Ingen blir dum av muskler

I Expressen den 7 oktober 2003, har B&K Sports Magazines förlagschef Ove Rytter tilldelats hela utrymmet på sidan 4; debattsidan. Med en bild av honom och Arnold tillsammans. Debattartikeln är skriven i samband med Arnold Schwarzeneggers deltagande i guvernörsvalet i Kalifornien.

Arnold har planerat valkampanjen som en bodybuildingtävling!

Sällan har en österrikisk invandrare – och naturligtvis aldrig en bodybuilder – skapat så mycket uppmärksamhet i ett land som nu.

Arnold är den yngsta tävlande som vunnit Mr Universe, 20 år gammal.

Och efter att ha vunnit världens hårdaste bodybuildingtävling, Mr Olympia hela sju gånger, packade han väskorna och begav sig till Hollywood.

Arnolds första försök som skådespelare skedde 1970 i filmen ”Hercules i New York”. En insats som knappast gav några indikationer på att han var någon coming star inom den industrin. Vi är rätt många som trott att hans politiska ambitioner var lika dödfödda. Tills nu.

Första gången jag träffade Arnold var han mitt uppe i inspelningarna av filmen ”Conan the Destroyer”.

Det var hans andra storfilm, efter kassasuccén ”Conan the Barbarian”, som hade premiär 1982. Hans kraftiga handslag var lika hårt som gluggen mellan framtänderna var bred. Jag intervjuade honom om framtid och drömmar.

Han skulle bli USA:s högst betalda skådespelare – och göra politisk karriär. Jag skrattade högt flera gånger under intervjun. Inte åt drömmarna. Utan helt enkelt för att han var rolig. Så rolig att jag än idag minns skämten.

”Till och med bovarna gillar mig”

Fjorton år senare parkerade sin överdimensionerade bil av märket Hummer i gymmets garage i Venice, Los Angeles.

Det uppseendeväckande bilmonstret stannade i en rektangulär ruta med en stor guldstjärna målad på asfalten. Namnet Schwarzenegger sträckte sig, i strikta och svarta bokstäver, från de yttersta stjärnspetsarna.

Ingen i denna del av staden kunde missa hans framfart, och jag frågade om det inte vore lämpligare att färdas in en mindre uppseendeväckande bil, med tanke på attentatsrisken. ”Inga problem. Till och med bovarna gillar mig!”, log han och lastade en hel drös vikter på skivstången. En poäng som råder än idag, kanske…

Klockan var vid tillfället bara kvart i sex på morgonen. Arnold hade för vana att träna innan familjen hade vaknat till liv. Hans kropp hade i och för sig falnat något sedan glansdagarna. Men han menade att ”En gång bodybuilder, alltid bodybuilder”.

Kroppen var i behov av de energigivande endorfinerna, som alltid gjort honom till en vinnare. Och han håller dem vid liv med regelbunden träning på gymmet än idag.

Muskler är en positiv kroppsmotor

Fördomarna mot människor med muskler är många. Det finns fortfarande de som tror att överarmens omkrets på något sätt skulle hämma tillflödet av blod och syre till hjärnan. Eller helt enkelt att man skulle bli dum av att använda sina muskler. Så är naturligtvis inte fallet. Tvärtom så är en god fysik en positiv kroppsmotor, vare sin man satsar på att vinna i idrott eller inom politiken.

Men kan en bodybuilder med invandrarbakgrund och kraftig accent, körandes en miljöfientlig Hummer, bli guvernör i Kalifornien? Med ett efternamn som nästan ingen vare sig kan stava eller uttala? Svaret är ja.

Av den enkla anledningen att han genom sin karriär som skådis redan sålt in sig i USA. (Och – just det – den högst betalde någonsin.)

Hemligheten bakom Arnold är inte att han kan skjuta från höften, avlossa en missil eller hans gedigna utbildning. (Inom det politiska har han redan en viss erfarenhet efter att ha lett ”The Presidents Council on Physical Fitness”, under president Bush den äldre.)

Snarare är det ett visst mått av intelligens och stor bodybuildingdisciplin, kryddat med humor och målmedvetet och långsiktigt arbete som ligger bakom namnet Schwarzenegger.

Ett outtröttligt energiknippe

De olika filmproducenter som jobbat med Arnold, och även skådespelarkollegor med för den delen, är alla eniga om att maken till energiknippe finns inte. Arnold sägs vara lojal mot produktionen även då det kommer till PR inför premiären, då han likt en president outtröttligt far land och rike runt och marknadsför sig själv och filmen.

Redan vid mitt första möte med karln slogs jag av hans underfundiga kommentarer, karisma och verbala kapacitet. Jag är övertygad om han med flit behållit sin österrikiska accent, för att ha den som ett karaktäristiskt kännetecken. Kanske inspirerad av den tyska magikerduon Siegfreid & Roy i Las Vegas?, vilka aldrig har lämnat sin tyska språkmelodi, eller felaktiga ändelseuttal. Men ändå – eller kanske tack vare detta faktum – lyckats bli profeter inom sitt gebit i ett nytt hemland.

Arnold har enligt mitt förmenande lagt upp hela sin valkampanj som en bodybuildingtävling. Varje dag är ett nytt träningspass, där en ny muskelgrupp (målgrupp) ska bearbetas. Han laddar med rätt mat (information), för att kunna styra mot målet.

Intressant att notera är att han avhöll sig från de tre inledande veckornas radio- och TV-debatter under kampanjen, och istället lät de övriga 134 kandidaterna göra självmål efter självmål. Han kommenterade senare det med att ”Varför satsa på kvalificeringstävlingar? Jag satsar på finalen direkt!”

Upptakten till ”tävlingen” är också en äkta Arnold. Han tillkännagav sin kandidatur under en intervju i Jay Lenos The Tonight Show. Och när han väl gav sig in i den heta striden på allvar, grundade han framgången med ytterligare ett framgångsrikt TV-framträdande hos Oprah Winfrey.

Främst för att få fler kvinnor på sin sida.

Och i finalen bad han om ursäkt för tidigare synder och trummade ut sitt vinnande budskap: ”Let´s bring California back.”

Allt till ackompanjemang av kända filmfraset som ”I´ll be back” och ”Hasta la vista”. Strategi, humor och list. Samt ett visst mått intelligens.

Precis som tiden i gymmet.