Vilodagar ger mig dåligt samvete!

Överallt på sociala medier står det ”no pain no gain, slakta på gymmet, kötta, mörda benen, no excuses” och så vidare.
Är det en sund inställning till träning?
Självklart vill jag ha så bra resultat utav mitt gymmande som det bara går. Jag vill stå på scenen och veta att jag gjort allt jag kunde, att alla timmar med vikter, maskiner och skivstänger gjort någon skillnad.
Men till vilket pris?
Är ”mörda benen” eller ”slakta ryggen” vägen dit?
Går det inte bara att ha ett mål, träna, ha kul, vila när kroppen känns sliten och köra vidare när man återhämtat sig?