DN, SvD, TV4, Aftonbladet. Alla är de breda publika medier, men de har ytterligare en sak gemensamt. Nämligen att de alla nyligen har ringt eller mailat hit för att diskutera och få information om doping. Några av dem har varit seriösa, några har varit undersökande, och självklart har någon också varit tröttsamt spekulativ.
Frågorna har varit många. Hur stor kan man bli utan doping? Hur vanligt är det bland tränande killar och tjejer? Hur allvarliga är biverkningarna? Varför görs det inga tester? Jag har naturligtvis försökt svara efter bästa förmåga, men det har i ärlighetens namn mest handlat om kvalificerade gissningar.
Några av de jag talat med har inte nöjt sig med att ställa frågor. Istället har de gödslat dialogen med stereotypa uppfattningar om verkligheten, och har påfallande ofta indignerats av mitt i sammanhanget lågmälda ifrågasättande.
Vad dock ingen undrat är VARFÖR man väljer att dopa sig. Och det är synd, eftersom jag där kan gå från att gissa till att faktiskt ha en personlig uppfattning. För att besvara den frågan så måste man först besvara den om varför man överhuvudtaget vill ha muskler. Och här kommer jag av bekvämlighetsskäl främst förhålla mig till killar i resonemanget.
Visst, det finns de som sätter hälsa och livskvalitet i främsta rummet. Det finns också de som önskar rehabilitera sviterna från en whiplash, eller bli bättre i fotboll. Men alla andra, och ofta är det yngre grabbar, suktar efter styrkan och musklerna för att öka sin påverkan på sin omgivning i ett specifikt syfte – fortplantning. Få skulle dock erkänna det. Delvis för att det säkerligen uppfattas som djuriskt, och fjuttigt. Men också för att många av dessa prioriteringar sker i vårt undermedvetna.
Samtidigt förändras också vårt samhälle. Våra invanda könsroller ompositioneras, och de halkar ofrånkomligt allt närmare varandra. Förr fanns det en blå pol, och det fanns en röd pol, typ. Och vad som då var manligt respektive kvinnligt bestämdes av andra saker än av fysiska attribut. Idag har det skett en rejäl glidning när det gäller vad som förväntas av oss. Istället för en blå respektive röd pol, har vi skapat något som närmast kan liknas vid två olika nyanser av grått. Som kille ska man numera vara både stark, händig och resolut, samtidigt som vi förväntas visa känslor, kunna samtala, hälla sköljmedel i rätt fack i tvättstugan, och med stil också svänga ihop en ostsufflé.
För tjejer är kraven lika omänskliga. Handlingskraftig, självständig, ambitiös och karriärlysten, men samtidigt öm och tillgiven är ingen dålig lista. Men det var inte bättre förr. Bara lite enklare.
Jag menar att allt detta har gett oss ett inneboende behov av att återställa den konventionella polariseringen igen. Att helt enkelt förstärka skillnaderna mellan könen. För det är i de skillnaderna som attraktionen kan gro. Och, vilka visuella attribut signalerar vår könstillhörighet allra tydligast om vi är av hankön? Omvänt då, vad är rent visuellt mest kvinnligt? Medan du funderar på det kan jag meddela att det idag säljs fler gymkort än någonsin, samtidigt som det också genomförs fler bröstoperationer än någonsin. Min tolkning? Män vill bli mer män, och kvinnor vill bli mer kvinnor (Observera att jag inte menar att manlighet sitter i musklerna. Inte heller att kvinnlighet är knuten till bysten.).
Idag har ingen heller lust att vänta. Inte på något. Så det fuskas, stjäls och trixas. Där man igår var nöjd med den lott man höll i handen, så är man idag inte bang för att när som helst på dygnet maila, messa eller ringa vem som helst för att fixa sitt problem. Och enligt mig är det precis denna respektlösa ”quick fix”-iver som ligger bakom den alltmer utbredda dopinganvändningen. Brist på respekt för lagar och regler. Men också brist på respekt för sig själv och sin kropp. Lusten efter mer manlighet blir helt enkelt övermäktig. Och då måste tålamod förpassas till de mer förgängliga dygderna.
Så, dopas det mycket på gymmen därute? Ja, dessvärre tror jag det. Precis som att en miljon flugor inte kan ha fel vid vissa tillfällen, så kan alla beslag och ingripanden bland tull och polis inte betyda annat än att det knapras duktigt där i stugorna.
Så, du som känner att du måste ta prylar för att kunna impa på tjejerna eller polarna, tänk igen. Det du behöver är inte piller, utan tid. Resultaten kommer med största sannolikhet bli desamma, och mer bestående.
Och med handen på hjärtat, är det inte roligare att göra resan med rätt sorts packning?
I dina växande musklers tjänst
Alex Danielsson
Chefredaktör, BODY Magazine
REDAKTÖREN LISTAR: I min iPod
1. Nelly Furtado – ”Loose”
Ascool böna som här har levererar en rätt spretig anrättning. Men den
svänger, och den skapar en suggestiv och mycket solid känsla rakt
igenom. Kanon.
2. James Morrison – ”Undiscovered”
Skönt nedtonad blues-soul. Och med en sammetslen gossröst som kan röra alla människors inre. Bäst!
3. Gavin Dedraw – ”Chariot”
Gamling som trots Idol-Erik fortfarande inte bytts ut. Enkel men
genial östkusts-rock, som numera är ett måste på alla herrmiddagar
4. Justin Timberlake – ”FutureSex/LoveShow”
Killen har nu växt upp men vet fortfarande inte hur man gör fel. Många
dyrkar honom. Alla andra gillar honom. Jag är en av de senare.
5. Pink Floyd – ”Wish you were here”
Ahh… får mig att minnas alla mina ungdomssynder… ja, eller några i alla fall. Obetalbar.
