Styrkan i att vara stark

Jag har just kommit på mig själv med att ha maskat på ett ganska viktigt fokusområde på senaste.

Inte överlag. Det vill jag inte påstå. Jag menar, jag har haft en plan med mina träningspass och mitt upplägg – att utmana mig med nya övningar och upplägg, jämna ut obalanser, bibehålla en hygglig rörlighet, putsa på teknik, se till att kondition och form är anständig, hålla min stundvis knakande höft icke knastrande med hjälp av diverse balans- och stabiliseringskonster, och så vidare. 

Men med handen på hjärtat så har specifik träning för förbättrad styrka inte prioriterats på ett tag. Här kommer säkert några av er höja på ögonbrynen av olika anledningar. Vissa undrar vad det nu skulle spela för roll, och andra hur i helsike jag – även om det bara handlat om en period – lyckats undgå något så fundamentalt i fråga om styrketräning. 

Här skulle jag kunna komma med ursäkter som att jag haft behov av att effektivisera många av mina pass den senaste tiden (träning för styrka kräver ofta lång setvila), eller att passen inte har kunnat genomföras fullt så frekvent som önskvärt (att göra en seriös satsning för att öka i styrka kräver en viss frekvens mellan träningspassen).

Eller så kan jag bara helt enkelt konstatera att jag maskat. Att träna för styrka är nämligen tungt, och det krävs att pannbenet kopplas på till max för att möjliggöra att gå på riktiga lågreps. Hur som helst, är det då så viktigt? Jag har ju trots allt inte som mål att tävla i någon styrkekrävande gren, eller ett jobb som kräver råstyrka. 

Jo, det är ju det. Och det handlar mest om att det ena ger det andra inom det breda spektra av metoder vår styrketräningsregim innefattar. Att vara rörlig ger till exempel fördelar i många olika lyftmoment, och en god kondition bidrar till att du klarar de där sista repsen.

En bra och funktionell styrka gynnar förbättrade resultat rent prestationsmässigt inom de flesta områden. Till på köpet brukar denna typ av träning ge visuellt fördelaktiga resultat på fysiken, och inte minst är det mentalt förjäkla skönt att känna sig stark. 

Inte mindre ivrig blir man att sätta upp nya mål när man går igenom styrkedrottningen Jenny Adolfssons övningar för att bli framgångsrik på just det området på sidan 78. Från och med nu ska jag lägga in omvänd kinesisk planka i min morgonrutin.

Det är i skrivande stund inte många timmar till första semesterdagen på länge. Och i år satsar jag på en stark semester, något jag önskar även dig!

Hannah Runsten
Chefredaktör

Redaktören listar: Vägar till aktiv vila på semestern

  1. Bada
    Kul och kallt på samma gång. Båda aspekterna leder till aktivitet, även om företeelsen som
    sådan trots allt är ganska avspänd.
  2. Springa efter sonen
    Är man drygt ett och ett halvt år är det tydligen vanligt att man gillar att göra hyss. Gärna på olika ställen. Min plikt är tydligen att vara hack i häl.
  3. Roa sig på nöjesfält
    Hisnande vändor i berg-och-dalbanor leder vare sig du vill eller inte till att bålmuskulaturen får jobba. 
  4. Löptur längs stranden
    När miljön är spektakulär blir stämningen lätt meditativ. Då märker man sällan att det är jobbigt, trots att det egentligen är förbaskat tungt att ta sig fram till fots i finkornig sand. 
  5. Äta glass
    Man behöver trots allt lyfta armen och arbeta något med käkarna.