tack vare den. Och du: passa gärna på att hjälpa din polare, granne eller mormor att hitta sin när du ändå är i farten. Är du däremot fortfarande på jakt efter de sista stroferna i din träningssymfoni hoppas jag att kunna vara behjälplig. Kanske är Phil Heaths sidechest det som behövs? Eller Fredde Svenssons bänkpress? Eller varför inte det faktum att du inte längre behöver få ett mentalt sammanbrott när du får i dig mättat fett?

Oavsett vilka instrument du gillar att spela i din träningskomposition, är det min och BODYs uppgift att inspirera dig till att spela dem lite mer, lite hårdare och lite bättre.

Rock on!

I dina växande musklers tjänst!
Chefredaktör – BODY

Bild 325839

REDAKTÖREN LISTAR: FEM UTROPSTECKEN UNDER ÅRETS TÄVLINGSSÄSONG (SÅ HÄR LÅNGT)

1. Peter Österberg*
Efter sex raka andraplatser kom så äntligen guldet! Grattis!

2. Carina Isaksson*
Kalla mig hemmablind, men jag upphör faktiskt aldrig att förvånas. SM gav två nya guld till samlingen. Bland annat.

3. Gunilla och Håkan Fagerström*
Tvinga mig inte att säga vem som var bäst i familjen. Det är som att välja mellan pest och kolera, fast tvärtom.

4. Rookie Westin
Efter alla 47 års torka vann han äntligen sitt SM-guld i Athletic. Grattis!

5. Ako Rahim
Ohotad kung på den svenska AF-scenen.

* = Du som här lustar efter mer information får ge dig till tåls. Fullödigt SMreportage utlovas till nästa utgåva.