- This topic is empty.
-
Posts
-
Jag har alltid haft glöden att leva. Har haft rejäla dalar och varit i botten av livskurvan så att säga. Har ändå försökt kämpa vidare men den här gången kommer jag helt enkelt inte vidare med mitt liv och det känns helt sjukt att jag sitter i en sits där själmord är mitt enda alternativ. Hur ser dagsläget ut just nu? Är 18 år och har varit arbetslös i ett halvår. Har mer eller mindre varit deprimerad sen jag jag slutade nian eftersom jag aldrig direkt har haft några riktiga vänner. Går på fester ibland man är trött på alla ytligheter. Det enda jag träffar är ”Single Serving Friends”, som filmen Fight Club beskriver det. ”Engångsvänner”. Avskyr att vara hemma då det ständigt är knäpptyst och min mamma kommer hem från jobbet ibland. Får alltid panik.
Iförrgår gjorde min flickvän slut för hon ansåg att jag var för tråkig och ”aldrig hittade på något”, och det var då droppen gick för mig och jag bröt ihop totalt. Hon är ständigt sysselsatt med diverse aktiviteter. Bland annat massor av fester, möten, fotboll, konserter m.m.
Men jag förstår inte hur allt dyker upp för henne och jag blir så sjukt avundsjuk. Jag har försökt gå med i aktiveter såsom boxning och andra aktiviteter där man är i ”ett lag”, men hittar aldrig vänner genom detta då det inte känns som att människorna är ute efter att stifta bekantskaper. Varför kan aldrig sådant här dyka upp för mig?
Mitt självförtroende sjönk till botten igen. Jag har slitit som ett djur för att vara en stark människa men nu känns det som jag ger upp och jag sitter ensam i lägenheter och går omkring som en zombie.
Det enda jag gör om dagarna är att träna, för tillfället.
Vad är då det värsta av allt?
Ibland ska man ju bara acceptera sin personlighet och göra det bästa av situationen. Men det värsta av allt är att jag egentligen älskar att vara social och att ständigt vara i umgänge är egentligen hur jag vill leva. TROTS det ser alltid folk mig som att vara Laid Back och hur jag än kämpar för att vara social kommer jag aldrig på något vettigt att säga till folk. Jag bara står där tyst och hjärnan arbetar för att komma på något roligt och bra att säga. Jag vill vara rolig, och framåt. Men det går inte hur mycket jag än försöker. Ser på videos med roliga människor och försöker eftersträva dessa men det går aldrig.
Har varit på diverse forum över internet, och har inte varit inne på denna sajt på ett tag. Ni kan tycka det är patetiskt att jag postar detta på ett byggarforum, men jag är så rädd för den situation jag är i.. Försöker få hjälp överallt och känner mig mer skrämd än någonsin att aldrig kunna hitta riktiga vänner.
Hur gör ni för att få vänner och vara ständigt sysselsatt?
Är oehört tacksam för hjälp!
Du har hela livet framför dig kanske är svårt nu men nästa år elr imorn eller närsomhelst kan lyckan slå in för dig du kanske träffar en vän för livet eller vinner pengar eller ngt som gör dig lycklig tänk på din familj etc, självmord är aldrig en lösning
Hej vännen.
Blev tagen av att läsa hur du känner dig och hur du mår. Jag känner igen mig i dessa negativa kännslor. Har även jag varit nere i botten av mörkret. Kan bara säga att det finns så mycket i livet att vara tacksam för, och livet är värd varje stund av det, För att få chansen till denna förmån som det kan ge. Kan bara jag var villig att tillåta mig att leva livet. skulle vilja skriva hur mycket som helst till dig.
Men du kan skicka ett privat pm till mig, så får du mitt tel.
Och tveka inte för att ringa,Det finns en lösning och om jag kan vara till någon Hjälp eller stöd så ring.Din nya vän Magnus!
Hej
Jag reagerar mest på din sista mening ”Hur gör ni för att få vänner och vara ständigt sysselsatt?”
Jag tror inte det är detta du behöver få ett svar på, igenom hela ditt inlägg så märks det att du har en del problem att ta tag i. Kanske finner du inte svaren på internet, även om du självklart kan hitta folk där som kan dela med sig av sina egna erfarenheter.
Men om man mår så dåligt att man överväger självmord så tycker jag att man ska försöka ta mod till sig och söka hjälp. Du kan vända dig till ungdomsmottagningen eller vårdcentralen så kan du få hjälp med hur man går tillväga.Har du ingen du kan berätta för hur du mår, morsan tex?
Jag förstår att det kan kännas hopplöst att vara i din situation, men det går att lösa. Jag har många vänner som varit i liknande sists, men som fått hjälp och mår bra numera.
Har själv haft perioder när jag var yngre som inte var så trevliga, lyckades ta mig ur dem utan hjälp utifrån, men såhär i efterhand så hade de inte varit så dumt att få hjälp.
Magnus Kemppi wrote:Hej vännen.Blev tagen av att läsa hur du känner dig och hur du mår. Jag känner igen mig i dessa negativa kännslor. Har även jag varit nere i botten av mörkret. Kan bara säga att det finns så mycket i livet att vara tacksam för, och livet är värd varje stund av det, För att få chansen till denna förmån som det kan ge. Kan bara jag var villig att tillåta mig att leva livet. skulle vilja skriva hur mycket som helst till dig.
Men du kan skicka ett privat pm till mig, så får du mitt tel.
Och tveka inte för att ringa,Det finns en lösning och om jag kan vara till någon Hjälp eller stöd så ring.Din nya vän Magnus!
Att läsa det här inlägget gjorde hela min dag, fick verkligen tillbaka hoppet för mänskligheten! Du är en riktig medmänniska Magnus, känner dig inte – men fan vad stolt jag blev när jag läste ditt empatiska inlägg.
Tack!DET BLIR BÄTTRE. Du kan ta tag i ditt liv, det kan kännas skitjobbigt men du kan greja det.
1. Identifiera problemet. Exakt varför mår du dåligt? Som jag uppfattar dig så beror det till stor del på att du känner dig ensam.
2. Sätt upp ett mål. Du vill bli mer social i ditt liv?
3. Genomför planen. Här gäller det bara att go crazy. Hitta några hobbies som du gillar, och några som du tycker är OK. Börja träna kampsport, gå på gruppträning, gå och lär dig någon dans, börja på yoga, gå med i ett politiskt parti, åk på LAN, börja spela ett MMORPG, börja studera, börja spela fotboll eller hockey, engagera dig i hemvärnet, börja fjällvandra och campa, gå med i en religiös församling, schackklubb, seglarklubb eller WHATEVER som du kan få ut något av. OCH ETT KANONTRICK, som jag själv fått kämpa med: prata med allt och alla. Prata med folk när du väntar på bussen, hälsa på folk du går förbi som du inte känner, prata med folk i kön på mataffären. Prata med killar, tjejer, tanter, gubbar, snygga tjejer, fula tjejer osv… bara prata prata prata med människor så ska du se att ditt sociala liv allt eftersom nästan som genom magi får sig en uppsving.Som sagt, HITTA något som du är passionerad över och hitta andra som delar den passionen. Sen får du anstränga dig för att sträcka ut en hand och ta kontakt. Där ligger det på ditt ansvar. Gör du det så kommer du hitta nya vänner och roliga aktiviteter som gör ditt liv bättre.
Det finns hur mycket hjälp som helst. För något år sedan hade vi ett liknande inlägg här på BODY, men tonen i inlägget var ”ge mig en anledning att inte ta livet av mig”.
Dvs, han var inte speciellt öppen för alternativ, då hade han skrivit ”ge mig anledning att leva”. Du verkar inte ha den inställningen, och jag är inte speciellt orolig över dig. Inse bara att det kan ta sin tid, men det måste det få.
Att må dålig är en jävligt bra början. Du börjar tänka över saker och för tillfället går du i självmordstankar eftersom negativa tankar alltid ligger där rakt framför en. Det är enkelt att må dåligt. Bekvämt. Det är skönt att vara hjälplös och bara ge upp.
Det enda du behöver göra är att ställa dig frågan om och om igen; hur kan jag resa mig ur det här? Börja med det, allt annat är smådetaljer. Du kommer bli förvånad hur oerhört många små och stora vägar som finns tillgängliga bort från din situation, om du bara väljer att se de.
Hur vill du att ditt liv ska vara? Svara gärna på den frågan. Bortse från din nuvarande situation och fullständigt dyk ner i hur du vill att saker och ting ska vara. Problemet med depressioner och ångest är sällan själva ensamheten eller situationen i sig, problemet är att man inte vet åt vilket håll man ska åt, och man vet därmed inte hur man ska ta sig ur skiten. Man är fast och får panik. Det är ovissheten man lever i som gör ont. Du är bara rädd att det ska förbli så som det är nu eftersom du inte vet vad som väntar imorgon. Om du vet det så kommer du må bättre. Tro mig.
Så, hur vill du att ditt liv ska se ut?
Tack för hjälpen. Den bästa hjälpen jag fått hittills.
Jag vill ständigt ha vänner omkring mig och det är det jag får eftersträva. Är bara så svårt att ta sig ur den onda cirkeln. Hade jag haft vänner sedan högstadiet hade allt gått mycket bättre. Känns som det var där jag sabbade min chans då jag blev mobbad för att inte ha vänner när jag började gymnasiet. Sedan dess har det bara blivit värre och värre.
Det jobbigaste var att få höra hur värdelös man var också när vi gjorde slut. Gjorde så sjukt ont och jag skämdes så mycket.
Men tack återigen för tipsen.
thebuilderman wrote:Tack för hjälpen. Den bästa hjälpen jag fått hittills.Jag vill ständigt ha vänner omkring mig och det är det jag får eftersträva. Är bara så svårt att ta sig ur den onda cirkeln. Hade jag haft vänner sedan högstadiet hade allt gått mycket bättre. Känns som det var där jag sabbade min chans då jag blev mobbad för att inte ha vänner när jag började gymnasiet. Sedan dess har det bara blivit värre och värre.
Det jobbigaste var att få höra hur värdelös man var också när vi gjorde slut. Gjorde så sjukt ont och jag skämdes så mycket.
Men tack återigen för tipsen.
brukar oftast bli så att dom säger att man var värdelös o sånt bara för dom är arga så ta inte åt dig
thebuilderman wrote:Tack för hjälpen. Den bästa hjälpen jag fått hittills.Jag vill ständigt ha vänner omkring mig och det är det jag får eftersträva. Är bara så svårt att ta sig ur den onda cirkeln. Hade jag haft vänner sedan högstadiet hade allt gått mycket bättre. Känns som det var där jag sabbade min chans då jag blev mobbad för att inte ha vänner när jag började gymnasiet. Sedan dess har det bara blivit värre och värre.
Det jobbigaste var att få höra hur värdelös man var också när vi gjorde slut. Gjorde så sjukt ont och jag skämdes så mycket.
Men tack återigen för tipsen.
Fundera på varför du ständigt vill ha vänner runt dig?
Jag ser inget större problem i att vara ”ensam” ibland, det kan tom vara
skönt att bara ha sitt eget sällskap.
Jag har haft ”kompisar” förut men för mig ger det inget att ha en massa
ytliga kompisar bara för att ha kompisar. Min bästa kompis bor 60 mil bort
och det går år mellan att vi träffas, månader mellan telefonsamtalen men
när det gäller så vet jag att hon finns där och tvärtom.
Jag har ju såklart folk jag umgås med men jag orkar inte ha kompisar som
nån slags status-symbol utan jag väljer att umgås med dem man faktiskt
får ett utbyte ifrån.Jag var också ”mobbad”, trodde jag iallafall, men nu när man blivit äldre
och fått distans så var det nog så att jag själv alltid såg till att hamna
utanför (jag säger inte att det gäller för dig dock) och det berodde nog
på att jag inte trivdes med andra människors sällskap helt enkelt just då.Livet är inte nån popularitets tävling utan du ska göra det som känns bäst
för dig. Precis som med att skaffa partners så tycker jag att man ska ha
tålamod med att hitta vänner, däremot är det ju bra om du går ut så att
du träffar folk som du kanske har nåt gemensamt med.Först och främst tycker jag att du ska tycka om dig själv mer, det hjälper
om du själv trivs i ditt eget sällskap om andra ska göra det.Ang. att vara 18 eller vara ung överhuvudtaget så var det iallafall för mig
en berg och dalbana känslomässigt, men jag lovar det blir faktiskt bättre.En grej som jag har reagerat på mig själv det senaste året är att jag försöker för mycket. Jag flyttade från Sundsvall till Göteborg för ett år sedan. Jag har haft sådana krav att denna stad ska leverera hela tiden och vara minst lika bra som Sundsvall. Jag har inte någon bekantskapskrets här nere och det är ganska självklart att jag inte kan ersätta 20 års vänskap på några månader.
Men jag har försökt för mycket, identifierat personer och verkligen granskat dem. Kan denna person bli min bästa vän? Och letat alla fel som går att hitta och fokuserat på deras sämre sidor. Alla är inte perfekta men många har lite bra att bidra med.
Jag har under hösten mått riktigt jävla dåligt. Jag har hatat mig själv så mycket pga. vissa beslut jag gjort och haft sådan ångest att jag ibland inte har kunnat förstå vad som händer. Vaknade vissa stunder upp ur någon slags dvala då jag verkligen bara låg och grät och hyperventilerade på vardagsrumsgolvet.
Men fan, jag är 21 år. Jag har minst 4 gånger så mycket kvar av livet att leva. Det löser sig alltid och även fast mycket fortfarande är jobbigt så ser jag ljusglimtar överallt. Fokusera på det som är viktigt och ha inte så mycket krav på att du måste göra saker.
Man har toppar och dalar, och jag lovar dig att det här är nog inte din värsta period i ditt liv. Om du bara hoppar över alla tankar på självmord nu, så lovar jag att du kommer tacka dig själv om 60 år när du sitter och tänker tillbaka på ditt liv.
Livet är vad man gör det till, gör det fantastiskt för du har alla möjligheter till det.
Been there… En utsupen 20 åring, undernärd, deprimerad och utsliten.
Till skillnad ifrån dig så var jag tvungen att bryta kontakten med mina vänner en stund, och önskade att jag bara fick bli lämnad ensam!
Jag hörde inte av mig till någon, började träna, leta efter svar på livet, meditera och upptäcka att denna värld bara är en bråkdel av våran eviga existens! Eftersom att vi är eviga, så är detta en bra bonus att lära oss saker på!
Hela min kropp svarade med en känsla av ypperligt välmående. Jag gick upp 20 kg och hade plötsligt en väldigt hälsosam fysik. Eftersom att jag mådde så bra så märkte andra människor runtomkring mig detta också, och kunde se det på min fysik. Det var då jag träffade mitt livs kärlek, som jag nu har en liten son med! Livet är underbart, trots att vi materiellt har det ganska tufft…
”Most people are about as happy as they make up their mind to be!”
Gör en överenskommelse av förändring med dig själv! Det ska vara en förändring som enbart är positiv för dig själv! Börja studera, då träffar du folk. Träna hårt, ät bra – endorfiner – En hälsosam kropp programmerar hjärman att tänka positivt!
Leta efter livets frågor – utforska andra delar av världen – När man upptäcker att vi programmeras till att tro att våra fantasier är overkliga så hamnar man i deprimerande mönster! Vår fantasi är gränsen av vår själ – utökar man sin fantasi så utökar man själen, och en fri själ mår bra!
De är de tips jag kan dela med mig av!
Livets motgångar är något vi måste acceptera och lära oss leva med, då livet är det enda vi faktiskt har.
Du, thebuilderman, måste komma till insikt om att din tid här på jorden är, precis som för oss andra, begränsad.
När du, thebuilderman, kommer till den insikten kan du börja leva på riktigt. Självmord är då inget alternativ. Påståenden i stil med jag kan inte, jag vill inte, det går inte kommer raderas ur ditt vokabulär. Du har ändå inget att förlora på att försöka.
När du, thebuilderman, inser hur knapp tiden egentligen är, kommer du inte låta något stå i din väg för att uppfylla dina drömmar/fantasier.
Jag (RW) ser ändå ett ljus i detta mörker och tänker som så att:
En förbättring kan bara den uppfinna
som har förmåga att känna
”det här är inte bra”Kanske borde du, thebuilderman, göra som Zarathustra och ge dig av till skogs ett tag. Kanske kommer du då till insikt om hur bra du egentligen har det i ditt trygga hem? Kanske uppdagas det för dig en sanning som du annars inte skulle finna i det samhälle vi lever i idag?
Jag (RW) återvänder ofta till skogen för att finna svaren på vår egentliga bestämmelse; att känna trädens uråldriga styrka!
Kom ihåg, thebuilderman, att:
Tama fåglar drömmer
vilda fåglar flyger
- You must be logged in to reply to this topic.
