Våga vägra: De 10 viktigaste anledningarna att hålla sig borta från dopning

Illustration: Seth Janson

Känner du någon som gör det? Gör du det kanske själv? I så fall är det läge att tänka till. Här är de tyngsta skälen till att säga nej till dopning.

Den här artikeln inriktar sig inte på någon skrämselpropaganda. Vi påstår inte att dopning förvandlar dig till ett flickvänsmisshandlande monster, som man ibland kan läsa i tidningarna. Naturligtvis existerar sådana fall, men de har mer att göra med personen i sig, än dennes dopningsmissbruk. Dessutom är nästan alltid andra preparat som alkohol eller narkotika inblandade. Vi tänker inte heller låtsas att dopning inte ger resultat – vore det så enkelt skulle ingen använda preparaten. Slutligen ger vi oss inte på en diskussion om vilket fusk det är att använda olagliga preparat om man tänker tävla. De moraliska värderingarna får andra stå för, och dessutom är det en försvinnande liten del av anabolakillarna som någonsin kommer upp på en scen. Däremot tänker vi belysa de riktiga nackdelar som dopningen faktiskt har, och som gör att kurande kostar betydligt mer än det smakar.

#10. Say hello to avslitna muskelfästen

En ofta bortglömd nackdel med dopning är att skaderisken i träningen ökar markant. Problemet är att man dels ökar i styrka för snabbt, och dels blir starkare än ens kropp är konstruerad för att vara. När man ökar i styrka snabbt (främst på grund av det vätsketryck man får) hänger inte senor, ligament, leder och så vidare med i utvecklingen, och skadorna kommer som ett brev på posten.

Att komma upp på en hög nivå rent styrkemässigt behöver inte innebära problem för en person som är robust byggd och är ”menad” att vara så stark.

Men för en vanlig sillmjölke som dopat upp sig till de nivåerna blir det som att sätta in en formel-1-motor i en gammal skrotbil – den går snabbt rakt fram, men får direkt problem med väghållning och hållbarhet.

#9. Var du klen och degig innan kommer du fortfarande vara klen och degig

Bara för att du trycker i dig steroider kommer du inte att se ut som Ronnie Coleman. Man måste tänka på att alla stora bodybuilders – oavsett om de är dopade eller inte – har tränat seriöst riktigt länge och framför allt är innehavare av riktigt bra anlag för muskelbygge. Om det vore så enkelt som att sätta en spruta i rumpan skulle vi se många framtida Mr Olympia runt om på gymmen i Sverige, men vi har i så fall missat dem.

Lejonparten av alla dopade ser faktiskt inte mycket ut för världen (de ser mest ut som tomater). Joachim Bartoll, expert på träning och nutrition, förtydligar:
– Det roliga är ju att 99 % av alla som använder dopning skulle få bättre resultat naturligt om de kunde sköta sin kost och träning ordentligt istället.

#8. Lagens långa arm blir allt längre

Dopning är olagligt. Nu säger du säkert ”duhhh” eller något annat insiktsfullt. Men nu syftar vi återigen inte på det moraliskt felaktiga i att bryta mot lagen; den här listan är mer egocentrisk än så (vilka tar ni oss för egentligen?).

Problemet vi fokuserar på här är att polisen faktiskt fått upp ögonen för steroider mer och mer för varje år som går. Ett inte obetydligt antal dopninganvändare hamnar i trubbel med rättvisan varje år. Och nu talar vi inte om några tungt kriminella typer, utan vanliga killar som gjort misstaget att försöka ta genvägen till sommarformen.

En del av dem klarar sig med böter – andra får visa sommarformen för läderbärande mustaschkillar i finkan. Oavsett vilket är det aldrig trevligt (och än värre – synnerligen katabolt) att ha farbror blå knackandes på dörren när man ligger och sover.

#7. Du mår som 65 fast du fortfarande kan raka dig med en grov handduk

Det här kanske har känts som man har hört till leda, och vi ska därför inte fastna i någon lång medicinsk utläggning om alla potentiella hälsorisker med att använda dopning (även om det är lockande att spy ur sig referenser för att vi ska framstå som smarta).

Vi nöjer oss med att konstatera att de finns där. Självklart är vissa av riskerna överdrivna (som alltid i sådana här sammanhang), men det finns också riktiga hälsoproblem som man absolut inte kan ignorera. Sambandet mellan bruk av steroider tillsammans med tillväxthormon och hjärtproblem är ett av dem; riskerna med vätskedrivande preparat ett annat.

Oavsett vad folk säger finns det alltid ett visst inslag av rysk roulette i kurande – om än med kanyler istället för kulor.

Även om din polare verkar ha klarat sig bra är det ingen garant för din egen hälsa. Det funkar lite som när man går all in i poker: Works every time but once.

#6. Upp som en sol och ner som en pannkaka

Vi påstår inte att inga resultat är bestående – det vore att ljuga. Det finns numera belägg för att dopninganvändare kan behålla en liten del av sina resultat även efter avslutad kur. Men resultaten man får behålla är mycket små, och jämfört med resultaten under själva kuren är de en ren katastrof. Efter varje kur får nämligen dopninganvändaren en lång period då resultaten inte bara står still, utan verkligen dalar.

När ens egna hormonnivåer är i botten är det inte lätt att bygga muskler – det kan rent av vara svårt att komma iväg till gymmet överhuvudtaget eftersom motivationen ofta sviker.

För många blir därför kurandet en lustiger dans, där ett steg framåt följs av två steg bakåt, eller en uppcurlad hantel av två tappade på tårna.

#5. Du ser ut som skit

Många av oss tränar för att se bra ut, och det gäller oftast även
dopninganvändarna. Tyvärr har de fått saker och ting om bakfoten:
Dopning gör inte att du blir snyggare – tvärtom.

Vad gäller tjejer är nackdelarna uppenbara med de maskulina drag som
följer i dopningens kölvatten; den klassiska breda käken är bara ett
exempel. Men även för killar får utseendet sig en knuff i fel riktning
under kur. Det ökade blodtrycket och vätskeretentionen gör att ansiktet
får en rödmosig och plufsig look.

Personerna ser ofta tio år äldre ut och liknar närmast lite degiga
garderobsalkoholister, som dessutom svettas konstant. Acnen som många
drabbas av gör tyvärr inget för att kompensera för föråldringen av
utseendet – blödande varbölder är helt enkelt aldrig attraktivt.

#4. Den iranska kaviaren får vänta (eller intas bakom lås och bom)

Visst finns det billigare preparat som ryssfemmor och annat, men det ena leder ofta
till det andra och i slutänden står man där med tillväxthormon som kostar skjortan och
femtio.

När det egna preppandet börjar kosta mycket pengar blir det lätt att
man beställer åt någon polare på gymmet när man ändå fixar sina egna
grejer så man får lite rabatt. Sedan blir det till någon polares polare
så man får sina prylar gratis, och när man ändå är igång kan man ju även
kränga iväg lite grejer till hans polare också och tjäna sig en hacka
på kuppen. Innan du vet ordet av är du en fullfjädrad försäljare, och om
polisen har ögonen på dopninganvändare är det inget mot vad de har på
försäljare.

Att man dessutom tvingas ha närmare relationer till mer eller mindre
tungt kriminellt belastade element är kanske inte heller något som får
en att hoppa upp och ner av lycka.

#3. Din lille vän vägrar att samarbeta

Det här om något borde få folk att tänka efter innan man ger sig in
på något dumdristigt. Rubbningar i sexualdriften (den kan först bli
väldigt stark, bara för att senare praktiskt taget försvinna) och
potensproblem är extremt vanliga bland dopninganvändare.

En har problem under kur, en annan efter avslutad kur och en tredje
åker på båda delarna. Men problem har de. Det är ingen slump att samma
suspekta sajter som tillhandahåller dopning nästan alltid också erbjuder
Viagra.

Om du väljer att kura finns det helt enkelt en betydande risk att du
får problem att ha sex med flickvännen. Och även om du lyckas rent
fysiskt är risken stor att du ändå inte är sugen – varken idag, imorgon
eller nästa vecka.

Om du kände dig väldigt manlig när du slog den där krabban på gymmet,
känner du dig nog inte lika manlig nu när tjejen förebrående skakar på
huvudet i sängen.

#2. Ett steg närmare tvångströjan

Det talas så mycket om de fysiska problemen med dopning att det är
lätt att glömma bort de psykiska aspekterna som ofta tenderar att vara
långt mer allvarliga.

När testosteronnivåerna är höga mår män generellt bra och
självförtroendet är på topp. Problemen uppstår när kroppen vant sig vid
de artificiellt uppumpade nivåerna och dessa sedan går i botten efter
avslutad kur.

Samtidigt som man mår dåligt över att den fysiska formen och styrkan
blir allt sämre, ska man även hantera hormonrubbningarna i hjärnan.
Vissa klarar sig med att bara vara lite hängigare under en period, medan
andra går in i fullskaliga depressioner. Från att ha varit Leo när han
brölar om att han är världens kung, är man nu snarare skruttbåten han
reste med – efter den krockat med isberget. Då är det lätt hänt att man
kliver på ytterligare en kur för att få tillbaka den sköna känslan igen.
Och sedan är den onda cirkeln igång.

Dopning fungerar i det här avseendet som vilken drog som helst – användarna blir beroende.

#1. Det fungerar

Det här kanske kan låta paradoxalt – dels med tanke på att vi
tidigare sagt att resultaten inte blir de förväntade och inte är
permanenta, och dels med tanke på att rubriken i sig låter som något
positivt.

Låt oss ta det steg för steg: Nej, resultaten blir oftast inte de
förväntade och nej, de är inte permanenta. Men, och det är det stort
men, något slags resultat – vare sig det gäller styrka, storlek eller
båda delarna – får man av dopning. Även om det inte är så stort som man
hoppats på eller håller i sig så länge, är det fortfarande bättre än det
man får utan dopningen (så länge man fortfarande är på, det vill säga).

Träningen känns lättare under perioden och de flesta upplever att det
blir roligare att träna. Problemet blir bara att när man väl upplevt
att träna under pågående kur blir det betydligt tråkigare att sedan
träna ren.

Tänk dig att du under någon månad kört Ferrari och sedan tvingas byta
till Fiat, eller att du dejtat Jessica Alba och sedan tvingas gifta dig
med din blekfeta gamla granne på övervåningen.

Det vanliga livet blir helt enkelt inte lika kul efteråt. Många är i
det läget inte tillräckligt mentalt starka för att anpassa sig till
verkligheten igen, utan hoppar på en ny kur så fort effekterna av den
förra börjat avta.

Och för varje kur blir det svårare att sluta, de ekonomiska och
sociala konsekvenserna blir mer markanta och hälsoriskerna ökar
exponentiellt.