Gunilla i sin första tävling:
Stockholms DM 1982.
Del två av texten ”Gunilla Söderberg i avklädande intervju”.
B&K: Var tränade du och när kom du i tävlingstankar?
GS: Jag körde för fullt på Atlas Gym där ”Hoa-Hoa” stod bakom bardisken och tjatade på att jag skulle tävla. Ett och ett halvt år av seriös träning förlöpte innan jag bestämde mig för att ställa upp på Stockholms DM 1982. Till min stora förvåning gick jag och vann. Och nu var jag helt fast.
Gunillas första tävling slutade med den första av en lång rad segrar. Och det kanske inte var så konstigt då hon hade Hoa-Hoa som sin egen dietist och B&K:s chefsredaktör Ove Rytter som koreograf?
B&K: Berätta!
GS: Hoa-Hoa stod ju i baren och som många läsare säkert känner till är han en hejare på det här med mat. Han talade om för mig vad jag skulle och inte skulle äta om jag ville komma i form. Ove Rytter, chefen till bladet ni håller i, kom jag i kontakt med i samma veva och då jag inte visste någonting om tävlingsframträdandet erbjöd han sig att hjälpa mig med poseringen och det hela slutade ju på bästa tänkbara sätt.
B&K: Hur tränade du i början?
GS: Som jag sade så var det fullt ös från början. Och med allt annat än goda kunskaper i vilka övningar som var bra, men med ett gäng desto duktigare killar på gymmet, var det problemet snart ur världen. Tack vare dem lärde jag på kort tid hur kroppen fungerar och musklerna arbetar. Det blev en hel del basövningar för kroppens alla muskelgrupper, vilka jag anser vara den bästa vägen till att bygga upp bra muskelmassa. Träningspassen genomförde jag antingen själv eller ihop med någon kille som hade samma muskelgrupp på sitt schema.
B&K: Hur åt du då och hur äter du nu?
GS: Då som nu utgjorde husmanskost den större delen av mitt kostintag. Andra basprodukter som min mat består av idag är; Potatis, ris, kyckling, tonfisk och en massa grönsaker. Jag dricker även väldigt mycket vatten. Det brukar bli tre, fyra liter om dagen. Vatten sätter fart på förbränningen och hjälper till att rena kroppen från slaggprodukter, samtidigt som det snabbar på transporten av näringsämnen till musklerna, bara positiva egenskaper alltså. Maten är som sagt väldigt ”normal” under uppbyggnadsperioderna och jag äter kort och gott för att orka träna.
B&K: Vad blir du mest sugen på när du sitter med ristallriken och äggvitorna framför dig och magen skriker efter mat, äter du någon form av kosttillskott?
GS: Bruna bönor med fläsk och kanelbullar är det enda min hjärna tänker på i matväg, när jag är som hungrigast under dieten. ”Off-season” äter jag det utan att få dåligt samvete eller komma ur form. Anledningen till att jag kan äta vanlig husmanskost och godis utan att öka i vikt, beror på att jag rör mig så fruktansvärt mycket och ofta. Med två hundar i familjen som kräver massor av motion har man liksom inget val. Men för mig känns det inte som något tvång eftersom jag älskar att vara ute och röra på mig.
Vad det gäller kosttillskott, äter jag sedan några år vitaminer, mineraler och aminosyror. Detta gör jag för att vara säker på att jag får i mig tillräckligt av allting som kroppen behöver när den utsätts för hård och regelbunden träning. Tack vare dessa tillskott klarar jag mig från kramper på tävlingar och slipper den enorma träningsvärk som brukade följa efteråt.
B&K: Vad är det du hittar på när du ”rör” på dig utomhus?
GS: Det kan vara allt från att klippa gräsmattan, cykla och gå ut med hundarna till att måla hus och åka längdskidor. Och man ska ha klart för sig att även om man själv och den närmaste vänkretsen inte längre förvånas över en muskulös kvinnokropp så finns det fortfarande de som gör det.
Bevis på det är bland annat en rätt så allvarlig cykelolycka med ett pensionärspar i backen här intill. Mannen i fråga såg min endast bikinibandsklädda ryggtavla och styrde rakt in i frugans bakhjul. Och det finns en grannpojke som berättar för kompisarna att det i huset intill bor ett par grobianer, (skratt) så nog kan muskler verka uppseendeväckande, men det bjuder jag på.
B&K: Vad är det som motiverar dig till att träna och gå på diet, år efter år?
GS: Det går lättare att lägga ner tid och ork på träningen när andra talar om för mig att jag blir bättre. Jag måste ha en anledning till allt jag företar mig. Jag vill ha ett mål. Och när det gäller tävlandet, så tror jag att jag alltid kommer att tävla. Nu handlar det om att tävla så mycket som möjligt när man börjar bli gammal, (skratt).
B&K: Vad är det viktigaste i ditt liv?
GS: Min familj! Vad vore jag utan dem? Då menar jag inte ”bara” Mats och Micke. Mamma, pappa och hela tjocka släkten betyder väldigt mycket för mig.
B&K: Du berättade tidigare att dina föräldrar är ett riktigt ”krutpar” som motionerar regelbundet trots hög ålder. Mycket av din styrka har du väl fått från dem?
GS: Mycket av min starka och uthålliga fysik ligger säkert i generna, men att vara ute och röra på sig spelar säkert också en stor roll. Immunförsvaret förbättras och konditionen stärker och piggar upp. Jag är ute minst två timmar om dagen och är aldrig sjuk. Det borde tala för sig självt.
B&K: Blir det extra aerobisk träning då det är tävlingsdags?
GS: Är det hyfsat väder är det promenader som gäller, annars ”bänkar” jag mig på motionscykeln i vardagsrummet framför TV:n med en stickning i händerna. Att sitta inne och cykla är ju så tråååkigt! De enda som gläds är de blivande ägarna till alla tröjor jag hinner med att sticka.
Alla delar av texten ”Gunilla Söderberg i avklädande intervju”: Del 1, del 2 och del 3.
