Alexandra Vusir: Tjejen med ‘det’

Bild: Per Bernal.

Wow, vilken tjej! inte en alltför ovanlig reaktion hos killar, som ser detta bodybuildingfenomen.

Och den här tjejen kan omöjligt ha gått obemärkt förbi någon i denna bransch. Alexandra Vusir är hennes namn och hon tillhör toppen av den kvinnliga tungviktsligan i Sverige just nu. Hennes senaste tävlingsframträdande var på 1991 års SM då hon placerade sig tvåa efter muskelpaketet Gunilla Söderberg.

Hennes kännetecken är en mycket snygg symmetri, härlig utstrålning, samt välkoreograferad poseringsrutin. Hon säger inte så mycket, men syns desto mer. Och det är om henne denna purfärska artikel ska handla. Alexandra Vusir, tjejen med ”det”.

B&K stämde träff med Alexandra direkt efter 1991 års SM. Alexandra är en tjej vars utseende sticker i mångas, framför allt byggartjejers ögon. Hon ser nämligen alldeles för bra ut.

Detta är givetvis en fördel för henne själv, då hon bestämt sig för att satsa allt för att nå toppen inom denna tuffa bransch.

”Redan efter första träningspasset hade jag en kuslig känsla av att det här med byggning var ‘grejen’ jag skulle satsa på. Det var som om någonting inom mig sade att detta var rätt!”

Och visst har hon valt rätt. Med den symmetrin och den utstrålningen kommer hon säkerligen att nå sina drömmars mål.

Började som 17-åring

Alexandra har tränat bodybuilding i tio år. Hon tävlade första gången 1985. Hon var sjutton år när det hela började. En dag stod hon framför spegeln och ville se hur hon såg ut när hon spände ”alla” sina muskler. Men det hände ingenting!

Här var den enda tänkbara åtgärden att bygga muskler, tänkte Alexandra.

Med tanke på att detta var 1981, och byggningen inte var så utbredd, skulle detta visa sig vara ett tufft uppdrag. Men Alexandra gillar utmaningar. Och envis som hon alltid varit, visste hon vad hon ville – och då blir det på det viset. Punkt slut.

Första veckan i dörröppningen

För att inte känna sig helt ”utlämnad” övertalade hon en tjejkompis att följa med till Katrineholms Atletklubb. En vecka förflöt då de stod i dörröppningen och kikade på de gamla inkörda gymuvarna och styrkelyftarna som kämpade med basövningar. Men att bara stå där och glo, gav ju inte vidare resultat, även om de lärde sig en del. Det var bara att bita ihop och våga sig in i den något främmande gymmiljön med hantlar och stänger. Sagt och gjort.

Och då halvmesyrer inte är något som tillhör Alexandras läggning, betydde detta ett definitivt steg in i gymvärlden med hårdkörning från första början. Det första flitiga träningsåret innebar träning av hela (!) kroppen varje träningspass. Minst tre dagar i veckan.

Träningsvärk!

En ohygglig träningsvärk, som aldrig verkade släppa, blev resultatet. Denna, samt viss muskeltillväxt, gav Alexandra mersmak, medan träningskamraten fattat sitt beslut.

Aldrig mer styrketräning!

Här skildes deras träningsvägar åt och Alexandra fick klara sig själv. Men det gick bra det också. Ensam är stark heter det ju. Och det passar verkligen in på den här damen. Envis, målmedveten och med ett (som hon själv säger) jä… temperament, brukar hon klara av det hon tagit sig för. Hon tränar fortfarande ensam av den enkla anledningen att hon tycker om att bestämma över sig själv och sin träning.

”Men”, tillägger hon. ”Visst kan jag tänka mig att ha en träningspartner. Om jag får bestämma”.

Bestämda ord. Men så kommer de också ifrån fröken Vusir.

Vill synas

Alexandra beskriver sig själv som allvarlig, men som för den sakens skull inte har några problem med att släppa loss.

”Jag är nog mer vild än tam. Det har väl alltid varit fart på mig. När jag var tretton år började jag löpträna. Jag var väldigt spinkig, men jag ville röra på mig och känna musklerna arbeta. Jag älskade att springa. Efter ett tag började jag kombinera löpningen med i turordning, volleyboll, fotboll och simning. Och jag måste säga att det var de individuella sporterna som tilltalade mig mest. Jag ville synas och inte bara vara en bland alla andra. Att befinna sig i mitten av en skock fotbollstjejer var inte riktigt min grej”.

Viljan av att synas samt ett stort intresse för sömnad ledde till att hon och en kompis startade en egen firma. En gymklädes- och designfirma. Under ett års tid jobbade de i ett team. De designade och sydde upp en egen kollektion gymkläder, som till en början gick ganska bra. Men när affärerna började gå sämre tröttnade Alexandras partner och drog sig ur. Så stod hon då där. Åter ensam med något som hon trodde stenhårt på.

Firman höll ytterligare ett år. Hon syr fortfarande en hel del. Men det blir mest till henne själv och kompisar.

USA lockar

Två gånger har hon varit över till ”Bodybuildingens Mecca”: Santa Monica i Los Angeles.

Denna för bodybuilders så inspirerande plats, har inspirerat många proffsbyggare till vad de är idag. Effekten har varit precis densamma på Alexandra. Det är också därför som hon låtit denna stad utgöra hennes uppladdningsplats inför Svenska Mästerskapen.

Att bara träna, äta och sola var rena paradiset. Hon längtar tillbaka. Och får hon bara sin vältränade Gluteus Maximus ur vagnen, är hon snart där igen. Men för tillfället befinner hon sig hemma i kalla Svedala. Även om inte hennes hemgym påminner om Golds och World Gym, så går träningen bra. Och hon kämpar på med 16-setare i knäböj.

Ben är nämligen hennes favoritmuskelgrupp och har så alltid varit, vilket förklarar hennes fina muskelutveckling av just denna muskelgrupp. Överkroppen har inte tränats med samma portion motivation, hittills. Men nu är även den på gång. Ryggen tillhör de bäst utvecklade muskelgrupperna. Och det är med nästan oförskämd lätthet som hon häver sig upp i chinsräcket.

Killarna. Ja, de bara gapar.

Karriär före familj

Alexandra har tre yngre bröder. Två av dessa har blivit så inspirerade av storasyrran att även de börjat träna på gymmet.

De tycker att det är häftigt med en syrra som tränar bodybuilding och dessutom tävlar. Föräldrarna däremot tycker inte att det är speciellt feminint med muskler på en tjej. De ser hellre att hon och hennes pojkvän börjar tänka på tillökning.

Kanske grundar sig deras åsikt på hur man ser på muskulösa kvinnor i deras hemland, Jugoslavien. Det är nämligen därifrån hon kom med sina föräldrar till Sverige, då hon var ett år gammal. Så där fick ni en förklaring till hennes ovanliga men häftiga efternamn.

Alla delar av artikeln:

Del 1 | Del 2 | Del 3

Bild 326733