Jo ärligare man är mot folk desto svårare blir det att det blir fel. Det är hela poängen. Om man inte är nån sorts av psykopat eller en störd person, bemöter man inte folk i första hand med avsikt att förolämpa dem och trycka ner dem. Tvärtom – man pratar med folk för att man vill lära sig nåt och få någonting tillbaka. Om man nu är medveten om det, som de flesta är det, är jag säker på, då behöver man inte vara ”försiktigare” i sitt sätt att prata med folk och befara att de kommer att såras.
Det är en tillit till digsjälv och andra.
Men som du sa – man behandlar folk som man vill bli behandlat. Frågan är bara, ifall man vill bli behandlat på det sättet, gynnar detta ens egen utveckling i…ja vad som helst, eller bromsar den det?! Få man ett rikare liv, tar man del av andras kunskaper om man kommer ut med attityden att man vill bli behandlat försiktigare än alla andra? Vad får man för belöning utav det här?
Jag försöker bara förstå.
