Hoa: The one and only – del 2

Hoa, Frank Andersson och Uffe Bengtsson på High Chaparall, utanför Anderstorp…

Del 2. Läs del 1…

Väl tillbaka från avstängningen, i januari 1973, bevisade Hoa att han var att räkna med även i fortsättnigen genom att slå Nordiska juniorrekord med hela 30 kilo i klass -90 kg. En månad senare vann han senior-SM och lag-SM. Sen var det att åka in på ”kåken”.

”Jag hade blivit lite av pendlare in och ut på kåken. Jag är nämligen värnpliktsvägrare”, säger Hoa utan att se det minsta bekymrad ut.

Tro nu inte att det blev några månader på ”britsen”. Nej, Hoa tog med sig internationell skivstång och 200 kilo vikter och lade sig i hårdträning innanför murarna.

”Tio dagar efter ”muck”, det var i maj -73, gjorde jag nytt rekord med 142,5 i ryck och 182,5 i stöt. Det var under en landskamp mot Polen/Bulgarien. Jag vann min klass. Hoaaaargeeeel…”

Kvällen efter tävlingen var det i dags igen; problembarnet blev denna gång överförfriskad till så den milda grad att han somnade på en högst allmän plats, mitt i Warzawa.

”Jag försökte övertyga förbundsgrabbarna om att jag låg och väntade på taxi, men de gick inte på det. Ledarna var hårda mot oss. All alkohol var förbjuden.

Tro nu inte, trots att jag fritt berättar om mina fylleslag, att jag är en storkrökare. Det är bara att när jag dricker så gör jag det ordentligt. Gillar inte att småhutta.”

Hoa har ett problem som han delar med samtliga ”kändisar”. När han festar så ser alla det. Oftast med kritiska ögon och snack bakom ryggen.

”Fan. Om slipsnisse som jobbar nio till fem går ut på krogen och dräller är det ingen som reagerar. Gör jag detsamma vet hela stan om det och man anklagas för att vara stökig. Det är orättvist.”

Efter sin väntan på Taxi i Warsawa blev Hoa avstängd i 5 månader. Samma år, på hösten -73, presenterades Hoa för hela svenska folket genom en TV-intervju med Bengt Grive.

”Han frågade mig varför jag gormade o skrek på tävlingarna. Och jag kunde bara svara att jag gjorde det för att det var mitt sätt att ladda. Jag hade ingen tanke på att överdriva eller roa. Detta var jag. För mig var det helt naturligt. Gjorde alltid likadant på träningen. Hoaaaargggggel…”

För att förstå hur mycket Hoa har tävlat kan bara i förbigående nämnas att statistiken visar att han som junior slog 17 svenska och 16 Nordiska juniorrekord! Nittonhundrasjuttiofem blev ett ”mellanår” för Hoa. Han var sjuk en hel del och gick ned till klass -90 kg igen.

Han ställde trots detta upp på SM och vann. Dagen efter åkte han till England som turist. Han skulle titta på klubbkamraterna när de mötte englands bästa juniorlag.

”Jag satt i publiken och hade tagit några av de mycket goda engelska ölen. Det gick inte så bra för grabbarna tyvärr. När de hade klarat av de lägre klasserna var vi definitivt under och något radikalt måste göras. Äsch, tänkte jag. Gick ned i omklädningsrummet o fick låna en lyftardräkt.

Garanterat dopad samlade jag mig och stötte 182,5 kilo. Alltså 2,5 mer än på SM dagen innan. Men det var vingligt. Det skall gudarna veta. Hoaaaaargggggel…”

Året efter var Hoa verkligen i stöten. (Dålig dubbelmening där). Efter diskussioner beslöt förbundet att skicka honom till Östtyskland.

”De var rädda att jag inte skulle komma tillbaka. Jag var allt för vild tyckte de. Men tillbaka kom jag och hade nya rekord i bagaget. Jag vägde nu knappt 100 och gjorde 150 i ryck och 205 i stöt.”

I en av skokartongerna på golvet hittade jag ett tidningsurklipp från en Östtysk tidning där Hoa är på bild över hela sidan. Året är 1974.

”Jag blev publikfavorit där. Folk verkligen tjöt när jag kom in. Det var flera tusen på läktarna och de i vanliga fall så kalla och svårsmälta östtatarna mjuknade definitivt när jag plojade lite extra med dem. Jag kastade mig bakom stången och gjorde mohammedansk hälsning. Min bön till högre makter gick hem och de ville ha in mig fler gånger. Jag var den enda de visade på TV. Och varenda tidning var nedklottrade med bilder av mig. De kallade mig för ”Den flygande svensken”.

Jag tycker att en idrottsmans största lycka är att glädja publiken. Just denna resa blev ett minne för livet för mig. Hoaaaaarggggggel…”

”Du vet, det där med att vara med på bild har annars aldrig legat för mig. Hatar folk som nästan prostituerar sig för att få visa sin nuna. För det förekommer faktiskt. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att stå på ett finger eller pissa i motvind för att få vara med. Gillar inte att lyfta folk, eller annat krams som fotografer ofta kommer med. Ta en bild och stick. Kort och koncist. Men det är så jag känner.”

Läs vidare i del 3…