- This topic is empty.
-
Posts
-
Folk har en märklig åsikt att styrkelyftare skulle behöva vara feta. SUPERTUNGVIKTARE och kanske lyftare i de andra tyngsta viktklasserna kan vara feta. Men lättare lyftare är sällan feta, även om de inte vinner på att vara deffade som bodybuilders före tävling.
Om man kan vara smal beror på vad man menar med ordet smal. Ska man vara stark ska man inte precis vara anorektiker. Men man kan vara slank och ändå stark och muskulös.
Uttrycket ”Ju större man är desto starkare är man” är både sant och falskt. Ställer man två människor bredvid varandra, den ena längre än den andra men annars med EXAKT SAMMA proprotioner (och andra styrkepåverkande egenskaper), så har den större mer absolut styrka. I praktiken saknar detta betydelse, eftersom man knappast kan hitta två sådana personer.
Om man blir större – massan ökar – så kan det ha betydelse för hur mycket man orkar lyfta, också om en del av den ökade massan inte är högkvalitativ. Detta har flera orsaker som jag inte går in på här. För TÄVLANDE lyftare bör man dock komma ihåg att ju tyngre viktklass man tävlar i desto mera behöver man sannolikt lyfta. Det lönar sig därför att satsa på kvalitetsökningar av massan (annat än i supertungvikt).
Märkväl att ökad massa också kan minska resultatet, speciellt i marklyft.
Talar man om att bli större – mindre slank – genom att öka i ren muskelmassa har detta sannolikt positiv effekt på styrkan. Enligt de nuvarande teorierna blir man som bekant(?) dock inte starkare av all ökning av muskelmassa.
Man kan också öka i styrka UTAN att öka i massa, även om de flesta i längden borde öka sin muskelmassa för att efterhand bli allt starkare. Maxstyrkan, hur mycket man kan lyfta, bestäms förstås delvis av faktorn ”de arbetande musklernas tvärsnittsyta”. Men det finns också flera andra faktorer som spelar stor roll.
- You must be logged in to reply to this topic.
