Min resa in i Bosnien blir via Bosanski brod. Det är alltså en bro som skiljer Kroatien och Bosnien, lite som Sverige och Danmark (bara en bro som skiljer länderna åt).
Fast vänta… När det första och enda jag ser är skog, sönderbombade hus, och ruiner börjar tankarna gå.
Genast blir jag påmind om varför jag, min mamma och tusentals andra
Bosnier flydde från ett så vackert land som Bosnien är. Jag försöker vara objektiv i FAKTA jag lägger fram, att 90% av de dömda krigsförbrytarna vid det internationella domstolen i Haag är
Serber, ja varför? Tankarna och viljan från slutet av 1800-talet hade inte släppt angående ett ”stor-Serbien”.
Samtidigt är det värt att påminna om den största massakern som skett sedan andra världskriget i Europa (11 Juli är minnesdagen)
– Srebrenica Massakern där över 8000 människor mördades, begravdes levande osv under en kort period… Ålder och kön spelade ju inte roll, varför lixom…. Bara de var muslimer så….
Detta är värt att upplysa om, likadant som vi på historielektionerna lärt oss
Om första (som faktiskt startade med skottet i Sarajevo…) och andra världskriget.
Vi hoppas att något sådant här aldrig sker igen. Dock är det krig på flera olika ställen, och det verkar aldrig ta slut.
Måste tilläggas att jag blev glad när det kom in en kontrollant med den bosniska flaggan på armen och kollade passet. Självklart älskar jag landet vart jag är född, landet där mina gener är ifrån. I mitt pass står det att jag är född i Bosnien & Hercegovina (Banja Luka) men att jag är svensk medborgare!
Dock anser jag Sverige är det bästa landet och leva i. Sverige
Är ett underbart land som jag anser vara mitt land också. Ett land som jag älskar och vars nationalsång jag sjunger med stolthet när jag står högst på prispallen…
