Matlagning är ett av Hoas största intressen.
Del 5. Läs del 4…
Hoa väger idag cirka 95 kilo och funderar på att tävla i byggning igen finns där.
”Jag har alltid tävlat och är en tävlingsmänniska. Det är svårt att lägga av. Jag vet att formen inte är långt borta. Det är bara motivationen och moroten som måste finnas. Byggning attraherar mig fortfarande som sport. Den är så komplett och krävande att man slipper många jönsar och turgubbar. Träningen är mördande och dieten likaså. Men det sistnämnda går hand i hand med ett av mina största intressen; matlagning. Jag älskar denna ädla konst. Kan stå i timmar bara för att få rätt fason på en sås. Men grundprincipen för all min matlagning är att det skall gå fort och vara billigt. Man behöver bara lite fantasi, en del kunskap och mod för att åstadkomma de mest fantastiska smaksensationer. Hoaaaargggggel…”
Hoa arrenderar sedan ett år tillbaka restaurangen på Hälsostudion i Stockholm. Ett jobb han trivs med;
”Jag älskar miljön och människorna på ett gym. Men framtidsdrömmen är ändå en egen restaurang i Stockholm. För huvudstaden kan jag inte lämna. Jag har haft olika ställen runt stan som jag arrenderat Kallade dem för ”Powerplace”. Serverade bra mat o hade olika evenemang. Ofta byggning eller styrkelyft.”
Ögonstenen i Hoas liv kommer in i rummet; Bronco. Bronco är Sveriges coolaste schäferhund. Det är den enda hund jag sett som bara lyfter ena ögonlocket när en stekpanna studsar en millimeter från nosen. Sådan herre sådan hund verkar vara ett uttryck som är ytterligt passande här. I skokartongen hittar jag en festlig bild;
”Det här är om Kiviks marknad. Hade uppvisningar i spänsthopp där. En otrolig tid som är ett oförglömligt minne. Minns när jag anlände till festplasten. Letade i mörkret efter en binge att törna in i (säng att sova i. reds anm.). Äntligen fann jag en och knoppade in. Men uppvaknandet blev abrupt. Jag hade nämligen snott Romeo & Julias säng. Och de var inte alls intresserade av att ha mig där medan de utförde sina aktiviteter. Utslängd förståss.
Det där med spänsthopp var en kul grej. Publiken fick komma upp på scenen och försöka hoppa lika högt som jag. Lite fusk var det faktiskt. Jag hade nämligen en speciell planka i golvet som det var extra svikt i. Blev helt oslagbar förståss. Ända till sista dagen när en stackare av misstag lyckades få en perfekt träff på min specialplanka. Han for all världens väg och hamnade bakom scenen. Ambulansen fick hämta karin. Det var lite tråkigt.
Hoaaaaaaargggeeeeeel…”
Telefonen ringer för tolfte gången under kvällen. En polare i andra änden redogör för dagens Solvallaresultat. Hoa lyssnar spänt. Han spelar varje vecka. Jag återgår till bildkartongerna under samtalet och hittar en bild på Lena Trulsson. Hoa lägger på.
”Hoaaaaargeeeeel… Kolla Lena där. Fan då såg brudar ut som brudar. Jag tycker att kvinnlig byggning urartat. Missförstå mig inte nu. Jag är för jämlikhet och träning för tjejer. Men tävlingsmomentet motsäger vissa anatomiska grundprinciper och metabolistiska fakta, för att uttrycka sig krångligt. Jag anser att man är man och kvinna kvinna. Vi kan inte föda barn lika lite som jag anser att en kvinna kan hålla sig lika deffad som en kille. De är inte av naturen utrustade med de genetiska förutsättningarna att se ut som karlar. Jag vet att många mister sina menstruationer ett helt år efter en hårddiet. Det kan ju inte vara bra. Sedan kan de svullna upp som ballonger efter en tävling. Hur gärna de än vill så kan de inte hålla formen.
Helt enkelt för att deras metabolism inte tillåter det. Kroppen absorberar all näring och allt fett den kan för att bygga upp ett försvar mot liknande deffperioder. Träningen däremot är bra. Och den har jag själv varit med och pushat för i massmedia. Men tävlingar för brudar skulle jag helst se att de försvann. Förresten – tänker du verkligen skriva det? Man får väl hela byggarmaffian på sig! Hoaaaargeeeelll…”
Hoa börjar gäspa. Hans normala sänggående brukar vara 03.00 efter att ha kollat en ”rulle”. Och tiden har kommit när det är dags att ”törna in”. Han skall till föräldrarna dagen efter.
”Jag har härliga små insekter till päron (föräldrar). De väger sammanlagt lika mycket som jag ungefär. De har alltid ställt upp för mig i både med och motgång. Jag gillar dem så mycket att jag vägrade flytta hemifrån. När jag var 23 gav de upp. De skaffade en egen kvart. Hoaaaargggggel…”
