Här byter Hero om, alla glads har sin egen plats.

Lite skav på vad o bål.

Hade lite tryck på träningen igår o tänkte ta en bild att lägga ut. Glömde se snygg ut då själva fotningen tarvade all min koncentration. Eftersom jag ser ut att ha minst en kromosom för mycket lades projektet ner, tills det lustiga i bilden slog mig: bodybuilder försöker göra flera saker (flexa, fota samt inte se puckad ut) samtidigt. Sket sig redigt, fattas bara lite dreglande så är bilden komplett. När jag visade Cici bilden sa hon att "alla kommer se hur puckad du är"! Gift er aldrig.

-Ööhh! Måste.trycka.på.knapp?

Fick några bilder, från Nanox fotningen, av Johannes Eshak på Sportkost. Vi ville ha några bilder med lite attityd, kolla knogjärnen!
Nu väntar jag på att lilla frugan ska bli klar, sedan bär det iväg till Karlstad för att spela in de sista 5 programmen. Ska bli grymt kul att träffa alla igen, gött med några dagars vila, de sista 2 programmen vi gjorde gick lite på rutin.
Dags att tända till igen!

Efter att ha gnällt ut för en kompis i en häftig tyckasyndommigsjälvattack, skickade han ett foto från sin dotters rum. Som lite uppmuntran i all sömnlöshet, axelvärk, förkylning o dålig kosthållning. När jag känner mig för jävla ynklig brukar tänka på Tony Juhlin för en realitycheck, det är en kämpe som inte gnäller. Kolla juhlinshemsida.se o sluta tyck synd om dig själv, mes.

Fick bilder från Autoident i Jönköping, bilen är färdigfolierad. Ser lovande ut, ska försöka hämta den imorgon. Min mors bil börjar bli till åren så hon får ta över den här senare i år, själv har jag varit extremt nöjd med bilen så det får i så fall bli en likadan till mig. Hon är en hårt prövad kvinna som haft det otacksamma jobbet att uppfostra mig på egen hand, jag är skyldig henne mycket. Jag kör nästan 5000 mil per år så det är läge att byta innan garantierna går ut, i hennes ägo håller garantierna 3 år till.

Fula träinlägg blev kolfiberfolierat.

Mor åker idag i Cicis gamla bil, en kolsvart Infiniti FX35, den ska säljas nu, är rätt fräckt när tanten kliver ur gangsterbilen m 22" fälgar.

Fick syn på lappen Cici satt i entre'n. Vi har en stor tomt, 6500 m2, inhägnat med el, dels för att inga andra hundar ska försöka ta sig in o dels för att inga rådjur ska frestas, av äppelträden, att hoppa över.
Gräsklippningen tar 4 timmar på åkgräsklippare, så vi har numer skaffat en självgående gräsklippare (tack Stiga) som sköter jobbet på natten, på morgonen dockar den o laddas. Den är ganska ny o inte helt färdigprogramerad än, ibland rymmer den o står på garageuppfarten, helt förvirrad.
Eftersom tomten är så stor har vi, nu när gräset växer som mest, låtit den gå så mycket som möjligt. Att släppa ut en hund när den där mystiska inkräktaren nosar omkring i deras revir vore obra, därav lappen på dörren. En läxa vi lärde oss med vår självgående dammsugare R.I.P.

Nu står det i Aftonbladet om den galne Pansar, hur hela arenan tystnade o barnen grät när han attackerade domaren. Orka nyhetstorka!
Har haft mycket med media att göra genom åren o har mest goda erfarenheter av journalister, men ibland stöter man på de som överhuvudtaget inte är intresserade av något annat än att sälja lösnummer. Jag har läst rena lögner o förtal i tidningar, få saker förvånar mig längre.

Pansars rubriker är inte så allvarliga/felaktiga, tycker jag, faktum var att han puttade omkull domaren o det kunde slutat illa. Han kunde slagit bakhuvudet i gatloppet när han föll. Jag släppte min "gatloppskorv" när jag stoppade Pansar från att attackera utmanaren. När domaren fick knuffen av Pansar snubblade han på den, det hade vi inte planerat i förväg, resten var en del av showen.
Ingen grät, det blev inte tyst, tvärtom, publiken buade ut Pansar. Sådär beter man sig inte o är man dum får man inte vara med, in kommer därför Torro o tar Pansars plats istället. Där fick vi med lite sensmoral oxå.
Pansars kommentar i tidningen var hysteriskt rolig, på frågan om han ångrade sitt beteende svarar han: "Pansar ångrar ingenting".
Pansar är av de galnaste, aggressivaste o oberäkneliga karaktärer jag känner men bakom honom finns Peter, en av de varmaste o snällaste personer jag träffat. Han gör sitt bästa för att mörka sin mjukhet men den lyser ofta igenom, särskilt när han är med sina döttrar. Jag gillar Peter skarpt, Pansar har jag lite svårare för.

Sov bort större delen av dagen o är till min stora förvåning nyvaken o pigg nu, vände på dygnet som en tonårig datanörd. Min plan, att äta konstant till på lördag, började inte bra men jag slängde i mig ett rör Pringles precis nu. Starkt jobbat. Tar nya tag imorgon.

Upp tidigt efter att nästan inte sovit alls, frulle, packa o iväg till SATS för en sista stretch. Köpte ett par proteindrinkar som färdkost o Cici knäppte den här inspirerande bilden. Är precis lika trött som jag ser ut, Cici får köra hem, den här dagen ska sovas bort.

Sju program inspelade i helgen, i morgon åker vi hem. Märktes faktiskt att man var lite loj sista dagen, slappnar man av en sekund/underskattar någon liten räka är det kört. Säga vad man vill, med det är tuffa killar som sökt som utmanare. Ska bli gott med några dagars vila, på lördag kör vi igen, utvilade o hungriga. Ett program kvar i grundomgången innan det är dags att höja ribban (fortfarande ingen dubbelbottnad betydelse) inför semifinalerna.
Klockan är mitt i natten o lilla frugan ligger intill i hotellsängen, försjunken i djup sömn. Det tar tid för mig att varva ner, hon somnar innan huvudet når kudden, grymt avundsjuk på den förmågan. Cici har verkligen presterat den här omgången o ser fantastisk ut, grymt stolt över henne. Dessutom är den här inspelningen, av någon anledning, den kanske roligaste jag gjort. Gött gäng i Karlstad, allt från riggarna till kiropraktorer, smink, produktionen, Gry o våran extramamma Bepa, känns som en stor familj faktiskt (150 pers jobbar bakom kulisserna).
Publiken är som vanligt fantastisk, är en sinnessjuk förmån att få uppleva människor som skrivit skyltar o skriker ditt "namn", som väntar i timmar för att få en autograf eller fotas tillsammans. Eller en pappa som berättar att hans son börjat sova i sin egen säng, sedan de satt upp en bild av Hero på gaveln.

Detta år landade formen på, ca 106 kg (åt upp mig till 112 kg i vintras o trodde det skulle bli 108 kg i år, men var fetare än jag trodde). Är faktiskt hårdare än bilden ovan visar, men dom slätade till oss lite i katalogen, ville väl inte det ska se för extremt ut. Har ökat ca ett kilo i kroppsvikt under det gångna året, låter kanske inte så märkvärdigt men betänk att det är en ökning med 100% jämfört med de sista åren.
Är övertygad om att det beror på kosthållningen, har gått från 40-50g protein var 3:e timma till att äta måltider på 30g varannan.
Ett bra år brukar resultera i ca 1/2 kg muskelmassa. Kollade lite på bilder från Gladiatorerna 2001, vägde 100 kg då. Är 6 kilo tyngre i år men även något, ett par kg, hårdare, får det till ca 8 kg muskelmassa på 11 år. Tar tid att bli grov, har faktiskt aldrig upplevt mig själv som särskilt stor, utan blir tvärtom förvånad om någon säger att jag är grov. Känner mig fortfarande som killen på 81 kg, boxandes i lätt tungvikt. Ibland kan jag se en kille o tycka han är tokgrov tills jag står bredvid honom o inser att jag är större. Sjukt?
Har gymmat i, ganska exakt, 30 år o vikten har smugit sig på så man upplever inte att man växer.
Hursomhelst har jag tappat mycket vikt under inspelningarna, svårt att äta tillräckligt mycket när man hela tiden värmer upp, tävlar o varvar ner under tidspress. Har inte vågat väga mig men i morgon ska frosseriet inledas, målet är att väga 108 på fredag kväll, proppmätt.
Märks att natten är lång o jag har tråkigt, överlägset längsta blogginlägget någonsin, dessutom det första som handlar om min kosthållning, tror jag.
Vill passa på att tacka alla vänner som kommit, kommer nästa helg, till Karlstad för att se inspelningarna, känns bra att ha er. Godnatt.

Idag var mina gudsöner Max o Nelson på besök under inspelningarna. Till höger Nelson o bredvid honom en polare som följde med.

Skickat från min iPhone