Hemkomsten

Tänk vad skönt det är att komma hem till sitt egna. Efter 8 dagar på sjukhus i en miljö där det larmas från sjuka patienter och personal som springer in på rummet titt som tätt så är det så skönt att komma hem. De dagar som jag låg på sjukhus var i och för sig väldigt bra, jag var inte mogen att åka hem tidigare. Personalen har varit fantastisk och de har varit som att bo på ett fullservice hotell. De bäddar sängen, talar om när man ska äta, gå ut och gå och nästan talar om när man ska gå på toaletten. Tänka behöver man inte göra överhuvudet taget. Man följer bara med. Operation här, röntgen där, ultraljud provtagning etc. etc.  Nu var vilket fall som helst jag mogen, tiden mogen att få åka hem. Dag i går blev lång och det blev inte mycket till vila. Först var väntan på att läkaren skulle skriva ut mig lång. När vi väl var hemma försökte jag lägga mig i en solstol och vila, men rastlösheten var för stor. Vi åkte istället och veckohandlade. Väl hemma igen så kom mina underbara pojkar, åhhh som jag har längtat efter dem. Jag låg nog hela eftermiddagen och kvällen i soffan och tankade närhet och värme från dem. Tror att dem hade längtat efter mig med Senare på kvällen kom brorsan och bästa svägerskan förbi. Hon är sjuksköterska/distrikssköterska så jag behövde lite hjälp att ta spruta, kan inte göra det själv. Tessan hjälpte mig med det och det gick på ett kick. Ska bara ta denna blodförtunnande spruta några dagar till tills PK-värdet visar rätt. Så jag får väl utnyttja släktens resurser
Nu börjar i alla fall rehabliteringen på riktigt, nu ska här promeneras och bränna fett. Tur att jag har vänner och ”buksvägerskor” hemma som kan följa med mig på promenader.
Det kommer givetvis vara en massa farande till provtagningar, återbesök mm. Men det får man ta. Kommer även att leva resten av livet på Waran, inte det roligaste men tyvärr ett måste för att det inte blodet ska levra sig. Kommer under 3 månader vara låst och beroende av andra med bil och körkort. Köra bil får jag inte göra under dessa tre månader. Får även där passa på att utnyttja släkt och vänner kommer säkert en payback sen, men det tar jag så gärna.
Nej gott folk, nu skiner solen och rastlösheten börjar göra sig påmind så det är bara sätta på sig skorna och gå ut och gå.
Kram så länge!
Home sweet home. <3