- This topic is empty.
-
Posts
-
Hallo
Jag undrar varför man står så brett i marklyften i SL? Man nyttjar väl inte den enorma styrka som benen kan ge på rätt sätt eller? Kollar man på Damir tex så drar han/du väldigt lätt 290 men väldigt mycket med ryggen vad jag ser?
Jag kritiserar inte hur man lyfter utan jag undrar bara varför man har kommit till denna position.
Tack på förhand
Ragnar
Mer gynnsamma vinklar och hävarmar skulle jag tro. Sedan är jag ganska säker på att även om framsidan av låren i sig är en stor stark muskel så är den komnbinerade styrkan av hamstrings, gluteus och ryggen ännu större.
Finns väl en del styrkelyftare som står rätt smalt med? Ove Flisberg som tränar på samma gym som jag har jag för mig att står riktigt smalt, beror kanske lite på hur man är ihopsatt.
Öhman wrote:HalloJag undrar varför man står så brett i marklyften i SL? Man nyttjar väl inte den enorma styrka som benen kan ge på rätt sätt eller? Kollar man på Damir tex så drar han/du väldigt lätt 290 men väldigt mycket med ryggen vad jag ser?
Jag kritiserar inte hur man lyfter utan jag undrar bara varför man har kommit till denna position.
Tack på förhand
Ragnar
står man brett som tusan får man kortare väg att lyfta och man får bort knäna ur vägen så att höfterna hamnar närmare stången.
Ofta så får en lyftare med lång rygg och korta armar bättre vinklar i sumo än i vanlig mark. Sedan beror det på i vilka muskelgrupper lyftaren är som starkast. I sumo så är det även vanligare att dräkten ger lite mer kilon. Men jag tror att de som lyft mest i mark i världen står smalt. Kan bara komma på Ed Coan som är en fantastisk markare som hellre står brett än smalt (409kg klass 100) Annars så står tex Bennedict och Bolton( ca 1000 pounds) smalt.
Ok, så det är mest en vanesak? För om man tänker helt generellt så måste du ju kunna dra mer med fler muskelgrupper, exempelvis lår,gump,rygg istället för 50 lår,gump rygg om ni förstår hur jag menar?
Tävlar själv på blygsam nivå, och föredrar sumostil. Enligt mig finns det inget rätt eller fel. Det är helt enkelt en fråga om vilken stil som ger bäst resultat. Är rätt övertygad om att de bästa marklyftarna i Sverige (Janne Salmela tex) och internationellt inte skulle lyfta mer om de gick över till sumo. De är helt enkelt starkare i smal stil, medan andra som sagt, är starkare i sumostil.
Det beror helt på din struktur Ragnar. Precis som att vissa gör mer med ett smalare grepp i bänkpress(raw) än med ett brett grepp och för en annan är det precis tvärtom. Det finns väl olika dragtekniker i tyngdlyftning också?
Eftersom Damir blivit nämnd som exempel ska också jag passa på att svara, även om de viktigaste aspekterna på smalmark kontra sumo redan nämnts tidigare i tråden.
Damir är rätt så bra i smalmark också. Men pga sin kroppsbyggnad så har han svårt att få en ”optimal” teknik i smalmark. Beroende på hur han väljer att inta startposition så uppstår någon av följande svagheter : 1) han börjar med höfterna för lågt ; 2) han är för mycket ”över stången”, 3) ländryggen blir för mycket i krum eller 4) han står med höfterna för långt bakom stången.
Av denna orsak – kroppsbyggnadsskäl – ville jag att Damir skulle pröva sumomarklyft. Som sig bör började han med att bredda till ”halvbred” sumo (lite i stil med Magnus Öneruds marklyft, fastän med något bredare fotställning). På detta sätt fick han nästan genast bukt med sin startställning. Efterhand har han något breddat sin fotställning. Dessutom märkte jag förra gången jag var i Sverige, att han stod för långt bakom stången i starten. Detta hade jag inte lyckats se på hans träningsfilmer (det är bra att vara med på träningarna ibland!). Han lyfte då 287,5 kg, men det blev ”kraftslöseri” i starten. Så jag bad honom pröva att flytta närmare stången, vilket ledde till att han följande träningspass ökade från till 300 kg.
Idag tävlade han, startade med nytt svenskt rekord 282,5 kg och drog ett helt okej 300, Sedan bommade han på 305, troligen mest av tekniska skäl : han är ovan med den nya fotställningen (”närmare stången”), och tryckte fram stången med benen något (möjligen för att han sökte stången för djupt ner, men det vet jag inte förrän jag kollat filmen, ifall lyftet som jag hoppas blev filmat).
Lägg alltså märke till tre saker :
1) Tekniken är en helhet, där olika detaljer påverkar varandra ;
2) Man bör använda sig av försök och misstag för att pröva sig fram till vad som är bäst ;
3) Kroppsbyggnaden är en viktig orsak till om man väljer smalmark eller sumo.Med ”kroppsbyggnaden” kan man för övrigt mena mycket. Ett exempel är ålänningen Ove Lehto, som lyfte sumomark i klass 125 kg, men tvingats övergå till smalmark i supertungvikt. Han har svårare att komma ner till stången, och är dessutom (troligen) lite för massiv i överkroppen för sumo i supertungvikt. Märkväl att Ove har blivit allround-starkare sedan han bytte viktklass till +125 kg, men marklyftet har blivit sämre. I klass 125 borde han ha dragit 360 eller 365, medan han drog nytt personligt i supertungvikt den 1/12 (352,5 kg, som dock såg ut att komma med en viss mersmak).
Vad exempelvis Damir beträffar tycker jag att han kan använda flera (inte färre) muskelgrupper i sumomark (höfter, baksida lår, framsida lår, hela midjan, samt övre rygg och trapetserna).
Lyftvägen är kortare i sumomark än i smalmark. Detta är naturligtvis en fördel. Har man en ”sumokropp” (för ultrabred sumo, som t.ex finländarna Raimo Välineva, Jarmo Virtanen, Aarre Käpylä, Ismo Lappi, Jorma Toivanen) så är man en bra marklyftare (och – alltsomoftast – en dålig eller halvbra bänkpressare).
Somliga lyftare har ett bra marklyft både i sumo och i smalmark. Detta gäller t.ex Damir (och en av mina andra adepter, svenska ungdomsrekordhållaren i klass 60 kg, Marcus Gabrielsson). Då bör man välja den teknik som man tror kommer att ge mest på lång sikt. Andra åter lyfter bättre smalt (t.ex min ungdomsadept som idag lyfte svenskt rekord – 170 – i klass 56). Så kan den bästa tekniken variera under karriären pga olika omständigheter (t.ex Ove Lehto).
Bra skrivit stahlberg. Grymt att Ove dorg 352,5 kg i +125 också. Hans mark åkte ner radikalt när han gick upp i plus men nu verkar den komma igen. Nu ger väl hans peronbästa i delgrenarna över 1100 kg totalt?
Ove har gjort 425 i böj, 330 i bänk och 352,5 i marklyft, dvs totalt 1107,5. Han har iof klarat 365 i marklyft i supertungvikt, men det var i sumolyft när han vägde strax över 125 (alltså en ”obantad” 125a). Och så kollade jag upp hans bästa marklyft i klass 125 : 370.
Siders är inte inom räckhåll just nu. Men om Ove får vara frisk/oskadad så borde han kunna få upp totalen en bit över 1100. Han har trots allt nyligen bytt klass, det borde finnas en del utveckling på kommande ännu i klassen.
Höfthöjden i marklyftstarten är en av de viktigaste enskilda teknikdetaljerna i marklyft. Samtidigt är den individuell, och huvudsakligen beroende av lyftarens kroppsbyggnad.
Startar man med höfterna för högt blir lyftet ett rygglyft, och man har en ofördelaktig kroppsposition genast från start. Startar man med höfterna för lågt får man inte ”benen med” från start. Då stiger höfterna ”före resten”, och man kommer i ”rakmark”-position senast i mitten av lyftet. Om du låter en erfaren titta på dina marklyft kan han genast se om höfthöjden ligger inom rimlighetsgränserna. Själv märker man att höfterna är för lågt genom att man känner att man inte får ”benen med” i starten, och genom att höfterna stiger först. Man kan i någon mån kompensera en för låg höfthöjd genom att ”träna teknik” samt genom att träna de muskelgrupper som används i starten (vilka kan variera något beroende på teknik). Men normalt borde man sikta på en tillräckligt hög (men inte för hög) höfthöjd.
Skillnaderna kan vara små/marginella. Jag har t.ex en gång gett en lyftare rådet ”starta med höfterna 2,5 cm högre”, och när han dragit färsigt sa han : ”Fantastiskt! Lyftet kändes helt annorlunda”. Och då var skillnaden alltså ett par cm.
Observera dock att det finns en teknikvariant där lyftaren avsiktligt börjar med höfterna för lågt, så att de kommer i rörelse. Genom att han (hon? – jag har aldrig sett en kvinna använda den tekniken, men det finns säkert någon som gör det) medvetet låter höfterna stiga, får fart (höfterna blir i rörelse) och sedan i rätt ögonblickbörjar dra stången så utnyttjar lyftaren den för låga höfthöjden till att vara i rörelse då stången stiger.
Teoretiskt är en högre höfthöjd bättre än en lägre, därför att draget blir kortare. Tänk er en lyftare som har så långa armar att han kan stå nästan upprätt då han börjar draget. Lyftvägen blir väldigt kort. Teoretiskt kan man säga, att ju högtr höfthöjd desto bättre. Men i praktiken måste höfthöjden anpassas till lyftarens kroppsbyggnad.
Ett exempel på höfthöjder. Då Bernhard Skoglund frågade mig om jag vill hjälpa honom lite med träningen så hade han en mycket vacker marklyftsteknik. Han hade dock stagnerat något i marken (låg på resultatet 227,5). Eftersom jag sett honom lyfta både i verkligheten och på film hade jag en klar uppfattning om vad det berodde på : för långt drag pga för låg höfthöjd. Så jag bad honom höja höfterna i starten 5-8cm. Första träningspasset efter detta förbättade han sitt rawresultat på 200 fr¨ån 3×200 till 5×200. Han förbättrade snabbt sitt PR från 227,5 till 240. (Nu har han, trots besvärande skador som hindrat full träning dragit 255 på träning. Men det hör inte hit)
Jo jag vet att Siders är utom räckhåll nu och förmodligen kommer det att bli svårt för Ove att någonsin komma ikapp pga Siders ålder och hans utveckling som bara går uppåt. Han är nog god för närmare 1200 kg inom en snar framtid. Men jag menade att nu börjar Ove komma upp på vikter så att han borde ligga ganska säkert som tvåa i IPF och kan då börja sikta in sig på Siders.
- You must be logged in to reply to this topic.
