Redaktören med en mastig
amerikansk deli-kreation.
Då jag har svårt att förstå vilka nya tunga argument SKKF kan ha skakat fram denna gång, så kan man ju också undra om förbundet måhända ämnar tjata sig in?
När vi ändå ställer retoriska frågor så kan man ju också undra varför SKKF så hett vill in i RF? Ja, det är ju det här med anslag då. RF delar årligen ut cirka 1,2 miljarder kronor i form av anslag till specialidrottsförbunden. Och det är ju inte kattskit direkt. Hur mycket av dessa som i sånt fall skulle komma SKKF:s väg vet man ju naturligtvis inte. Men vi kan göra en jämförelse – Svenska Dragkampförbundet, som är ungefär lika stort som SKKF (cirka 520 tävlande) fick under 2003 ungefär 783 000 kronor i anslag från RF. Även det en ansenlig mängd pengar, som på många sätt skulle vara välkomna i förbundskassan. Men då måste man ju som sagt komma in först.
Men finns det andra skäl att komma med? Skulle det ge fler tävlingstillfällen, fler sponsorer, mer publik exponering i exempelvis TV? Förmodligen inte. Det vi håller på med är fortfarande på det stora hela någon form av suspekt subkultur. Och hur ofta ser man Dragkamp på TV?
Är det därför inte bättre att ge upp drömmen om den politiska avlusning som ett utopiskt medlemskap i RF skulle innebära? Är det inte mer verkningsfullt att istället satsa all tid, energi och resurser på att hitta mer realistiska finansieringsalternativ? Som att mer effektivt samverka med marknadskrafterna till exempel. För här finns pengarna, var så säker. Men – märk väl – det är publiken som är nyckeln. Dels genom faktiska publikintäkter, men det är också publiken som alla sponsorer vill nå med sina kommersiella budskap. Utan publik finns det med andra ord inga pengar. Och utan att gå in på argument för varför man ska gå och kolla in en byggartävling, så är i varje fall jag övertygad om att man får mer publik om man som arrangör mer uttryckligt funderar i termer som ”Show” ”upplevt kundvärde” och ”Underhållning”.
Det för oss åter till ursprungsfrågan – är bodybuilding en idrott? Att den stenhårda träningen är det kan vi alla skriva under på, några av oss med vårt eget blod till och med. Men är inte själva tävlingsmomentet mer att betrakta som uppvisning, underhållning och show (inte för att det är något fel i det)? Dessutom, ska vi verkligen behöva bry oss ifall det idrottspolitiska etablissemanget förmår uppfatta tävlingsmomentet i när vi jämför våra muskler på scen eller ej? Räcker det inte med att vi själva gör det? Och älskar det?
I övrigt vill jag önska SKKF:s nya styrelsesammansättning stort lycka till på den nya mandatperioden, och samtidigt hoppas på ett givande år med många publikfriande evenemang.
Idrott eller ej – det är vår sport värd.
I dina växande musklers tjänst!
Skriv till BODY, Box 3417, 103 68 Stockholm, märk kuvertet ”Alex”.
