Hej Gober, kul att du tittade in.
Planen just nu? Tja, lite svårt att säga. Jag började träna för 3 år sedan när vår dotter föddes och hon bestämde sig för att sova i 45-minuters intervaller. Max. Needless to say så höll det på att knäcka oss. Så jag la om kost, la av alkohol och letade upp ett gym. För att orka, helt enkelt.
Jag var i min ungdom ofta rätt vältränad, ganska atletisk och hyfsat stark. Tyckte jag i alla fall. Men sen har jag misshandlat kroppen i 20 år med stillasittande, god mat, vin, drinkar, you name it. Fick syn på mig själv i spegeln och fick en sån där Enough-is-enough-upplevelse.
Var rätt vilsen på gymet i början, men började läsa på om mat och träning och sen gick det i en rasande fart. Haft en del experimenterande med program och övningar, men nu är det rätt basic med basövningar 3 ggr i veckan med ett A- och B-program som jag alternerar: ena gången dragövningar (mark, rygg, biceps, mage) och andra dagen pressövningar (bröst, axlar, triceps, ben). Varierar inte speciellt mycket, försöker ha progression.
Jag är väldigt nöjd med mina resultat, kanske också med tanke på åldern 40+… 
Ett tag var jag inne på att försöka bygga upp en fysik och sedan ”ha den kvar”… Men nu ser jag träningen mer som en process, en daglig rutin, ungefär som att borsta tänderna. Jag gillar att gå till gymet, och när jag är färdig med ett pass ser jag fram emot nästa, planerar det, etc. Riktigt, riktigt kul.
Mina mål? Jag vill bygga en stark, funktionell, muskulös och atletisk kropp. Så mycket muskler det går, men jag anar mina begränsningar som hardgainer. Är dock förvånad över hur pass ”stark” jag har lyckats bli. Bänken är sämst, men jag tror det sitter i huvudet. Om jag tittar på stången och ser 2 gula plattor på varje sida så tänker jag med en gång bara att det är för tungt och det går inte. Sitter plattorna på stången och jag ska göra knäböj tycker jag bara det är kul att lasta på. Nåväl, jag har väl andra och besvärligare problem än att bli bättre i bänkpress…
