Vad är det som händer runt mig, mina vänner och de som jag håller av. Varför kan inte livet bara vara en dans på rosor, med medgång och lycka. Ena sorge beskedet efter det andra kommer hack i häl hela tiden, VARFÖR?? Hur mycket ska en människa orka. Vad har gjort att vi får så mycket negativa vibrationer.
Först får jag själv ett besked som drar undan mattan, jag har ett hjärtfel, det är nu åtgärdat och jag försöker ta mig igenom rehabliteringen och försöker må bra. Jag orkar mer och mer för varje dag och känner energin komma tillbaka. Då får jag veta om en nära vän som har fått cancer, en annan vän fick beskedet om cancer precis innan jag fick veta om mitt hjärtproblem. En annan vän ska separera en annan vän får veta att sin make har åkt till akuten för eventuell hjärtinfarkt, finns det inga stopp. En annan vän dör. En annan saknar en annan och livet är bara skört. Sen ska jag själv separera då min sambo var otrogen när jag opererades. Hur mycket orkar man??
Livet är skört, ta vara på varandra och ta inget för givet.
Visa kärlek, ömhet och vördnad!
Le, skratta och var glad!
Fånga dagen!
Lär dig livets största gåva,
ÄLSKA, GLÖMMA & FÖRLÅTA

Tänk vad skönt att få gå promenader utan att efter en liten bit börja flåsa. Vilken skillnad jag känner med andningen och syresättningen efter operation. Har gått ut och gått varje dag i stort sett sen jag kom hem, dock med varierad distans. Jag har gått mellan 3-5 km varje dag. Känner mig stark och löpsteget är inte långt borta. Det är en fantastisk skillnad som jag känner, det går knappt att förklara. 16 dagar efter operation och jag känner mig verkligen som en ny människa. Syresättningen till hjärnan och resten av kroppen gör att man känner sig mer allert, dock är jag fortfarande trött och känner värk efter operation. Behöver mycket vila, men mellan vilo perioderna är jag och blir jag bara piggare och piggare. Den oro jag hade innan operation kan jag inte längre förstå att jag hade, det är en sådan underbar skillnad. Operation gick oxå enligt vad läkaren sa fantastiskt bra. Inga som helst komplikationer, alla värden var bra och höll sig stabila hela tiden. Snart är tränigen åter ett faktum, dock lite rehab först. 3 månader ska jag ge rehabliteringen.
Till nästa vecka tänkte jag försöka mig ner till Sats för lite rehab träning. Jag håller mig till promenader denna vecka ut.
Nu är jag sjukskriven 3 månader, under tiden ska jag, rehabträna, gå promenader och njuta av nuet.
Test! Försök att under en dag inte använda Era armar, bindfast dem i sidan, försök sen sätta dig ner, resa dig upp, lägga dig ner, ställa dig upp, bära en liter mjölk etc, etc.
Jag får under denna period inte använda armarna. Testa och se hur bra det går ;

Tänk vad skönt det är att komma hem till sitt egna. Efter 8 dagar på sjukhus i en miljö där det larmas från sjuka patienter och personal som springer in på rummet titt som tätt så är det så skönt att komma hem. De dagar som jag låg på sjukhus var i och för sig väldigt bra, jag var inte mogen att åka hem tidigare. Personalen har varit fantastisk och de har varit som att bo på ett fullservice hotell. De bäddar sängen, talar om när man ska äta, gå ut och gå och nästan talar om när man ska gå på toaletten. Tänka behöver man inte göra överhuvudet taget. Man följer bara med. Operation här, röntgen där, ultraljud provtagning etc. etc.  Nu var vilket fall som helst jag mogen, tiden mogen att få åka hem. Dag i går blev lång och det blev inte mycket till vila. Först var väntan på att läkaren skulle skriva ut mig lång. När vi väl var hemma försökte jag lägga mig i en solstol och vila, men rastlösheten var för stor. Vi åkte istället och veckohandlade. Väl hemma igen så kom mina underbara pojkar, åhhh som jag har längtat efter dem. Jag låg nog hela eftermiddagen och kvällen i soffan och tankade närhet och värme från dem. Tror att dem hade längtat efter mig med Senare på kvällen kom brorsan och bästa svägerskan förbi. Hon är sjuksköterska/distrikssköterska så jag behövde lite hjälp att ta spruta, kan inte göra det själv. Tessan hjälpte mig med det och det gick på ett kick. Ska bara ta denna blodförtunnande spruta några dagar till tills PK-värdet visar rätt. Så jag får väl utnyttja släktens resurser
Nu börjar i alla fall rehabliteringen på riktigt, nu ska här promeneras och bränna fett. Tur att jag har vänner och ”buksvägerskor” hemma som kan följa med mig på promenader.
Det kommer givetvis vara en massa farande till provtagningar, återbesök mm. Men det får man ta. Kommer även att leva resten av livet på Waran, inte det roligaste men tyvärr ett måste för att det inte blodet ska levra sig. Kommer under 3 månader vara låst och beroende av andra med bil och körkort. Köra bil får jag inte göra under dessa tre månader. Får även där passa på att utnyttja släkt och vänner kommer säkert en payback sen, men det tar jag så gärna.
Nej gott folk, nu skiner solen och rastlösheten börjar göra sig påmind så det är bara sätta på sig skorna och gå ut och gå.
Kram så länge!
Home sweet home. <3

Jag har nu landat i allt vad operation, värk och sjukhusrutiner heter. Vad är det som jag egentligen har genomgått? Jag har genomgått en fyra timmars lång hjärtklaffsoperation. Kirurgen har lagt ett snitt och delat på hela bröstkorgen, den dåliga aortaklaffen har bytts ut till en mekanisk klaff som tickar som ett gamalt armbandsur.  Jag har efter omständigheterna mått bra. Har gått på stora doser morfin och värktabletter. Nu har morfinintaget och värktablett intaget minskat radikalt. Är givetvis fortfarande lite medtagen och trött, men orkar sitta uppe längre och längre stunder. Jag är ute och går i korridoren och gör massa sjukgymnast övningar samt andas i en speciell tuta för att syresätta alla lungsäckar eller vad det nu heter. Allt går sin ila gång framåt och jag mår bra. Har många omkring mig som besöker mig och ringer mig, skönt med vänner och familj som bryr sig.
Så snart jag kommer hem ska jag ut på promenader flera gånger om dagen och sen sitta i solen och lapa kaffe Lite lyx får man vara värd efter detta ingrepp. Än så länge har jag inge matlust så jag tvingar i mig lite mat bara för att jag måste… något ont som har något gott med sig kanske… ”viktnedgång ”
Ha en trevlig helg mina vänner, vill ni ringa eller hälsa på skicka ett sms.
 
KRAM

Klockan sex på morgonen, har precis vaknat. Natten hat varit si så där. Hat haft värk och vaknat varannan timme och då fått påfyllning av morfin. Måndagen självast operationsdag har mer eller mindre ut suddas. Vaknade ur narkosen och hade en helvets smärta. Fick då morfin i massor. Mamma satt vid min sidan om mig, så skönt. Efter ett litet tag kom även Ronny. Jag var nog den dagen inte så social. På tisdagen, dagen efter operation så var jag väldigt omtöcknad av allt morfin på förmiddagen. På eftermiddagen piggnade jag på mig och var upp på benen och tog ett varv i korridoren. På tisdag kvällen kom mina älskade barn och hälsade på så även min pappa, Åsa och Gitte.
Nu går det framåt och den efterlängtade rehabiliteringen börjar.

Från min vän Lotta

Från min vän Åsa,
Dessa bär jag med mig under min vistelse på sjukhuset. Tack mina alla fina vänner för era ord, tankar och kärlek. I morgon är det dax. När jag vaknar upp är jag en piggare och än mer energi fylld vän, så pass
upp jag kommer ur detta starkare än starkast. Inte för inte jag har blivit kallad Pippi genom tiderna. kram kram på Er alla.

Nu har vi fredag, operation som skulle ske idag har blivit flyttad igen och kommer nu med det senaste beskedet ske på måndag. Jag har under denna vecka hunnit varit riktigt arg och frustrerad. Känner irritation i hela kroppen, vill bara ha detta överstökat nu. Vill börja träna igen, umgås med mina vänner på SATS som jag brukade, dansa och resa. Appropå resa, i morgon lördag går den träningsresa som vi var bokade till Turkiet. På resan åker mina goda vänner ( Lotta, Gerard, Marie, Anders, Veronica, Roger mfl ), jag och Ronny får komma med nästa år . Jag hoppas av hela mitt hjärta att de får roligt och kör ett extra pass tillägnat oss som inte kunde följa med. Kör hårt!!! VI KOMMER TILLBAKA!!
Ikväll ska vi till Åsa och Lasse på middag, underbara vänner! Åsa som alltid finns där. TACK! I morgon blir det middag hos mamma och pappa. I mellan alla middagar ska vi se till att hinna lägga lite klinker på golvet i tvättstugan. Sen är det operation som hägrar. Jag håller alla tummar och tår att inga hinder uppstår. Vet inte om jag pallar med en operationsflytt till. Man laddar upp mentalt och förbereder sig, då orkar man inte med hur många motgångar som helst.
Nu ska jag i alla fall passa på att njuta av helgen och se framåt! Vill återigen bara få operation överstökad.
Kram på Er!
Litet memo till Lotta, Ha roligt och kör hårt i Turkiet, I LOVE YOU!   KRAM
 

Jag har räddat liv!!
Man färdas mellan hopp och förtvivlan. Man är en produkt bland läkare och kirurger som är fantastiskt duktiga på att utföra de ingrepp som måste göras, men att ”produkten” är av mänsklig faktor och har känslor glömmer dem tidsvis. Dem ser en som en siffra, ett papper en produkt som sagt som behöver åtgärda ett fel. Sköterskor och övrig personal har mer känslor och ett mer pedagogisk tänk, de står som ett filter mellan läkare och patient de kan i sin tur förklara vad som händer och varför. Skönt att dem finns.
Jag blev idag hemskickad efter att legat en natt på sjukhus i tron om att bli opererad idag, men så blev inte fallet. Akutfall kom och de måste givetvis ta hand om de först. Men om sanningen ska fram hade de även missat få in mig på ett operationsschema. Dem visste i stort sett redan i går att jag inte skulle få någon operationstid idag, men de levde på hoppet. Nu har jag kommit hem, ledsen och besviken. Man laddar så mycket för att gå igenom en sådan här sak. Nu får jag vara hemma några dagar för att sen ladda om igen. Den gången kan dem inte flytta på mig, det får dem inte göra. Så nu håller jag alla tummar för att det blir enligt plan. Fredag den 20 april blir operation, jag kommer läggas in redan den 19 april. VÄNTA VÄNTA VÄNTA, jag som verkligen avskyr att vänta.
Jag är i alla fall glad och stolt över att i alla fall ha räddat liv, så inget ont som har något gott med sig. Positivt tänkande är bättre än det negativa, så varför inte LE, så ler världen tillbaka. Jag får chansen att mysa med mina barn och min familj istället för att ligga i sal på lasarettet.
På återskrivande!
Sussi

Operationsdag ändrad… läggs in i morgon söndag och operation på måndag. Bara det blir av nu och inte flyttas igen. Det är bara vänta och se!
Ses och hörs efter operation.
Hasta la vista!
 
 

Nu börjar allt klarna, verkligheten är här. Jag är ju inte sjuk, jag har nästan aldrig varit sjuk. Lite förkyld kan jag vara ibland, men sjuk med feber halsont eller liknande är jag ytterst sällan och kommer knappt i håg när det var sist. Jag har nu fått klart i vad problemet är idag, jag har ett funktionshinder, min aortaklaff är defekt! Jag har haft svårt att acceptera detta, för jag förstår inte när jag inte är sjuk. Men nu har jag kommit till insikt och det är ett funktionshinder som nu ska åtgärdas. Igår var jag och träffade läkare, sjuksköterskor och psykolog. Nu är allt klart inför operation som kommer att ske nästa vecka. Lite pirrigt och nervöst är det, men samtidigt känner jag mig fruktansvärt lugn. Nu kan jag fokusera mer på framtiden och att bli den träningsglada och energiska tjej som jag egentligen är och inte soffpotatis som jag har varit de senaste veckorna.
På  tisdag morgon ska jag kontakt thoraxkliniken för att kolla så att det inte har blivit några ändringar i operationsschemat, annars är det bara att åka in och göra sig klar för operation. Spännande faktiskt för att se hur det känns efteråt, tänk om jag orkar gå upp för S-backen utan att låta som en frustande kossa. Nu ska här få kondition i kombination med den styrka jag redan byggt upp. Tänk vilken förutsättning att kunna cykla vätternrundan eller springa marathon. Ja, ja, jag ska klara mig igenom operation först och sen rehab tiden. Men sen! Då kommer jag ta igen detta halvår av väntan med bravur!
Jag håller nu tummarna att jag inte blir sjuk (som jag aldrig blir) innan operation så att dem måste flytta på den pga. det.
18:e april 2012, kommer att bli en vändning i mitt liv med massor av nya utmaningar, livet kommer att börja om och jag kommer att få leva med bättre syreupptagning. Duracelkaninen se upp för här kommer jag
Kram på Er!