Dags igen att träna med eliten. Denna gång tog jag mig an Gävles egen trollgubbe Zone Capone.
Vanliga killen* rider igen: BODY tränar med eliten
Det var ett tag sedan sist. Mycket har ändrats, men trots att jag överlevt tuffa träningspass med både Roger Zapfe och Jostein Ödegaarden, skrattat mig harmynt tillsammans med Johan Oldemark, och förvirrats upp till gränsen för vad som är mänskligt av Helene Hobys kvinnliga närvaro, är jag fortfarande lika vanlig som när jag en gång i tiden började undersöka hur de riktiga profilerna egentligen tränade.
Nu hade turen kommit till Kenneth Nordqvist, eller Zone Capone, som han lite mer alert lystrar till. Denne man är en, milt uttryckt, färgstark profil, som styvnackat vägrar att följa konventionella vägar och levnadsmönster. Zone, som har tränat och tävlat sedan Hedenhös, driver sedan 18 år Zone Shop i Gävle, där byggarkläder och kosttillskott dominerar varulagret. Sedan 6 år driver han dessutom sajten zonecapone.com, där han på illa stavad rap-engelska fängslat stora delar av byggarvärlden med sina anekdoter, och sina rätt och slätt tokiga upptåg.
Zone ser på sig själv med en lika enorm glimt i ögat som han gör med allt annat. Humor, ironi och självdistans blandas ofta med stora delar ärlig respekt, kärlek och uppriktighet. Därför kan han för en del vara svår att förstå sig på. I en tid där ett tillstånd av konstant tidsbrist verkar vara allmängiltigt, så är det just de människor som kompromisslöst går sina egna vägar som först faller utanför det trygga rutnät vi har för ögonen när vi bedömer och sorterar de vi möter. Zone passar därför inte in i en enda ruta, samtidigt som han passar in i alla.
Och det är också halva tjusningen med denne galning. Min fru brukar säga att jag minsann aldrig har tråkigt när jag lever med henne, och detsamma skulle kunna gälla för herr Capone. Genom åren har vi lärt känna varandra ganska skapligt, och han är fortfarande en av dem som gör mig allra gladast när han ringer, mailar eller skickar sms. Så att vi skulle köra ett pass ihop inför kameran kändes nästan som en självklarhet.
Vid i princip alla tidigare tillfällen i den här serien har jag av självklara anledningar varit livrädd, skärrad och aningen spänd. Mina då ynka 80 kg kunde omöjligen förslå mot varken Rogers 140, eller Josteins 130. Idag, 5 år och massvis med tuffa träningspass senare, pekar min egen nål upp emot 85, vilket visade sig vara ganska exakt vad Zone hade med sig till Stockholm denna dag. Han befann sig vid tillfället på det som senare blev en tävlingsdiet, varför detta mer kändes som ett gemensamt träningspass än en av de dokumentära vansinnighetsfärder jag tidigare gjort.
Vi möttes på Delta Gym i Stockholm, där vi efter omfamningar, en halvtimmes skitsnack, och en stor kopp av Dimmans (Dimitri Skarmoutsos, gymägare) utmärkta kaffe, begav oss ned bland stänger och hantlar. Vi skulle köra armar.
* Bakgrund
2002 inledde vi en reportageserie där vår reporter begav sig in i gymmet för att genomföra ett träningspass med några av branschens profiler. Idén var att ge dig som läsare en ärlig och uppriktig bild av hur dessa atleter verkligen tränar. Serien döptes snabbt till ”Vanliga killen…” därför att reportern var just det – en vanlig kille.
Under resan träffade och tränade denne ordinäre man med Roger Zapfe, Jostein Ödegaarden, Johan Oldenmark och Helene Hoby, innan han tillfälligt lade gymväskan och pennan åt sidan.
Nu har han dock utrustat sig med både nyfikenhet och näsvishet, nog för att våga snöra på sig gymdojjorna inför kameran igen. Och Sveriges profiler bävar därmed – Vanliga killen rider igen.
