Livet är för de allra flesta av oss ingen dans på rosor. Vi ska jobba, plugga, städa, handla, laga mat, ta hand om barn eller husdjur, göra läxor, fixa samtal, ordna barnaktiviteter och en hel del annat. Detta samtidigt som vi ska vara glada, inspirerande och alltid finnas tillhands för nära och kära. Låter det omöjligt? Ja, det är nog det också.
Eller skulle i alla fall vara det, om det inte vore för det faktum att vi som rör oss i fitnesskretsar har en självskriven tillgång till en nästintill gränslös energikälla. Jag pratar om träningen.
Som för egen del. För vilken gång i ordningen jag extremt undersövd sitter här mitt i natten och författar dessa enkla rader har jag faktiskt ingen aning om. Men av oförklarliga anledningar händer det titt som tätt. Och då självinsikt på senare år kommit att bli en av mina bästa grenar, så vet jag att min egen träning är en fundamental förutsättning för det mesta av det jag förväntas åstadkomma. Varje morgon ger jag mig själv 20-25 minuter av intensiv duvning bland stängerna.
Det låter kanske inte särskilt mycket, men den påverkan denna ringa träningsvolym har på min person är ofantlig. Det är till och med så att en dag utan denna träning blir som att försova sig och tvingas sticka hemifrån utan att hinna med varken dusch eller frukost. Typ att något inte stämmer, och att den dagen på något sätt redan kan anses bränd och uträknad. Med träningen väl utförd innanför västen är det precis tvärtom. Under hela det följande dygnet är jag är glad, pigg, energisk och har mycket lättare att hantera en eventuell motgång.
Jag menar därför att min träning hjälper mig att vara den bästa människa jag kan vara. I den begränsade mån jag vågar tilldela mig själv superkrafter är det träningen som är min spenat, min solstrålning och min hårman. Och jag är säker på att det gäller även dig (även om du kanske inte upptäckt det än). Så oavsett vad som händer i livet, oavsett krav, förväntningar och måsten – gör aldrig avkall på träningen. Det är i slutändan den som får dig att orka, att mäkta med och att faktiskt palla trycket.
I denna novemberutgåva kan vi bland annat fresta med ett smaskigt armreportage med ingen mindre än Mikael Hancic. Micke vann en av klasserna på Luciapokalen 2007, och har nyligen varit uppe och krigat på SM. Vi träffar dessutom den alltid lika leende Jannika Larsson, som här berättar om sin väg till ett SM-silver i Athletic Fitness. Vi har även besökt muskelfestivalen nr 1 – Olympia – och kom därifrån med massvis av intryck och åsikter. Dessutom… I en ruffig källarlokal i Norrköping tränar ynglingen Johannes Årsjö för att bli världens starkaste man. Naturligtvis var vi där och kände honom på pulsen inför höstens alla utmaningar.
Detta och mycket mer hittar du här i BODY.
I dina växande musklers tjänst
Chefredaktör – BODY
REDAKTÖREN LISTAR: Inspirerande idrottsmän
1. Tiger Woods – golf, USA
Världsetta sedan blöjåldern som trots en allvarlig knäoperation
fortsatt att dominera sporten. Tiger tar bort turmomentet i golf (för så
mycket tur kan ingen enskild människa ha) och dubblar publik- och
TV-intresset så fort han är med.
2. Lebron James – basket, USA
Spåddes bli den nye Michael Jordan och har vid 23 års ålder nått
nästan ända dit fram. Oerhört dominerande och självklar MVP ifjol. Trots
det sätter han alltid sitt lag och sina lagkompisar först.
3. Zlatan Ibrahimovic – fotboll, Sverige
Osvenskt namn, osvensk talang och osvenskt ego – där har ni essensen i
Sveriges bäste fotbollsspelare någonsin. Och det mest skrämmande är att
han är långt ifrån färdigutvecklad.
4. Jay Cutler – bodybuilding, USA
Utpekad som kylskåpsliknande tråkmåns, och det må väl vara hänt. Men
att vara så uträknad och utskälld och ändå göra en så vass comeback som
han gjorde på Olympia nyligen, det är unikt.
5. Valentino Rossi – roadracing, Italien
Tidernas främste är fortfarande bara 30 år, och jagar just nu sin 9:e
(!) VM-titel (och att han leder tabellen behöver vi väl inte nämna).
Rossis blandning av ungdomlig nyfikenhet, vinnarinstinkt och
gudabenådade fingertoppskänsla är fullkomligt magisk.