Arne Tammer – del 2

Del 2. Läs del 1…

Första skivstången

”Jag hade utvecklats till en hyfsad idrottskille. Men jag ville bli bättre. Jag började med gymnastik i KFUM och tränade skidhopp vid Fiskart orpet.Jag hade den förhoppningen att med mer allsidig träning skulle mina friidrottsresultat öka.

Men jag kom inte längre i ledningen. Det var som förgjort.

Men så hände något revolutionerande i mitt liv. I kvarteret var det en byggmästare som hade en snickeriverkstad. I ett hörn fanns en stor kulformad järnbit.

Vi grabbar började tävla om vem som kunde pressa den flest gånger. Första gången orkade jag fem pressar. Nästa gång vi tävlade blev det ett par gånger till. För att gången därpå bli ytterligare en repetition. Nu gick det upp ett ljus för mig.

Om det går att öka i styrka i armen och axeln på det här sättet borde det fungera på hela kroppen! Jag berättade för byggmästaren om mina tankar och han erbjöd sig att tillverka en skivstång att träna med. Nu tillverkades den första skivstången jag någonsin sett av två kopparlock fyllda av smält skrot, samt en 22 millimeter tjock fjäderstålstång som var 120 cm lång.

Överträning

”Nu började jag hårdträna. Jag visste ju inte hur man skulle göra, men det fungerade ganska bra ändå. Jag tog helt enkelt gymnastikrörelser och gjorde dessa med skivstången. Vintern kom och jag tränade mer och mer.

Hemma på vinden satte jag fast gummiexpandrar i väggen som jag tränade på om morgnarna. Vinden var varmast under morgontimmarna. På kvällarna däremot höll jag till i källaren, som kvällstid var husets varmaste ställe, och tränade med min stång. Jag körde som en galning. Och fick lära mig vad överträning var.

Jag var helt slut efter en tid och beslutade mig för att vila 10 dagar. Gissa om jag blev förvånad då jag upptäckte att jag blivit mycket starkare efter denna period!

Sakta började mer genomtänkta träningsprinciper växa fram. Jag vilade vissa dagar och började träna med uppdelning i set och repetitioner. Efterhand som jag blev starkare hängde jag på vad som fanns i viktväg på skivstången. Skrot eller strykjärn. Det gjorde detsamma.

Viktig upptäckt

Efter att ha tränat hårt en hel vinter var det dags att testa friidrotten igen. Nu fick jag lön för mödan. Jag gjorde 11 blankt på 100 meter och satte nytt personligt rekord i längdhopp med 7,24 m. Jag hade bevisat för mig själv och andra att styrketräningen gjort nytta. En oerhört viktig upptäckt för mig”.

Vid 23 års ålder slutade Tammer med friidrott för att satsa på frigymnastik i stället. Syftet var att lära sig muskelkontroll. Han anslöt sig till ett gäng på söder i Stockholm som kallade sig Vikingatruppen. Man höll till i de tomma bassängerna på Eriksdalsbadet. På den tiden fanns det åtta stycken. Alltid var det någon som var fri från vatten.

Här tränade man att gå på händer, slå frivolter och tablå-gymnastik. Det sistnämnda innebar att olika ”människopyramider” bildades. Olika gäng skapades där man var allt från 2 till 5-mannatablåer.

”En av grabbarna var Malte Rellos. Malte har gym i Stockholm numer. Det är där jag tränar. Han var en av många grabbar som blev professionell artist inom cirkusen”.

Vegetarian

Tammer är vegetarian sedan barnsben. Hela familjen levde efter vegetariska regler.
”Men idag kan jag äta en köttbit ibland. Det skadar inte”.

1936 startade Arne ”Tammerinstitutet” i Helsingborg. Men kriget 1939 satte käppar i hjulet för verksamheten. Arne sadlade om och satsade på officersskolan i Uppsala.

En dag då kompaniet var förlagt till Årsta inträffade något som skulle komma att betyda mycket för den fortsatta utvecklingen i hans karriär.

”Vi skulle träna handgemäng, d.v.s. försvar med blotta händerna mot fiende. Ett befäl ville ha fram en frivillig som skulle anfalla honom. Någon skrek mitt namn och jag blev framkallad. Till historien hör att jag under lång tid tränar ju-jitsu med en mycket duktig österrikare på Stockholms Frisksportklubb, som på den tiden var belägen på Mäster Samuelsgatan.

Jag kastade befälet i backen, och han blev rasande. Men jag fann ingen anledning att inte göra motstånd. Bataljonschefen såg hela händelsen och frågade efteråt om jag ville bli idrottsofficer! Och det ville jag förstås. Det var ett perfekt arbete.

Men 1946 var det dags att bege sig tillbaka till Stockholm. Jag hade hunnit skaffa mig två döttrar och fru under denna period. Jag ville tillbaka till storstaden.”

Läs vidare i del 3…