Jag minns när man var utomlands förr i tiden. Hur man, när tanken på livet där hemma väl slog en, kände sig avskuren och utanför, då man var i total avsaknad av svenska nyheter. Hur man i varenda fiber kände att: ”Nu händer det nog massor av spännande saker där hemma, och nu är det massor jag går miste om”. Bara för att upptäcka att knappt någon hade saknat en, och inte ett skvatt hade hänt när man varit borta.
Men visst – om man räknar ett bankrån i väst, en politikerskandal i öst, en skogsbrand i norr, och en ny lottomiljonär i syd som världsliga händelser, så var Sverige under den där semesterveckan lika intensivt som de fem första minuterna av Jakten på den försvunna skatten. Men efter några vändor till Teneriffa så blev det på något sätt vardagsmat.
Idag är läget aningen annorlunda. Jag var nyligen en knapp vecka i Spanien med det svenska Body Fitness-landslaget (ja, jag vet att jag är privilegierad). Och trots att alla mina kompisar, kollegor och arbetskontakter mycket väl visste att jag skulle befinna mig på den spanska solkusten, så blev mina dagar där precis som hemma. Mobiltelefonen ringde i ett, min e-postkorg fylldes till bredden, och omvärldens krav på mig kände denna gång bokstavligen inga gränser.
Då jag är en man av tiden så är jag med – online, nåbar, och ständigt påskruvad. Att en och annan streber har denna Distans & Balans-fientliga inställning visste jag, inte minst jag själv. Men nu är det tydligt att det till och med har blivit norm.
När jag skriver detta hemifrån köksbordet en lördagsmorgon, så pågår samtidigt Mr Olympia i Las Vegas, på andra sidan jordklotet. Och trots att jag inte är där, så är jag ändå där. Tävlingarna sänds direkt via webben, rapporteras snabbt via e-post, och jag får till och med liverefererat från tidningens utsända via mobilen.
Utan att gå in på frågan om hur vi överhuvudtaget överlevde innan Internet var uppfunnet, så kan jag bara konstatera att världen idag ser annorlunda ut. Mer och större, men samtidigt snabbare och mindre. Om det är bra eller dåligt har jag inte bestämt mig för än. Jag känner mig tillräckligt ung för att kittlas av teknikens alla fördelar, men samtidigt gammal nog för att reflektera över hur alla dessa möjligheter kan komma att påverka oss.
| REDAKTÖREN LISTAR |
|
1. Olympiska spelen Endast vart fjärde år, och nästintill alla sporter. Det är bara att konstatera att OS äger. 2. Mr Olympia I våra kretsar finns det inget finare. Årets höjdpunkt, utan tvivel. 3. Fotbolls-VM Motvilligt låter jag mig förledas av en samling bollsparkande karlar. Att det inte går varje år avgjorde. 4. British Open, Golf Det må i vissas ögon anses nördigt, men det bekommer mig icke. Denna ädla grässport är den enda utanför gymmet som kan få min puls att rusa. 5. Fitnessfestivalen Tvådagarsfest med allsköns olika grenar, som alla är sprungna ur kärleken till hanteln. |
För dig som heller inte har bestämt dig huruvida det var bättre förr, så kan vi i denna utgåva ge dig ytterligare ett case att ta ställning till. Han är nästan 190 cm, väger närmare 130 kg knallhård, och han lystrar till namnet Gary Strydom. Nästan 20 år efter sin egentliga peak och exakt 10 år efter sin senaste start, så gjorde Gary under sommaren en bejublad comeback. Själv kan jag ta gift på att han 46 år gammal nu är bättre än någonsin, men vad vet jag…
Vi har också träffat det svenska muskelknippet Oliver Adzievski, som på sidan 68 visar hur han gjort för att bli innehavare av sin symmetriska fysik. Det kvinnliga inslaget utgörs denna gång av vårt svenska byggarproffs Klaudia Larson. På sidan 52 berättar hon om livet som damproffs och visar sina favoritövningar.
Vi kan också servera dig en snitslad bana till en komplett utvecklad bröstkorg, det senaste om aminosyran glutamin och tips om ett extremt dietalternativ.
Som vanligt finns det även mycket annat häri. Och mitt i alla tankar om att världen förändras, så är det kanske skönt att veta att det i alla fall finns någonting som är som vanligt.
I dina växande musklers tjänst!
Skriv till BODY, Box 3417, 103 68 Stockholm, märk kuvertet ”Alex”.
