I morgon ska jag till Akademiska till röntegenmottagningen. Jag ska då genomgå en datortomografisk undersökning av kroppspulsådern. Hmm vad det är har jag inte den blekaste om. Jag ska vara fastande under de sista 8 timmarna före undersökingen och ska under de två sista timmarna före undersökningen dricka 1 liter valfri vätska. Det innebär att jag kommer att få äta frukost 05,15 och sen leva på soppa och proteinpulver resten av dagen. Ska vara i Uppsala kl. 15,00 sen får vi se vad dem säger. Kommer ha med mig Lotta som stöd då Ronny är i Norge.
Idag har jag kört lite axlar och stussträning, skönt som attan. Sen blev jag bjuden på middag hos barnens pappa och hans goa sambo. Jag har det rätt bra trots allt, varför klaga.
Det märkliga i allt som sker är ändå att jag misströstar inte, jag är en obotlig optimist som inte ger upp. De finns dem som har det mycket värre än vad jag har det, som är sjukare än jag är och även kanske lider av obotliga sjukdomar. Jag kommer att överleva, även om jag kommer att få vara borta från träningen en längre tid. Ni tycker säkert jag är tjatig och jobbig som alltid återkommer till min träning, men för mig är den viktig, för mig är det en livsstil. Jag formligen älskar att träna. Så JA det kommer att bli jobbigt att inte få träna.
Nu väntar jag med spänning och en aningens hopp om positiva resultat i morgon. Håll tummarna för mig.
Kram och god natt
/Sussi
Nytt år är på ingående. Ett nytt år med nya utmaningar men med samma mål. Mål som kommer att nås men på mycket längre tid än tänkt. Detta kommande år kommer garanterat bli ett mycket annorlunda år. Jag går in i det nya året med humöret på topp och med en inställning som tyder på styrka och säkerhet. Jag kommer med all säkerhet genomgå en tuff operation, men den ska inte hindra mig att nå mina mål, den ska hjälpa mig att nå dit jag vill. Jag är stark, det har min mamma sagt till mig ända sen jag var liten och jag är stark, men jag är även svag, men min styrka sitter i mig själv att våga säga till när jag är svag och ber då garanterat om hjälp. Jag har många omkring mig som jag vet ställer upp på mig, min familj framförallt, men även mina vänner. Jag har garanterat VÄRLDENS I SÄRKLASS BÄSTA VÄNNERNA, ni som jag träffar ofta, ni som jag träffar sällan och ni som finns på FB. Ni är underbara och ni alla är oslagbara.
Jag önskar Er alla ett gott slut och ett underbart nytt år, Låt 2012 bli ett underbart annorlunda år.
LEV, LE, SKRATTA OCH FÅNGA DAGEN.
Puss och kram
Sussi
Idag kunde jag inte hålla mig…fick en kick av att prata med min PT i telefon. Så skönt att höra hans pepp och veta att han finns där, var ner till Sats för att köra igenom kroppen lite, lite Möttes i reception av Lindas och Erikas leende. Härliga Bålsta Sats Träffade Carro, Eva, Maria, Annika och Gerard mfl. så roligt.
Körde en enkel uppvärming i form av benböj mot pilatesboll, körde några utfall. Sen gick jag upp på övervåningen och körde några axelövningar och triceps. Hängde lite i chins för att känna om jag skulle orka… mmm jag orkade en halv alltid något efter att inte ha tränat på 3 veckor. Körde igenom magen lite för att få känslan av fasthet. Det kändes så skönt att får träna även om jag tog det ytterst försiktigt och lyssnade på hjärtat så att det inte skulle bli något pulshöjande.
Nu vet jag att jag orkar, om jag bara tar det försiktigt. Det viktigaste är att lyssna på kroppen. Men jag kan inte hålla mig från träningen. Det är så förbannat roligt.
Jag är tillbaka, men inte till 100% kanske bara till 25% men dock tillbaka
Ha en underbar vecka!
Sussi
Nu är snart julhelgen till ända. Väntar svärföräldrarna på kalkonmiddag idag, sen är det åter till allvaret och jobbet. Vi har haft en super härlig julhelg med familjen.
Det som saknas mest nu är träning. Träning som ger fasthetskänsla i kroppen. Just nu känns kroppen som en svamp. Jag tänkte att jag ska ner till mitt ”andra hem” i veckan för att köra lite lätt funktionellträning. Saknar känslan av fasthet. Jag måste ändå få säga att jag som är största chokladälskare har varit väldigt restriktiv när det gäller att stoppa dessa godbitar i munnen. Jag har ätit men dock inte så många och mycket som jag har gjort tidigare år. Nu ska jag oavsett sätta i gång med en enklare träning allt för att hålla igång fram till operation. Det enda som jag måste tänka på är att inte komma upp i puls, det är då den obehagliga känslan kommer och det börjar värka. Men jag känner min kropp och vet hur den funkar nu. Saknar att träffa alla goa som är nere på Sats, saknar att träna och känna musklerna bli spända. Fåfäng, jag… haha som F-N
Se humöret är på topp idag tänk vad det går upp och ner.
Önskar Er en god fortsättning!!
Glöm inte fånga dagen och LE!
Kramar i massor
Idag var jag på Enköpings lasarett och träffade läkaren för att få information om det ultraljud jag gjorde förra veckan på hjärtat. Han lyssnade på hjärtat och till min berättelse hur allt hade uppdagats.
Efter en lång tystnad från honom frågade min sambo som var med vad ultraljudet hade visat. Då började han äntligen prata, han meddelade att det var förträngning i hjärtklaffen till aortan samt att jag hade ett ojämt tryck på respektive höger och vänster sida.
Nästa steg blir att remiteras till Thorax kliniken i Uppsala. Sen blir det operation. Så mina planer för fitness 2012 blir med andra ord lagda åt sidan, får sikta på 2013 istället
Hur mår jag då?? Arg, frustrerad, irrriterad, ledsen, besviken. Jag skrattar och skämtar och gråter ibland. Men jag är realist, jag vet att detta kommer att gå bra, jag vet att jag kommer att få må mycket bättre, orka mer. Vem vet, kanske det blir ett triatlon när jag är klar Det som stör mig mest är i alla fall att de ska skära i mig, öppna upp bröstkorgen.
Får nu vänta till jag ska till Uppsala, troligen i januari för att se vad nästa steg blir. Men innan dess ska jag fira JUL med mina barn och min famlij, fira NYÅR med underbara vänner. Jag säger bara en sak, FÅNGA DAGEN, LE, ÄLSKA , LEV HÄR OCH NU, du vet aldrig när livet tar en annan vändning.
Tack mina vänner för att ni finns och för det ni gör för mig.
Puss och kram
Jag påstår att man gör sina egna val i livet. Men ibland kan andra omständigheter göra så att de val man gör inte blir rätt. Jag har ett mål, ett mål att få stå på scen på Luciapokalen 2012. Men jag måste nog se sanningen i vitögat och inse att målet inte är realistiskt i detta nu. Hade jag fått mått bra och tränat som jag velat hade det inte varit några som helst problem. Men efter att under en längre tid känt mig trött och orkeslös. Tappat kondition och näst intill bli svimfärdig när jag bara värmer upp så förstod jag att något inte är riktigt rätt. Jag gick till läkaren där de såg att jag har ett hjärtfel.
I torsdags var jag på ultraljud för hjärtat, de hittade då kalkpålagringar på klaffen till aortan. Jag ska nu på tisdag träffa en läkare för att få mer information om vad detta innebär. Jag fick strickta order om att inte träna. Vilket gjorde mig väldigt ledsen , det är ju det som är mitt liv, det är det som är jag. Ok, jag får kanske annan information på tisdag, hoppas hoppas :-S.
Nu får jag vackert bara ta det lugnt till tisdag. Men jag vill upp på scen, kanske jag hinner, kanske jag måste skjuta på det till 2013. Det jag blir mest arg på är att jag som lever sunt, äter rätt och rör på mig drabbas av detta. Jag har ju mål som ska uppnås. Lite tjatig, men jag har det och det är viktigt för mig.
Nu säger säker ni att livet är viktigare och det finns så mycket annat att leva för, träningen kommer komma tillbaka sen. Ja, visst är det så. Men jag är fåfäng som ni läst tidigare. Jag vill inte att de ska skära i mig, vill inte ha fler ärr på min kropp. Vill inte att den ska bli ful, jag jobbar ju för att den ska bli finare, snyggare och mer perfekt, hur kan den bli det nu om det måste skära i mig. Det är detta som gör mig så arg, ledsen och så in åt h-vet förbannad.
Men, men, jag har mina barn, min kära sambo, min familj och alla goa vänner, så vad mer behöver jag ?? Inte fler ärr i alla fall, det har jag så det räcker, både inuti och utanpå.
Så nu har jag spytt lite, precis vad jag behövde idag.
Trevlig helg
KRAM till alla goa!!
Nu har jag äntligen fått en ny tid för hjärtultraljud, behöver med andra ord inte vänta till 9:e januari. Puh, skönt Ska göra undersökningen i morgon torsdag och träffa läkaren på tisdag nästa vecka. Förhoppningsvis hittar de problemet och kan lösa det snabbt så att jag kan återgå till den träning som jag vill utföra samt att jag faktiskt vill bli piggare. Just nu så är jag så fruktansvärt trött. Somnar nästa på väg till jobbet, det är inte bra eftersom jag kör bil
Igår körde jag ett lätt axelpass. Det var skönt att komma till gymmet, träffa alla goa människor samt att få trötta ut några muskelgrupper. Jag känner att jag är lite feg, vågar liksom inte ladda på eller ta ut mig. Vill inte bli sämmre, vill kunna ställa upp på luciapokalen nästa år. Tränar lite lätt nu för att inte tappa allt.
Saknar min PT, längtar efter att få träna med honom igen ordentligt. Men det kanske är lite tur i oturen att jag är ”dålig” nu, han har mycket om kring sig och har nog heller inte så mycket tid med mig. Så efter jul hoppas jag att han har mindre åtagande och att jag är frisk så han kan ta sig an mig med ett 100% fokus.
Återkommer i ärendet gällande min hälsa så snart jag varit på hjärtultraljudet i morgon.
På återskrivande
Hej
Nu har jag vilat i drygt 1 ½ vecka, frustrationen kryper i mig.
Igår var jag åter igen hos läkaren. Blåsljudet på hjärtat har inte fått förändring, problemet kvarstår. Men efter lite disskutioner med läkaren och förklaring av vilket mål jag har så var det ingen fara att träna. Dock bör jag inte överanstränga mig och heller inte maxa mina pass. Jag ska nu fram till den 9:e januari då jag ska utföra en hjärtultraljud träna med måtta för att hålla kroppen i schakt, så att jag inte tappar allt jag redan har byggt upp. Förhoppningsvis visar hjärtultraljud att det inte är någon större fara och jag kan gå på träningen så hårt som jag vill.
Jag undviker idag hård konditionsträning, men det gör jag ju annars oxå nu i uppbyggnadsfasen
Men det känns lite konstigt att jag ska få problem, problem som jag trodde jag aldrig skulle råka ut för. Konstigt det kan bli i livet. Men jag är i gott mod, och strävar efter mitt mål som jag vill uppnå i december nästa år. Då jag ska kliva upp på scen med den perfekta fitness kroppen. Bara tanken på att få kliva upp på scen, att ha rutor på magen och vara så ”perfekt” tränad gör mig alldeles pirrig. Wow säger jag bara, de tjejer som jag såg på fitnessfestivalen nu i år, vilka kroppar, vilket slit de har lagt ner. IMPONERANDE! Själv ska jag lyckas jag med, det har jag bestämt mig för och inget kommer att kunna stoppa mig…. inte så länge det inte är något livshotande.
Kram på Er!
Phu,… vad jag känner mig ”down”
Känner att jag har något i kroppen, eller är det bara psykiskt? Det är kanske stress. När jag ransakar mitt liv bakåt i tiden så är det kanske inte så konstigt att jag mår som jag gör, verkligheten brukar komma ikapp en. Jag vill tro att de problem jag känner med hjärtat har med stress att göra och att det har med tiden bakåt att göra.
Det började 2003, startade 2 egna företag, ett med min då varande man samt ett med mina bröder. Jobbade även hos min pappa och även natt på Bålsta Taxi. 2004 stress, dålig ekonomi i ett av bolagen, konkurs och en massa jobb, jobb, jobb som inte betalade sig
2005 -2006 bara försvann, kommer inte ihåg…. 2 år borta. Börjar träna för att må bra.
2007 separation/skilsmässa, barnen mår dåligt, träffar ny man,tränar vill finnas till överallt, räcker inte till.
2008 Nytt jobb, stressigt som attan på en redovisningsbyrå, känner att jag aldrig blir klar, blir sambo, ombyggnationer, renoveringar, resor, etc etc. stress stress, räcker inte till.
2009 -2010 fortsätter som 2008, ny chef som jag inte drar 100% jämt med, mår bara sämre och sämre. Vill bara bort från jobbet. VAN TRIVIS
2011 Säger upp mig , får under våren andningsbesvär under uppvärmning på träningen. Tror att det är pollen. Renoveringar fortsätter. Hittade ett nytt super jobb som jag började på i juni. TRIVS! Andningsbesvären forsätter. Jag lägger om träningen i Augusti och börjar enbart styrketräna. Märker inte av andningsbesvären Jag tror att allt beror på stress, allt kommer ikapp mig. Därav andningsbesvären som hör ihop med hjärtat.
Har nu fått tid den 9:e januari för ett större EKG test och blodtryckskoll. Jag vill tro och hoppas att det har med stress att göra, då kan jag fortsätta träna
Funderar på att boka tid hos husläkaren till nästa vecka bara för att kolla blåsljudet. Det borde inte bli sämre av att träna, då jag inom mig mår mycket bättre när jag tränar. När jag nu inte gör något, så blir frustrationen bara större och större. Det är en stress i sig att inte få träna. Nej, nu har jag bestämt mig, jag måste tillbaka till läkaren nästa vecka, jag kan inte vänta.
Jag har ett mål som ska fullgöras, tappar super mycket på denna oaktivitet som är just nu.
Jag behöver min PT och jag behöver min träning, detta är bara sämre för mig. Så är det, jag måste ändå vara den som känner mig själv bäst!
Håller ni med eller??
