Jag fattar inte vad som händer i livet ibland. Jag vill alltid säga att DU bestämmer själv hur livet ska bli och DU ansvarar själv för ditt eget liv. Men vad händer???
Har sedan i våras haft problem med löpning ( läs uppvärmning i lungt tempo) har fått kramp runt hjärtmuskeln och svårt med andningen, konditionsastma säger ni, det trodde jag med.
I Helgen var jag och min sambo i Göteborg där vi kombinerade julbord med min sambos jobb samt Fitnessfestivalen. En fullspäckad helg med bara massa glädjeämnen som jag sett fram emot. När vi i lördags kom till mässan så var vi en aningens sena, (min kusin skulle upp på scen och tävla i luciapokalen) det duggregnade ute. Vi småsprang (lätt jogg) från garaget till entrén. Jag var inte ens andfådd, när det hugger till i bröstet, och får kramp. Kan inte andas in och inte ut, tappar all färg i ansiktet och händer och det värkte i bröstet. Sätter mig på golvet. Får lite av panik inombords, försöker sansa mig och fokusera på andningen. Efter ett tag ställer jag mig upp lutar mig mot min sambo och håller händerna högt. Till slut släpper det och vi går in på mässan. Kände en viss oro inom mig, men slog bort den tanken. Vi skulle ju heja på min kusin
På söndagen när jag vaknade så kände jag att jag hade som träningsvärk i bröstet runt hjärtat. Hmm.. vad f-n tänkte jag, ja ja det går över….  På kvällen kommer min bror och svägerska över, hon är sjuksköterksa så jag berättar för henna vad jag varit med om. Hon råder mig att ringa husläkaren på måndag morgon. Sagt och gjort så gör jag som jag blivit tillsagd.
Idag när jag var hos läkaren berättar jag vad som hänt. Hon lyssnar, och lyssnar lite till, tar blodtryck, och lyssnar åter igen. Dommen…  ” du har blåsljud på hjärtat” Vad i h-vete, jag är ju inte sjuk. Jag har inte varit sjuk på flera år, inte en infektion, hur kan jag?? Jag får göra ett EKG som även det visar att hjärtat inte är helt ok. Men träningen då säger jag, får jag träna?? Svaret är NEJ! Avvakta till du har fått gjort hjärtröntgen och arbets EKG. Men hur kan detta vara möjligt, jag är sund och lever sunt, jag tränar och äter rätt, hur kan jag få problem med hjärtat.
Jag är så förbannad nu, jag måste bli frisk, jag ska ju tävla om ett år. Jag har ju mål som jag ska nå. Detta hjärtproblem ska inte sätta stopp för mig!! Remissen skickad, väntar nu på kallelse sen ska jag ta igen varje minut som jag missat av träningen.
  Jag kommer snart igen, var så säkra!!
 

…… måste backa bandet lite, tillbaka till den tid då jag var 15år.
Det var sommarlov…. mellan åttan och nian. Jag var ute en kväll nere vid ”korvkiosken” hemma i byn. Där stod han, han som skulle förändra mitt liv och även mina närmaste. Jag blev blixt förälskad. Han var så snygg. Han såg mig han med, vi började hänga tillsammans och blev ett par. Jag hängde upp mitt liv på hans och gjorde allt som låg i min makt för att vara honom till lags. Han var 3 år äldre än mig. Jag var så kär…. Efter ett par månader så började h-vetet. Han började slå, oftast när han hade druckit. Han kunde få för sig konstiga saker utan anledning. Det kunde vara någon som retat honom och då var det jag som fick känna av det. Självförtroendet trycktes ner, jag blev en rädd liten tjej. Men ville samtidigt inte visa det i skolan. Där var jag kaxig och utåt agerande. Jag hade där inga hämningar, vågade vara uppkäftig mot lärare och skolkamrater. Men så fort ”HAN” kom i närheten blev jag som en liten ”mus”. Han hotade med att slå ihjäl mig och förstöra mina föräldrars hem om jag skulle lämna honom. När jag försökte lämna honom så hotade och jagade han både mig och min bror. Han förstörde så mycket………. Detta fortsatte, min föräldrar försökte hjälpa mig så gott de kunde, bland alla mina lögner, lögner som jag tog till för att skydda mig själv. Jag visste hela tiden att mina föräldrar aldrig skulle svika mig, därav kunde jag ljuga för dem för de skulle inte slå mig eller på något annat sätt göra mig illa.  Efter c:a 2 år orkade jag inte längre, jag gjorde en polisanmälan, flydde till Göteborg och var borta en vecka. Mina föräldrar var då jätte oroliga. Jag skickade dem ett brev och berättade hela historien om vad jag varit med om de senaste 2 åren. Polisanmälan lades ner på brist av bevis, ”läkarintyget” kom bort….svenska rättsväsendet har man inte mycket övers för. Han lämnade mig trots allt ifred efter ett tag. Självförtroendet var så lågt, jag vägde då runt 40 kg, var tunn och smal… hans mål hade varit att jag skulle väg 35 kg, det var hans ideal.
Jag flyttade hemifrån när jag hade fyllt 17 år och jobbade. När jag var 18 träffade jag en kille igen som också visade sig vara sjuk, psykiskt sjuk… men den historien orkar jag inte ta nu….
När jag var 17-18 och började med styrketräning, blev jag sedd på gymmet. Kom fram en kille, ”Hasse” han och hans tjej höll på med styrkelyft. Han kom fram till mig och sa… vad stark du är. -öhh jag tänkte jag.. såg han det?? Han frågade om jag ville börja träna med dem och tävla för Stockholms polisens tjejlag. – Nja, inte jag heller, jag har ingen chans sa jag. Men sagt och gjort, träningsläger annordnades, träningen tog form och jag blev starkare och starkare. Trivdes på gymmet bland alla goda och glada killar och tjejer. Fick mycket pepp och glada tillrop. Självförtroendet började vända….:-) Jag gjorde några tävlingar då 20 år gammal och med bra resultat.
Knäböj 127,5 kg, Marklyft 132,5 kg, bänkpress 55 kg ( tror jag, kommer inte ihåg bänk så mycket) Ben och rygg var favoriter.
Livet hade vänt
Några år senare träffade jag han som skulle bli far till mina barn. Vi fick två fantastiska barn. Men där första förlossningen var ett trauma + 30kg (läs 94 kg på vågen) skrevs jag in på förlossningen den 26 september 1999.. 28 timmar med 4 minuter  mellan värkarna kom han guldklimpen med ett akut kejsarsnitt. Med ett snitt från naveln och neråt fick sig min mage en törn åter igen……
 
Fortsättning följer………
 

Det började för länge sedan, jag var nog runt 6 år och gick då på lekis som det då hette. Där var det en pojke som dagligen slog mig i magen. Han hade nog med facit i hand och med vuxna ögons försvar inte det så lätt som barn. Han var under hela barndomen och tonåren en riktig ”bråkstake” och jag råkade stå honom i vägen.
Där började min fåfänga utan att jag egentligen nog visste det då. Jag tränad friidrott från det att jag var 7 år och höll på med det flera gånger i veckan fram till jag var 15 år. Samtidigt red jag 1 gång i veckan och testade även periodvis på slalom, judo, fotboll brottning etc. Träning var något jag brann för, friidrott var jag duktig på och hade nog potential att komma långt om jag bara hade fortsatt. Jag skulle när jag var 15 vara med på ungdoms SM men fick lagom till tävlingen körtelfeber och fick därmed träningsförbud under flera månader. Då tog en annan del av livet över…….
Började vara ute mer på kvällarna, testade röka cigaretter, smakade på alkohol mm. mm. mm. Träningen försvann…. under en period mellan 15-18 år
En sommardag när jag och några vänner var på stranden och solade och badade mötte jag återigen den ”elaka” killen från lekis, han ropade då på mig ” Sussi! dra in magen! ” Det skar i mig, jag vägde då ca: 45 kg, var 166 cm lång, jag var inte tjock. Jag har sedan den tiden alltid haft komplex för min mage. Det finns kvar fortfarande och jag lider än idag av detta. Även om det idag har blivit mycket bättre.
När jag var 18-20 år började jag med styrkelyft och jag la snabbt på mig bra med muskler. Kroppen svarade och självförtroendet börja ta ny svängning…
 
Fortsättning följer……

Lite har nog hänt med kroppen, känner att byxorna börjar bli lite stora runt stussen, känner mig fastare i kroppen. Måste göra nytt hål i skärpet… så en viss förändring har nog skett även om det är svårt att se den med blotta ögat.

Efter jul blir det lite deff på schemat, det kan ju behövas om bilderna får tala
Uppdaterar med mer bilder under tidens lopp.
Ha det bäst!
 

Tid att planera, tid att träna, tid att planera och laga mat, tid att umgås med vänner, tid, tid tid, det är nog det som saknas mest. Tänk om dygnet hade 48 timmar, undra verkligen om tiden hade räckt då. Tid är en bristvara. Det gäller att prioritera rätt, göra det som man brinner för mest och tycker är viktigast.
Igår var jag och körde ”hobby innebandy” med mina jobbarkompisar efter jobbet, var det viktigt.. det tåls ju att disskutera, men det var roligt. Det blir en sammanhållning vilket gör att man trivs än bättre på jobbet. Tänkte när jag åkte där ifrån att jag skulle till Sats och köra ett bröstpass. Men hade samtidigt ett behov av att träffa min goa vän Lotta, hur ska tiden räcka. Jag prioriterade om, struntade i bröstpasset och åkte och tog en kopp kaffe med Lotta istället, var det rätt? JA med stora bokstäver, när jag åkte där ifrån och kände mig lyckligare än någonsin. Hade ett uppdämt behov av ”tjejsnack” som blev tillfredsställt. Kom hem till min sambo och åt en underbar middag, kyckling i lergryta, fettsnålt, proteinrikt och gott. Han tänker på mig och min kosthållning kärlek! Jag prioriterade rätt, känner att dagen blev super bra, trots att jag missade mitt bröstpass. Det tar jag igen en annan dag. Jag mår bra i skälen nu när jag tog mig tid att träffa min goa vän. Somnade tryckt på min sambos axel, glad och nöjd efter dagens prioriteringar
Idag blir det ett sent pass (läs 21.00) med min PT, lite sen kan man tycka, men vad gör man inte för att få veckans bästa pass. Även där en prioritering, då är det min PT som har tidsbrist. Med andra ord är det inte bara jag som har problemet tidsbrist Skönt att veta att andra har samma problem med tid.
Det man kan ta till sig är att prioritera och planera är A o O, planera sin tid och prioritera det som är viktigt för en själv. När man gör rätt där blir man också tillfredsställd i livet och mår bra. Ta bort alla energitjuvar och prioritera de som ger energi. De som äter upp en innefrån tar också din energi. Även där, åter igen planera och prioritera rätt.
Tänk positivt!
Ha en underbar dag!
 
KRAM
 
 

Det är just vad jag behöver, delmål… vad kommer härnäst, vad ska jag uppnå till nästa steg. Det är några frågor som jag mailat min PT och väntar på svar på. Det är skönt att ha delmål, dels för att se om man utvecklas åt rätt håll och sen för att ha möjligheten att kunna gå in och finjustera där det behövs.
Idag ska jag träffa min PT och köra ett härligt tungt benpass, får garanterat svar på alla min tusen frågor då.
Träningen går bra och jag tycker själv att jag blir starkare. Känner mig dock väldigt stor ( fet), men inte så det stör (inte så mycket i alla fall ) Skulle vara intressant att mäta fettprocenten för att se vart man ligger, jag vill ju ner i fettprocent och upp i muskel volym.
Vi får se om vi ska ha någon kroppsscanning så småningom och se hur saker ( muskler, fett, vätska ) är fördelat över min kropp.
Ha det bäst!
 

Jag har antigit utmaningen som jag själv satt upp. Jag ska vara med på en fitness tävling och vill också få en bra placering, helst pallplats
Men tittar jag på de som tränar och tävlar i fitness så är de 10-15 år yngre än mig själv, fatta vilken utmaning jag har tagit eller är jag för gammal??. Jag ska nog visa att även jag som närmar mig 40 kan. De yngre inspirerar mig och får mig att vilja mer. Min kära kusin som är i min ålder (dock lite lite äldre)   kan, då ska jag oxå graja detta. Hon är en riktig inspirationskälla. Vilken enerig hon har, vilken målmedveten het, imponerande… men vi är ju släkt så jag har väl fått det någonstans ifrån men egna målmedvetenhet och envishet måste komma från våran söta mormor som även hon är envis, dock inte lika målmedveten kanske. Hoppas jag genom Ulrica även kan få hjälp med bra kontakter inom fitnessvärlden,  jag kommer få hjälp genom min PT men vill få mycket inputs från fler håll. Det jag saknar just nu är mer kontakt och mer pepp från fitness världen. Hoppas att jag får träffa mer personer som jag kan knyta kontakt och erfarenhet med nere i Göteborg på fitnessfestivalen, men även oxå i dag på hälso mässan. Skulle vilja ha mer inpust via mail eller på bloggen, få lite tips och trix. Jag ska givetvis lägga ut mer bilder och träningsdagböcker så att det finns något att kommentera :-S , annars blir det ju inte så lätt att ge feedback.
Min kära PT ( han är så j-vla bra, är så tacksam för att han tar sig an mig) och jag körde ett super pass tillsammans igår, ben låg på schemat. Ett tungt och skönt benpass. Jag hade laddat magen med massor av mat hela dagen så jag kände mig riktigt stark. Körde på mitt gamla gym i Bålsta där jag tränade när jag höll på med styrkelyft,  och inte på Sats där vi brukar köra. Det var kul att komma tillbaka dit. Massor av riktiga maskiner och ställningar. Körde knäböj och benpress, tungt tungt, var det. Men ack så kul det är. Benen nästan krampade, fick sådan pump i benen och väntar nu på den träningsvärk som garanterat kommer att komma. Det formligen sved i både lår och rumpa när vi körde.
Nu ska jag jobba lite innan hälsomässan väntar. Påvägen hem från hälsomässan så blir det IKEA och garderobsinköp till Antons nya rum, sen blir det byte av rum i helgen.
Ha en trevlig helg min goa supportar.
KRAM

Tänk vad många inspirationskällor det finns. Googlar och finner hur mycket intressanta bloggar och hemsidor som bara den. Kan inte få nog av att läsa bloggar om träning, kost och tävlingar etc. Så kul och häftigt att följa utvecklingen hos andra liksom hos mig själv. Men jag är en sådan självkritiker. Jag tycker inte jag blir finare eller snyggare i kroppen, vill har resultat på en gång. Jag vet att man måste vänta att det tar tid. Tålamod är inte min starka sida. Fokus träning är på topp, när det gäller kosten vill jag ha en spark där bak. Den här veckan har jag varenda måltid inplanderad, det är bra och kommer säkert ge resultat.
Mina nya inspirationskällor är http://foreverfitsweden.com/ Vilken tjej riktigt snygg utan att vara homo
Vad vill jag uppnå? Jag vill ner i vikt, min PT vill att jag inte ska ner i vikt nu utan bygga muskler. Helt med på vad han menar och vill göra så som han säger och gör som han säger, men mitt jnnre skriker NER i vikt. Jag måste nog slänga eller gömma vågen under en period. Är för vikt kontrollerad. Jag ska nog bara mäta mig istället. Kontrollfreak det är jag hmm.. inte bra men ändå bra i andra hänseenden.
Igår var jag ute och krattade, vilket känns i högra skulderblad i dag F-N det är inte bra, vill inte ha ont. Idag bli det rehab träning för skulderbladet hoppas då att det släpper och att det blir bättre. Orkar inte ha ont. Det suger verkligen. Jag har ju sådan fokus nu och vill inte bli störd av skador och sjukdommar.
På fredag är det hälsomässa i Älvsjö, tror jag det var som min sambo sa. Vi ska dit och titta och se om vi finner något intressant.
 
Ha en bra vecka
KRAM på ER
 
 
 

Nu är helgen i antågande, så skönt det ska bli. En efterlängtad helg då jag ska passa på att sova ut.
I går tapetserade vi Antons rum
Det är en lycklig son jag har som längtar till rummet är helt klart och han kan flytta in.
Idag jobbar jag halvdag, Anton kommer till mig på jobbet och så ska vi åka och shoppa lite till honom när jag slutar. Sen fyller min kära sambo år i morgon så en liten överraskning till honom ska planeras. I eftermiddag ska jag köra stans benpass med bästa Andreas….längtar
I morgon blir det chins och dips träning, innan kiosk passet i ishallen. På eftermiddag/kvällen blir det thaimat och biobesök.
Fullspäckad helg, men ändå en roligt och familjär helg som jag har längtat efter.
Ha en skön helg alla goa.
 
KRAM

Höstlov, vilket påfund till oss som har barn. Hur ska man få tid till att vara ledig med sina barn denna vecka. Jag jobbar och de är själva hemma. Mitt största dilemma är att få barnen aktiverade och inte bara sitta framför tv, data och xbox. Att förflytta sig från ena skärmen till den andra är inte för mig acceptabelt. Men vad ska man göra när de inte vill något.
Mina grabbar är 10 resp. 12 år. Den yngste spelar hockey, han har träningar och matcher allt från 2 till 4 dagar i veckan. Att han vill sitta och ta det lugnt framför tv ibland kan jag förstå. Men min 12 åring, han vill inte göra något, jag har försökt med allt, lagsport, enmanssport, schack, you name it. Allt allt allt. Inget lockar honom. Vad ska jag ta mig till. Jag vill inte att han bara sitter hemma och tittar på tv eller spelar. Dilemmat är också att han tycker om mat, och då inte den nyttigaste och bästa maten, han tycker också om godsaker så som godis, chips och glass. Vi har sällan det sistnämda hemma, egentligen aldrig, endast när vänner till oss har köpt.
Jag är totalt uppgiven när det gäller hans oaktivetet, kan man säga så….
Idag har jag övertalat honom att följa med mig till gymmet och köra ett pass med mig. Hoppas att han finner det lustfyllt och vill forsätta följa med. Jag vill för hans skull att han ska må bra och finna något som passar honom.
Nu har jag blivit störd på jobbet femhundraelva gånger av samtal om att den ena eller den andra gör si eller så.. säger bara syskon kärlek . I morgon åker yngsta sonen till Sälen med mormor och morfar. Det ska bli bra att de får komma ifrån varandra lite.
 
Nu är det dax att bege sig hemåt och hämta Anton för att sen vidare åka till gymmet. Biceps och axlar står på schemat.
 
Ha en bra kväll alla goa!