VLCD – Kraschdietens många skepnader

Dieter med lågt energiinnehåll har länge lanserats som snabbfix för viktnedgång. Så här funkar det!

Att snabbfixa kroppsvikten är en långsökt dröm som gärna hör kvällstidningar till. Men en av dessa så kallade krashdieter har fått lite fotfäste inom fitnesskulturen – den experimentella metoden känd som VLCD. Vi tar en närmare titt på varför den skulle kunna fungera, i teorin. Och varför den i praktiken inte brukar göra det.

VLCD

Ät endast kålsoppa. En grapefrukt + citronvatten. Byt ut alla måltider mot måltidsersättningspulver. Lev på juice. Bara proteindrinkar dagen lång. Skepnaderna varierar men substansen är densamma. Den otålige bantaren har fått nog av otillfredsställande resultat och gör en drastisk nedskärning av maten. Kroppsvikten minskar snabbt under de första veckorna.

Förr eller senare måste personen ta steget tillbaka till en mer normal kosthållning, men det är ett senare problem för den entusiastiske självplågaren som äntligen ser kilona rasa. Med modern lingo kallas kraschdieten VLCD, Very low calorie diet, termen syftar på dieter med ett energiinnehåll som typiskt ligger mellan 500 och 800 kcal per dygn. Med andra ord, en bra bit under ”svältgränsen” även om det rör sig om en liten och lätt person.

Det rationella bakom att gå på en kraschdiet är enkel. Alla vet att den överviktige är överviktig på grund av för mycket mat. Ju mindre mat desto snabbare resultat och lägre kroppsvikt. De mer balanserade livsstilsförändringarna, ett äpple i stället för en kanelbulle här, ett glas vatten i stället för en läsk där, har helt enkelt inte levererat. Ett kilo mänskligt fett representerar ett energiöverskott på cirka 7000 kcal. Det betyder att om du kapar 500 kcal per dygn från din kost så skapar du ett underskott på 3500 kcal per vecka (500 x 7 = 3500), vilket i sin tur betyder att det tar två veckor att tappa ett kilo fett (2 x 3500 = 7000).

Tar du sedan ett snedsteg efter två veckor och demolerar en lunchbuffé och ett genomsnittligt svenskt fredagsmys kan du på en enda kväll ha raderat ut en veckas mer moderat diet. Kapar du i stället 1000 kcal per dygn skapar du samma underskott på en vecka i stället för två. Lever du på VLCD kan du ha ackumulerat ett energiunderskott som motsvarar sex-sju kilo kroppsfett på en månads tidsspann. 10-15 kilo på två månader. Ett högintressant prospekt för många.

Fördelar med VLCD

Förutom det maximala energiunderskottets iskalla matematik finns i huvudsak två aspekter till som kan tala för användandet av VLCD. Det första har att göra med vanor och livsstil. Den överviktige vars vanor och kosthållning är en röra helt bortom räddning kan ha svårt att få resultat av små, gradvisa förändringar. Ibland är det enklare att skrota det gamla helt och börja om från början. En begränsad tid av VLCD kan fungera som ett avbrott, en paus från alla sina gamla (o)vanor, en urstädning av allt som finns i köket och några veckor med mycket begränsad mat som man inte behöver fundera över. Perioden kan bli en tid för reflektion kring vanor och beteenden där känslodrivet ätande medvetandegörs och lite hälsosam distans uppstår. Efter karantänperioden kan man, stärkt i sin motivation av snabba resultat, börja om från början och bygga upp helt nya, bättre vanor.

Det andra tänkbara motivet för VLCD är djurstudier som visar att ett lågt energiintag förlänger livet. Försöksdjur som lever på VLCD har lägre ämnesomsättning, mindre stress och slitage på celler, metabola system och cirkulation. Deras kroppar tycks fungera långsammare, på en lägre aktivitetsnivå, och håller på så sätt längre. Till frågan om hur kul djuren har i sitt undernärda tillstånd, eller hur tungt några års längre liv väger jämfört med livskvaliteten från dag till dag brukar inte vetenskapen nå.

Nackdelar med VLCD

Det finns också några tydliga problem med VLCD. Det första är att kroppen riskerar att på olika sätt börja fungera sämre när den inte får ens i närheten av det bränsle och den näring som den faktiskt behöver. Ämnesomsättningen riskerar att sakta ned, den hormonella balansen riskerar att rubbas. Mage-tarmfunktion riskerar att kompromissas. Immunförsvar, fortplantningsförmåga, prestation, humör och mående riskerar att försämras radikalt. Vilken som helst av dessa effekter eller en kombination av dem skulle kunna äventyra resultaten av dieten.

Vidare är VLCD till sin natur en provisorisk insats. Skulle man på något sätt lyckas leva på VLCD permanent skulle man troligen efter en tid bli undernärd, försvagad och sjuk. Det praktiska problemet är dock snarare att personen som ska gå ned i vikt helt enkelt inte klarar av att hålla sig till dieten speciellt länge. VLCD kräver för mycket och är för slitsamt, när motivationen tryter och vardagen tränger sig på. När det sedan brister är det stor risk för rekyleffekter där man på grund av det stora energiunderskott man levt med förlorar kontrollen över sitt ätande och kompenserar genom att äta ännu sämre än innan. Eller att man helt enkelt faller tillbaka in i sina tidigare vanor när dieten väl är avklarad, varpå kroppsvikten förstås också kommer tillbaka, den är ju ett resultat av matvanorna.


VLCD i ett nötskal
  • VLCD (Very low calorie diet) betyder diet med mycket lågt energiinnehåll. 500 – 800 kcal per dygn är norm. Detta är en extremt låg kalorimängd, som bokstavligen innebär svält.
  • Exempel på VLCD är snabbdieter där men uteslutande äter något enstaka energisnålt livsmedel, till exempel äpplen eller grönsakssoppa, måltidsersättningspulver, bara flytande föda, eller lever på proteinpulver.
  • Metoden leder till snabb men ofta tillfällig viktminskning, och en möjlig kickstart på en livsstilsförändring där man får tillfälle att bryta dåliga vanor.
  • Det finns två avgörande problem med VLCD . Dels att dieten är svår att upprätthålla på sikt, varför även resultaten av dieten är svåra att behålla. Samt att kroppens system riskerar att börja fungera sämre till följd av det stora energiunderskottet. Dessa faktorer gör att VLCD inte generellt anses som en långvarig metod för att hantera vikt.