Så blir du PT

Arbetsmarknaden för Personliga Tränare (PT) ser ljus ut. Men hur går man då till väga om man har andras form som sitt kall? Frukta inte, BODY är din svävarbåt i PT-träsket!

Artikeln ursprungligen publicerad i BODY Magazine nr 269 / 10-2006.

Alla delar av artikeln ”Så blir du PT”: Del 1, del 2, del 3, 10 råd till dig som vill bli en bra PT

PT. Bara ordet ger många kalla kårar. Hurtfriska tjejer i benvärmare som visserligen rekommenderar knäböj, men där själva rörelsen utförs ungefär som en bebis som försöker hoppa. Du vet lite sådär gulligt gungande upp och ner i minimala rörelser. Men det är inte hela sanningen om PTs. Det finns PTs som är seriösa med vad de gör och dessutom väldigt duktiga. När nu arbetsmarknaden för PTs bara verkar bli bättre och bättre är det inte så konstigt att många inspireras att satsa på yrket. Vad kan vara bättre än att arbeta med sin hobby?

Vikten av utbildning

En utbildning gör definitivt inte en bra PT. Men den kan ge dig en bra grund att stå på, både kunskaps- och karriärsmässigt. Kollar man igenom jobbannonser där det söks efter personliga tränare är kraven på utbildning oftast mycket tydliga. Du kan vara hur duktig du vill – utan en allmänt erkänd utbildning är tyvärr ändå många dörrar stängda. Det här är egentligen inget konstigt; det visar bara på att PT-yrket börjar få en alltmer seriös stämpel och bli som andra yrken.

Det stora kruxet med utbildningar inom PT-yrket är den djungel av licenser som finns. Alla skolor har sina egna licenser och för den oinvigde kan det vara strängt taget omöjligt att skilja dem åt. Vi kan egentligen inte heller säga att den eller den licensen är bäst. Vilken utbildning som lämpar sig för ens ändamål beror mycket på vilken tjänst man tänker söka. Se till att kolla vilken utbildning som efterfrågas på det jobb du är intresserad av. BODYs Carina Isaksson, som är en av Sveriges mest erfarna PTs, kan dock rekommendera Personal Training School:

– Ja, den är helt fantastiskt bra. En oerhört krävande utbildning med mycket anatomi, fysiologi och näringslära, kombinerat med både PT-filosofi, praktik och annat smått och gott, menar hon.

Carinas egen filosofi går överhuvudtaget mycket ut på att man måste kunna behärska alla dessa områden för att kunna ta ansvar för en klients hälsa och resultat.

Arne Persson, som har mer erfarenhet än de flesta inom allt som rör träning, arrangerar själv intensivkurser i SKKFs regi. Han menar på att det är extremt viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till det som lärs ut:

– Om något låter konstigt ska man alltid ifrågasätta det som sägs. Har inte vederbörande en trovärdig förklaring till det han eller hon säger, finns det ofta inte mycket substans bakom, säger Arne.

Arne, som har studerat väldigt mycket anatomi i sina dagar, blir många gånger förbluffad över PTs som har fått lära sig att förkasta djupa knäböj och dorsalflexade handleder vid bänkpress. Eller som utmålar latsdrag bakom nacken som djävulens verk. Han själv strävar alltid efter att hålla allt så basic som möjligt och bygga det han lär ut på sunt förnuft.

Vad utbildningen inte kan lära dig

Carina betonar även vikten av andra egenskaper än de rent utbildningsmässiga:

– Man bör ha en stor portion social begåvning, vara ödmjuk och kunna lyssna till klienternas behov.

Man ska alltså inte tro att det bara handlar om att gå en kurs för att bli en bra PT. Även Joachim Bartoll (se bio nedan) är inne på samma spår:

– Det verkar som om vem som helst idag kan bli tränare, coach eller Internet-guru. Men det tar lång tid att bli en bra sådan. Räkna med att du behöver träna hundratals klienter under flera års tid, förklarar han.

Eller som Arne säger:

– Man blir aldrig instruktör på en kurs, varken min eller någon annan. Det krävs många år av både egen träning och instruerande av andra. Däremot kan man få grunder och förståelse som hjälper en på vägen.

Joachim betonar också vikten av att fortsätta utbilda sig kontinuerligt. Han berättar att sedan han började studera kost och träning på fritiden 1989 har han studerat i någon form minst fem eller sex dagar per vecka. En till tre timmar per dag. Det kan låta mycket – men har man kost och träning som största intresse blir det inte lika blodigt.

Man måste också lära sig att vara flexibel som PT. Carina menar på att det handlar mycket om planering. Passen ska vara förberedda i god tid och noga uttänkta, men visar det sig sedan att en viss maskin, hantel eller stång är upptagen får inte allt stå och falla med det:

– Det måste alltid finnas en ”plan B” där du har alternativa övningar färdiga i huvudet. Din klient har varken tid eller råd att stå att vänta, säger hon bestämt.

Alla delar av artikeln ”Så blir du PT”: Del 1, del 2, del 3, 10 råd till dig som vill bli en bra PT

Artikeln ursprungligen publicerad i BODY Magazine nr 269 / 10-2006.