- This topic is empty.
-
Posts
-
Samquente wrote:Mina kriterier för att vara vältränad: Hoppa minst 75cm jämnfota, springa 100m under 14s, max bänkpress 1,5 x KV, max knäböj 2,0 x KV, max marklyft 2,5 x KV, max militärpress 1,0 x KV, springa 3000m under 12min, 20 chins, 30 dips och ha BF% under 10. Nån som vill prova?
Jag skulle kalla att klara de lyften för stark. Har bara klarat knäböj samt handstående armhävningar om det nu räknas som en militärpress (fältvarianten:D), samt givetvis chins/dips.
Däremot så har jag själv satt som mål att klara smkvalgränserna för kvinnor i så många (fri)idrotter som möjligt. När det gäller löpningen har jag klarat 800m (2:16, jag sprang på 2:14) och uppåt. Jämförelsevis är 100m kravet 12:45. Jag kommer träna tyngdlyftning nu under vintern för att bli mer explosiv, -har en knapp sekund till att klara 400m (58,5):up:
Andra roliga siffror på samma tema är längd 5,60 (jag har klarat 4,80)
och höjd 1,65, har inte hoppat höjdhopp sen i högstadiet, men då jag i sommras lärde mig göra flickis (igen, kunde när jag var elva) borde fosbury flopp komma som ett rinnande..K4:as atletofficer vore väl ngt för dig. Jag borde klara under femtio, men :nono:reglerna säger ju att det skall vara samma sässong.
mattiasson wrote:Inte en challe att jag klarar löpningen.Det är inte så svårt som det låter. Tänk på nybörjare i gymmet. I början skall man ej ta i för mycket, man måste lära sig slappna av i antagonisten (motsatt muskel), men det går ändå framåt för kroppen tar upp vätska. Sen efter tre månader när kroppen börjar vänja sig vid att träna, så fortsätter det gå frammåt, för man lär sig rörelserna. Först efter kanske sex månader är det lämpligt att utföra ett maxlyft, och på samma vis börjar ens nivå nu sätta sig och plana, det är nu det börjar på allvar.
Har man tränat förut men haft ett längre uppehåll, kanske man kan tekniken, men det tar ändå minst tre månader för kroppen att vänja sig vid att träna.
Gymträning är likt intervallträning, och vid löpning så är 70-90% av de resultat man får första året, från intervallträning. Det handlar mycket om att man tränar hjärtmuskeln. Sen börjar det plana ut och man kan sätta igång på allvar.
Hur mycket har du tränat löpteknik, vet du hur ett löpsteg skall kännas och se ut?
[http://www.posetech.com]
Lär ut massor gratis. När du ’kan’ springa enligt denna metod-vilket kanske tar någon månad att lära sig, och om du därefter tränar seriöst (med lång-kort-intervaller varvat med långpass) i ngn månad, så kan jag garantera att du klarar löpningen.Du kan ju inte görna räkna med att klara ngt som skall vara i klass med bänkpressa 1½ kroppsvikt eller marklyfta 2½ utan att träna lite.
Bra text ang vad det innebär att vara vältränad;
[http://www.crossfit.com/cf-download/CFJ-trial.pdf]mattiasson wrote:Inte en challe att jag klarar löpningen.Pisslätt, det handlar bara om att vilja offra tillräckligt mycket av din psykiska hälsa. Jag är djupt övertygad om att vem som helst på normalvikt med friskt hjärta osv. klarar av ett marathon, om man bara ger sig fan på det. Sen hur man mår efter det är en annan historia. :yikes:
Hittade följande anteckningar jag skrivit av en gammal bok från sjuttiotalet, typ Lyft tyngder och bli stark:)
”Du är stark när du klarar följande övningar såhär många gånger på dessa procent av kroppsvikten”
- Militärpress 1×100%
- Press bakom nacke 12×75%
- Bänkpress 10×100%
- Bänkpress 1×150%
- Chins x20
- Bicepscurl 8×70%
- bicepscurl 1×90%
- Knäböj 10×150%
- Marklyft 15×150%
Vet ngn vilken bok:?
Själv har jag klarat första bänkpress (10 reps på kroppsvikt) och knäböj.
Personligen tycker jag bicepscurlmålen verkar vara på strongman nivå, medans resten är klart uppnåeliga för de flesta.Mischi:
Jag reagerar också på att det, i mitt tyckte, är väldigt ojämna siffror.
Tycker ni andra inte att 12 x 75% i press bakom nacke tex är rätt mycket tyngre än 10 x 100% i bänkpress? Och precis som du säger är ju bicepscurlsmålen rejält tunga.
Bänkpressmålet måste nog ändå vara det allra lättaste när jag tänker efter. 10 x bw känns extremt lätt för de flesta? Nu väger jag iofs lite, men ändå.
Har man 50cm armar, colemans rygg och i övrigt är byggt som en 15årig pojkscout ska de la inte va några probs
Marcus Syvertsen wrote:klarar att marathon, om han bara ger sig fan på det. Sen hur man mår efter det är en annan historia. :yikes:Man mår prima efteråt kan jag lova, problemet är mer hur man mår mellan 27 och 35. Och det är väl där motivationsbiten kommer in, att verkligen springa HELA vägen.
Jag är tveksamt övertygad om att de flesta som är vältränade kan klara ett spartatlon,
om man nu är beredd att offra psykisk hälsa.
Sen hur man mår efteråt är en annan historia.
’Kan klara’ innebär ju givetvis en extrem situation,
-typ ens barn är kidnappade eller liknande.
För det mesta är det nog motivationen som saknas.-För att koppla samman med den eviga diskussionen kring folk som vill träna på gym men inte bli för stora (oroliga att bli jättebjässar). Visst må man behöva gener för att bli en Dorian, men framförallt så behövs det sjuhelsikesjäklaranamma och att inte ge upp, och då de uppenbarligen ej har motivation, så är det inget att oroa sig för.
Precis som väldigt få skåningar behöver oroa sig över att de skulle få för sig att springa till Göteborg.pisch wrote:har man 50cm armar, colemans rygg och i övrigt är byggt som en 15årig pojkscout ska de la inte va några probsIndeed:D
Andreas Guiance wrote:Jag reagerar också på att det, i mitt tyckte, är väldigt ojämna siffror.Jag tycker i alla fall att 10 reps på 100 % i bänken är betydligt lättare än en rep på 150 %.
Mischi wrote:Man mår prima efteråt kan jag lovaTror du inte att en otränad person som gav sig på ett marathonlopp skulle bli väldigt skadad? Jag läste om en snubbe som sprang ett marathonlopp utan att ge sin kropp tid att vänja sig vid distansen först, och han fick gå på rehabträning hos en sjukgymnast i ett halvår efteråt. Snubben jag läste om hade ändå en hyfsad grundkondition, så hur skulle det då gå för någon som aldrig konditionstränat förut? Min gissning är att lederna pajar innan mållinjen.
henkebenke wrote:Tror du inte att en otränad person som gav sig på ett marathonlopp skulle bli väldigt skadad? Jag läste om en snubbe som sprang ett marathonlopp utan att ge sin kropp tid att vänja sig vid distansen först, och han fick gå på rehabträning hos en sjukgymnast i ett halvår efteråt. Snubben jag läste om hade ändå en hyfsad grundkondition, så hur skulle det då gå för någon som aldrig konditionstränat förut? Min gissning är att lederna pajar innan mållinjen.Är omdömmet i form och du har bra skor som du sprungit med litegrann så är det nog ingen större fara.
Många maraton har sluttidskrav på typ sex timmar, det betyder att du måste springa i typ sju kilometer i timmen för att ’klara det’, För mig personligen, och jag promenerar inte så snabbt, lite över medel i promenadhastighet, så går gränsen vid ungefär 6,5 kilometer i timmen för när det börjar bli jobbigare att gå än att springa, detta är vääldigt långsamt, pröva själv med en kompis som håller tempot, gå så snabbt att du tycker det skulle kännas lättare och springa, och börja sen jogga i det tempot. Så sätter du i dig lite mat, salt&dryck under vägen, tänk nu en normalt otränad person, vissst om du tar en person 40+ med ett stillasittande jobb, men ta en vanlig hederlig arbetare (som inte tränar), som inte är överviktig.
Givetvis så är det farligt för lederna för överviktiga, men övervikt är ju inte normalt bara för det är vanligt. Och stillasittande jobb är inte naturligt för de flesta.Mischi wrote:Precis som väldigt få skåningar behöver oroa sig över att de skulle få för sig att springa till Göteborg.Därför tänkte jag vandra:p
Lätt…- You must be logged in to reply to this topic.
